Chelsea - Wolverhampton 5-2
I en match som svängde en hel del lyckades Chelsea till slut säkra alla poängen. Vinsten satt dock en bit in och all heder åt Wolves som bjöd upp till match.
Första halvlek
Det tog mindre än en handfull minuter för Mario Melchiot och Chelsea att ta en 1-0 ledning. Då trodde väl de flesta att det skulle rulla på men det känns som att killarna alltid vill vänta till sista kvarten för att avgöra. Det var då iallafall inget överdrivet engagemang efter att vi inlett målskyttet och tempot var väl som bäst måttligt.
Det såg ändå ut som att Wolves skulle få det oerhört tufft då de hade svårt att hålla bollen en längre tid trots det långsamma spelet. Chelsea spelade mycket längs marken och använde sig av ett kortpassningsspel med varierande framgång. Cole, som briljant spelade fram till första målet, försökte vid ett antal tillfällen spela sig genom Wolverhamptons försvar tillsammans med framförallt Gudjohnsen och Lampard.
Det var dock ideliga missförstånd i offensiven som låg bakom det faktum att Chelsea så smått började tappa greppet om matchen. Eidur sprang åt ena hållet och Cole passade åt andra. Eidur nickskarvade men Crespo befann sig långt därifrån. Lampard var överdrivet osjälvisk och passade vid flera tillfällen där han borde smälla på.
Efter en 20 minuter av detta förändrades situationen drastiskt när försvaret gjorde vad jag skulle vilja kalla ett kollektivt misstag. Ambrosio kastar ut bollen till en pressad Babayaro som blir vettskrämd och sätter Terry i ett ännu värre läge. Denna har ingen att spela men chansar med en passning som tyvärr går rakt på svenskdödaren Henri Camara som därmed friställs helt. Denna missar aningen i avslutet men bollen letar sig ändå mellan benen på Ambrosio och rullar så småningom in i mål.
Man skulle kunna säga att det var Terrys fel helt och hållet men då vet man inte mycket om fotboll. Det var inte denna som gjorde så att han kom i en pressad situation precis utanför sitt eget straffområde. Nej, det var en rad misstag som ledde till detta baklängesmål och Terry ska definitivt inte pekas ut som den stora syndaren då det inte var han som satte sig själv i det läget.
Efter denna defensiva kollaps var spelarna fortfarande smått chockade och Wolves tog vara på detta. Både Mark Kennedy och Kenny Miller hade goda målchanser men lyckades missa hela målet.
Chelsea tog över igen mot slutet av halvleken men lyckades inte få till några riktigt vassa lägen. När domaren blåste för halvtidsvila var man faktiskt inte vidare oroad för man visste vilken spelare som snart skulle få komma in och snurra upp Wolvesförsvaret på sin vänsterkant. Mina tankar var i halvtid; Damien Duff kommer in och vi göra tre mål mot matchens slut. Riktigt så blev det inte men vi fick i alla fall se ett liknande scenario.
Vad man ska ta med sig från första halvlek är svårt att säga. Det var trevligt att vi stundvis lyckades visa upp ett fint och snabbt passningsspel men det saknas i truppen fortfarande en hel del kunskap om hur de olika medspelarna generellt tar sina löpningar. Många läckra kombinationer som mynnade ut i absolut ingenting för att det plötsligt slogs en passning som ingen löpte på. Speciellt Cole har svårt att få de övriga killarna att förstå sig på hans oväntade passningar. Förhoppningsvis är detta något de blir bättre på inom kort, för när detta sitter någorlunda bra blir vi oerhört giftiga.
