Resekrönika, Chelsea-CSKA Moskva.
Efter en tung bortamatch i Manchester helgen innan, var det bara och ladda batterierna för en ytterligare resa.
Vi hann hem och jobba i två dagar efter City äventyret, innan det var dags, och gå ombord Ryanair i Västerås igen, och en ny fotbolls resa till öriket. Folk på jobbet skakade på huvudet och tyckte att vi inte var riktigt kloka. De förstår nog inte riktigt hur kul vi har det på våra resor.
Martin Wells, Fluffo och undertecknad drog iväg på onsdag förmiddag mot Stansted. Nu skulle den ryska björnen, i form av, CSKA Moskva tämjas.
Som brukligt blev O`Neills på Stansted första anhalt, och vi sköljde ner resdammet med ett par Carling Black Label. Därefter drog Martin mot Heathrow där han skulle bo, och Fluffo och jag tog National Express bussen mot London Victoria. Efter en halvtimmes bussresa var jag helt övertygad om att vi satt oss på fel buss. Fan också, tidspressade som vi var till vårt möte med Diane på Stamford Bridge. Vi var mitt ute på landet med kossor och ängar, och skyltat mot Bedfordshire. Tankarna for runt i skallen, vi måste av snarast och ta en taxi in till London. Stegade fram till chauffören och bad honom släppa av oss eftersom vi tydligen hamnat fel. "Vart ska ni?", frågade han lite förundrat.
"Victoria". "Det här är bussen till Victoria. Det har varit en stor olycka på motorvägen så det är blockerat". Vilken lättnad. Därefter tog han micken och förklarade för övriga passagerare varför vi tog en alternativ väg. "Jag ska försöka få ner er till Victoria så fort jag kan. Under tiden får ni njuta av den engelska landsbygden". Framme trekvart försenade.
Nere på Bridgen var det ganska mycket ryssar utanför arenan. Likaså inne på Megastore. Vi drog bort till skivaffären på Fulham Broadway där tre Chelsea legender skulle signera en ny bok, Kings of the King`s Road, (the great Chelsea team of the 60`s and 70`s). Ron Harris 783 matcher och 14 mål, Alan Hudson 187 matcher och 14 mål och Peter Osgood 375 matcher och 150 mål. Vilka minnen man har av dessa killar. Fick min bok signerad, skakade hand med mina forna hjältar och gav dem varsin CSS pin. Då böjer sig Hudson fram och undrar om han får komma och hälsa på mig i Sverige. "Självklart", säger jag och överlämnar en lapp med min mail adress. Vore inte helt fel och ha "Huddie" som gäst på balkongen fram på vårkanten. Vilket partaj det kan bli.
Innan matchen hann vi med både; Morrisson, Jolly Maltster, SO Bar och La Reserve. Måste säga att Jolly Maltster är nog den bästa puben i området (förutom sången på SO Bar). Klart prisvärd och bra klientel. CSS gjorde tydligen ett bestående intryck på bussresan till och från Manchester fem dagar tidigare, då det snackades mycket om svenskarna på puben denna kväll. Vi är varmt välkomna att åka med fler gånger. Bolton borta i april, kanske?
Matchen då. CSKA var överraskande bra, så det kan bli riktigt jobbigt för våra blå pojkar i returen i Moskva i början av november. Tack Cech, för att du höll oss kvar i matchen. Två nickmål fastställde slutresultatet innan halvtidsvilan, Terry och Gudjohnsen. Återigen var atmosfären på Stamford Bridge en besvikelse. "Räkmacksbrigaden" var tydligen överrepresenterad även denna afton. Förstår inte hur en stor del av folket på läktaren kan sitta ner då laget gör mål? Håll er hemma i fortsättningen, det är pinsamt så jävla dåligt det har blivit de senaste åren.
Efter matchen öppnades himlens portar och det fullkomligt vräkte ner regn. Vår nattpromenad till Victoria förbyttes i all hast till en taxiresa för £12. En timme efter midnatt satte vi oss på bussen ut mot Stansted. Checkade in 04:10 och lyfte 06:40. Åter i Västerås 09:30. En snabb dusch och iväg till jobbet. Vid åtta tiden på kvällen fick jag äntligen krypa till kojs efter 38 timmar i vaket tillstånd. Inget att rekommendera egentligen, men passionen kostar både pengar och en sjuhelvetes massa kraft. Den 24 november är det dags för en liknande repa, nämligen PSG hemma. Men innan dess ska vi hinna med fyra dagar i Moskva. Champions League äventyret fortsätter...
