Tävling avgjord!
Tävlingen som pågått nu i 2 veckor är avslutad, det vinnande bidraget är skrivet av Thomas Pettersson.
Grattis Thomas Petterson, en Champions 04/05 t-shirt kommer snart i din brevlåda!
Självklart så var det väldigt svårt att utse en vinnare. Vi fick inte in överdrivet mycket med bidrag men kvalitén var desto bättre. De flesta bidragen kommer att finnas för läsning i nästa nummer av Carefree, missa inte det!
Här är det vinnande bidraget.
____________________________________
Chelsea, beer, women and nothing else*
Min berättelse, som får ses som bland det lyckligaste jag har upplevt som Chelsea supporter, tar sin början med en rejäl (riktigt rejäl!) Champagne frukost på Anderstorps gymnasium i Skellefteå då det var dags för "studenten".
När "traktor-med-släp-turen", kyrkan och middagen med familjen var avklarad så var det då sedan dags att åter fukta strupen, det skulle ske på ett ställe som heter Carl Viktors. Törstig som man var så hade man ju förståss inte världens största tålamod så mitt följe och jag gick upp på en pub som heter Old William's. Där kom jag att stanna i stort sett hela kvällen Efter ett par öl och lite prat med bartendern så kom vi oundvikligt in på fotboll.
-Är du Chelsea supporter?
-självklart, svarade jag.
-Jaså, det är han där med.
Bartendern pekade på en skäggig man i 35 års åldern som satt och sög på en cigarett, läste en tidning och drack ur sitt ölglas då och då. Och det skulle visa sig att denne man och jag skulle bli otroligt goda vänner.
Danny Watkins, presenterade nya zeeländaren sig som.
Vi började förstås snacka laguppställningar, nyförvärv, minnen, att vi aldrig räcker ända riktigt fram osv.
Vid klockan 9 blev det skifte i baren, (vid den tidpunkten ledsnade även mitt följe på att höra om Chelsea och åkte hem.) då började Dave Harding (No relations) att servera mig öl, och ja, även han är Chelsea, född och uppvuxen "londonah" med årliga säsongskort.
Båda dessa herrar träffade sina fruar i London och båda råkade vara Skellefteåbor. När det var dags för familjebildning drog flyttlasset upp till kalla Norrland. (Skulle du byta London och säsongsplåt på SB för en kvinna?) Jag blev väldigt snabbt, väldigt bra vän med båda två och jag ser inte en Chelsea match utan dom.
Och en sen kväll någon gång i mitten på säsongen så satt vi på vår stampub (dock är den inte det nu) och drack öl när Danny skriker från baren.
Oy! Li'll Dan?
Ska du hänga med till London i maj?
Jag trillade av min stol av förvåning. Vad är det han frågar mig? Att åka till SB var någonting jag hade drömt om hur länge som helst, p.g.a utav att jag inte tidigare hade haft någon kompis som delade min kärlek för Chelsea, en stor brist på kapital, arbetslös f.d. student som man var så trodde jag aldrig att min dröm skulle bli verklighet.
- ööum visst, men jag har inte ett öre.
- Finns intresset så finns pengarna,
Sa han och höjde sitt glas mot mig.
Det var ungefär då mitt huvud exploderade av lycka och mina övriga kompisars diton av mitt tjat om att jag skulle få åka till SW6!
Jag glömmer aldrig när jag såg det gröna gräset för första gången, Dalla Bona var den första hjälten jag såg när jag sakta vandrade upp för trapporna ut till läktarna. Storögd som få satt jag mig ner och tittade på när Chelsea och Villa spelarna värmde upp. Tyvärr var det en 3-1 (Eidur, str.) förlust och en 6:e plats som väntade mig, det var aningen nedstämmande men jag kunde inte låta bli att ryckas med i den otroligt sköna stämningen som engelsmännen på Finch's bjöd på, trots förlusten var det en otrolig upplevelse som jag värderar som den största i mitt liv.
Ett år senare så bjöd (!) Danny och Dave mig återigen till London för att bevittna säsongens sista match. Den gången stod L'pool för motståndet, det vet vi väll hur den matchen gick? Kanske delade man bänkrad med en viss mr. Abramovich?
Ni som råkar veta att jag heter Thomas kanske undrar vad som menades med L'ill Dan? I vår lilla supporterskara så skämtar vi lite om att vi kör med ett lärlings system. Efter som jag träffade Danny först så blev det som sagt Li'll Dan. Jag själv har fått mig en alldeles egen Li'll Tom nu som fick haka på fulham och Arsenal matcherna i våras. Det är en otrolig känsla att fostra en true blue! =)
Tack för mig
Thomas "Soxey" Pettersson
min stampub
____________________________________
Tack till alla som deltog, tack till Staffan på Sportfanz, tack för mig.