...och ännu en matchrapport
José Mourinho har aldrig förlorat mot Benfica på Estadio da Luz. Den här gången kom ett ringrostigt Chelsea undan med en vinst mot Benfica med 1-0.
Upptäckte alltför sent att även Peter lagt ut en lång och mer detaljerad matchrapport, men låter också min ligga kvar. Till någon säger annat.
Det viktigaste först: inga skador. Det är som vanligt den mest positiva utgången i vänskapsmatcher under försäsongen. En ganska stor publik hade slutit upp. Några små klickar med Chelseafans fanns också på plats, och ett och annat ansikte från tidigare resor skymtade. De fick alla se ett piggt Benfica som hade några farliga anfallskombinationer som Simao Sabrosa oftast orkestrerade. Men chanserna var få. De bästa i första halvlek var en nick från Geovanni, som Cech räddade elegant, och ett skott i öppet läge från Simao Sabrosa som Cech fick fingrarna på.
Men det var Chelsea som gjorde det enda målet. En farligt skruvad frispark från Robben borrade sig ner i Benficas straffområde, och störd av Carlton Cole nickade Ricardo Rocha förbi egen målvakt. Robben hade på en av sina utflykter också en fin avslutning som Benficas målvakt stötte undan. Chelsea var annars långt ifrån lika kompakt som man blivit bortskämd med den gångna säsongen. Det ändrade sig i andra halvlek när Claude Makelele och John Terry kom in. Chelsea gjorde sex ändringar bara i halvtid.
Cudicini, som bytte med Cech, fick omedelbart göra en fin parad på ett skott från Nuno Assis. Benfica hade yterligare ett ypperligt tillfälle att kvittera i matchen, ett skott från Beto som Cudicini räddade fint. Men Cudicini gjorde också flera darriga ingripanden i matchen. Darra gjorde däremot inte resten av laget. Ett antal lägen skapades: Gudjohnsen lyckades inte få träff på bollen i ett ganska öppet läge, Robben hade ett ännu bättre lag men träffade inte heller bollen och Jonas Elmer och Hernan Crespo missade att få träff på ett fint inlägg från del Horno. Men de två bästa chanserna hade Del Horno och Damien Duff. Del Horno satte en härlig frispark i undersidan av ribban, på målvakten och ut, och Duff sköt i öppet läge i slutet av matchen inte bättre än att Benficas målvakt räddade. 1-0 stod sig.
Spelarbetyg låter sig inte riktigt göras med så många byten och avslappnad atmosfär. Men Del Horno var ett stort utropstecken. Aggressiv och aktiv både offensivt och defensivt. Både Terry och Makele utmärkte sig med pondus när de kom in efter paus och även för Glen Johnson såg det ganska lovande ut, först som mittback men framför allt som högerback i andra halvlek. Paulo Ferreira, konstant utbuad av Benficapubliken, och Tiago ville mycket och klarade sig också med godkända betyg. Lampard såg ovanligt ringrostig ut och Jarosik var tillbaka till sitt gamla jag efter den starka insatsen mot beskedliga Wycombe senast. Joe Cole gjorde några fina räder men var inte heller lika lyckosam som senast. Varken Carlton Cole eller Crespo gjorde särskilt mycket väsen av sig, men var också ganska isolerade. Robben glimrade till några få gånger. Gudjohnsen blandade och gav. Ungdomarna Elmer och Nuno Morais gjorde korta men godkända inhopp.
Nästa stopp USA. Men innan dess ska Shaun Wright-Phillips plockas upp i London. Och kanske, kanske Michaël Essien.
Chelsea - första halvlek: Petr Cech - Paulo Ferreira, Glen Johnson, William Gallas, Asier Del Horno - Tiago, Frank Lampard, Jiri Jarosik - Joe Cole, Carlton Cole, Arjen Robben.
Chelsea - andra halvlek: Carlo Cudicini - Glen Johnson, William Gallas, John Terry, Asier Del Horno - Eidur Gudjohnsen, Claude Makelele, Frank Lampard (Nuno Morais, ca 75) - Damien Duff, Hernan Crespo, Arjen Robben (Jonas Elmer, ca 75).
