Att skeppa iväg det gamla och bygga nytt
Chelsea gjorde som bekant inte en av sina bättre säsonger förra säsongen. Det lag som ena året vann dubbeln och och blev hyllade för sitt lagarbete och rutin blev säsongen efter helt titel-lösa. Tongångarna ändrades i takt med att titlarna uteblev; spelarna hade nu blivit gamla och passé (och detta på ETT år!?). Men är förklaringen verkligen så enkel? Och vad händer egentligen när en gammal spelare gör en dålig säsong?
"For everyone of us, and for every one who supports this fantasic club... I think we did a fantastic season!"
Carlo Ancelottis ord från paraden efter den historiska dubbeln ekar i mitt huvud samtidigt som jag hör härligt falska tongångar av "campione, campione, olé olé...".
Det skulle dock inte bli någon repris säsongen efter. Ancelotti är inte kvar i klubben, ingen trofé i blått lyftes och campione-sången byttes ut mot grymtande svordomar av bitterhet i en stor röd skugga.
Och just det att spelarna har blivit gamla har varit ett återkommande mantra genom hela säsongen. "Ett misslyckat generationsskifte", "Ålderstigen trupp" har repeterats och åter repeterats likt en hackande VHS. Således var det många med mig som trodde att det skulle komma en utrensning i sommar.
En sådan utrensning lyser med sin frånvaro. Faktum är att Chelsea inte har gjort sig av med en enda truppspelare från förra säsongen.
Men ska då en sådan utrensning verkligen behövas? Jag menar, problemet kanske inte ligger just där?
Ju mer jag lyssnar på Villas-Boas, desto mer tycker jag att det han säger makes sens.
- Kanske var det bara så att det var små marginaler som avgjorde förra säsongen.
- Kanske var det så att spelarna inte var tillräckligt motiverade.
- Och kanske är det så att samma trupp, med en ny tränare, kan återfå hungern och bli motiverade på nytt.
För om man exempelvis tittar på två av våra nyckelspelare i dubbel-säsongen kontra förra säsongen, så ser man följande; Drogba gjorde 13 mål för Chelsea förra säsongen. Jämför det med hans 39 strutar säsongen innan. Lampard gjorde även han 13 mål för Chelsea förra säsongen. Utöver det gjorde han fem assist. När vi vann dubbeln gjorde han 28 mål och 16 assist.
En jävla skillnad. Men att detta skulle bero på att de båda herrarna blev ett år äldre köper jag nog inte. I alla fall inte helt. Och om man ska kasta ett annat ljus på det hela, så kan det istället användas som ett argument till att dessa båda herrar snarare har bevisat att de kan prestera på denna nivå. Att förra säsongen var en tillfällig dipp och att spelare som Lampard och Drogba borde få förtroendet till att revanschera sig, istället för att bli pensionärsförklarade.
Det jag inte gillar är argumentet att så fort en spelare är på fel sida av 30-sträcket, och gör en dålig säsong, ja - då är han passé. Det är inte alltid så. Titta på Zola (här är ett klipp från hans sista säsong i Chelsea, 37(!) år gammal).
Och det jag verkligen inte gillar är att ett lag ena året vinner dubbeln, och blir hyllade för sin rutin och sampspeldhet, för att nästa säsong komma två och bli hånade för att vara gamla. Det gick ETT år! Inte tio!
Nej, ju mer jag har sett av Chelsea på försäsongen, och ju mer jag har lyssnat på Villas-Boas, ju tydligare blir det för mig. Han tycks ha förtroende för sina spelare, som trots allt var en dålig rensning mot Man United ifrån att vinna ligan förra säsongen. Och visst borde det tillkomma en eller två spelare för att fräscha upp det hela lite, men mer än så kanske inte behövs? Vi har kanske ett rätt så slagkraftigt lag trots allt...
