Lagbanner
Inför Champions League-lottningen
Blir det OM för Drogba och hans Chelsea?

Inför Champions League-lottningen

Chelsea lyckades, med en superb insats i sista och avgörande gruppspelsmatchen mot Valencia CF, ta sig vidare till CL-slutspelet. Vem kommer då de kungsblå få möta i åttondelsfinal?

Lottningen äger rum imorgon, fredag den 16/12 12:00, i Nyon i Schweiz och redan nu kommer alltså Villas-Boas kunna dra upp taktiken och specialstudera framtida motståndare.

Som gruppetta, vilket Chelsea faktiskt blev, kommer man ställas mot någon av grupptvåorna från de andra grupperna. Man kan inte möta ett lag från samma land (vilket inte berör Chelsea, eftersom Manchester-lagen misslyckades så fatalt och Arsenal blev gruppetta) eller lag som spelade i samma grupp, vilket för Chelseas del innebär att man inte kan möta Bayer Leverkusen.

Den första åttondelsfinalen spelas i början av februari.

Vem kan då Chelsea tänkas få möta?

Napoli
I södra Italien dominerar Napoli. Ett Napoli som för bara några år sedan var på dekis och där Karl Corneliusson hade nummer 10, har klättrat upp genom seriesystemen och
placerar nu sig på en femte plats i Serie A. En offensiv bestående av Hamsik, Lavezzi och målkungen Cavani har gjort att hela Neapel andas morgonluft.

Laget lyckades med bedriften att ta sig vidare ur CL:s på förhand absolut svåraste grupp. Med Bayern München, Manchester City och Villareal som motståndare var det ingen som gav Napoli några vidare chanser, men överraskande nog tog sig italienarna vidare.

Med en av världens mest energiska (oftast fanatiska) hemmapublik i ryggen så är Napoli närmast omöjliga att bräcka hemma på den slitna San Paolo. Energin från läktarhåll smittar av sig på spelarna som alltid levererar i ett kokande Neapel. Lägg därtill en fantastisk coach i Walter Mazzari så är Napoli ett av fotbollseuropas intressantaste lagbygge. Napoli är en obekväm, energisk och tuff motståndare på alla sätt och vis. Fråga bara Manchester City.

Stjärna: Edinson Cavani

AC Milan
I Milanos svartröda kvarter var det nog många som drog en lättad suck när AC Milan lyckades bärga sin första ligatitel på länge under fjolårssäsongen. Med den unge Maxi Allegri på bänken och med värvningar av Robinho, Zlatan Ibrahimovic, van Bommel och Kevin Prince Boateng spelade AC Milan en fröjdfull fotboll och förtjänade ligasegern likafullt.

Inför den här säsongen ställdes kraven högre. Zlatan Ibrahimovic vill vinna ”den där jävla Champions” och hela laget har det som sitt uttalade mål. Efter en knackig ligastart har laget så sakteliga tuggat igång och utmanar Juventus på allvar i Serie A-toppen. Med Thiago Silva, Pato och Boateng går det inte att klaga på spelarkvaliteten i dagens trupp.

Laget hade inte någon svår CL-lottning och kunde enkelt avfärda BATE Borisov från Vitryssland och Viktoria Plzen från Tjeckien för att ta andraplatsen bakom FC Barcelona. Frågan är hu väl står sig AC Milan i tuffare matcher?

Stjärna: Zlatan Ibrahimovic

Olympique Lyonnais
Från Frankrike hämtar vi nästa stora elefant. För det är just vad Lyon har varit under en det senaste decenniet. Efter att ha dominerat Ligue 1 under många herrans år (med Malouda och Essien i laget) har OL fallit tillbaka under senare tid. Mindre pengar och mer misslyckade värvningar har gjort att den franska superklubben inte riktigt kunnat ta det där sista steget.  Numera är man inte ens bättre än fyra i den inhemska ligan.

Uträknade på nio så vände Lyon på steken i sista sekund och gick vidare efter att ha slagit Malmö FF:s banemän, Dinamo Zagreb, med 7-1 på bortaplan under sista gruppspelsmatchen. OL gick således vidare på bättre målskillnad än Ajax, ur en grupp bestående av Real Madrid, Ajax och Dinamo Zagreb.

Laget har inte samma kvalité som på senare år. Källström, Gomis, Lloris och Gourcuff håller visserligen hög klass, men är inte lika framstående som Essien, Benzema, Malouda och Junhino var under Lyons glansdagar. Tyngden och rutinen som laget ändå besitter gör att man aldrig, vilket man bevisade under sista matchen mot Zagreb, går att räkna bort.

Stjärna: Bafetimbi Gomis

Olympique Marseille
Även nästa potentiella motståndare är från sniglarnas hemland, nämligen Marseille. Marseille som varit makalöst misskött under tidigt 2000-tal har hämtat sig, och det med besked. Numera tränas man av den framgångsrike, både som spelare och tränare, Didier Deschamps och presterar fotboll som faktiskt inte går av för hackor.

I en erkänt svår grupp lyckades man snuva både Borussia Dortmund och Olympiakos på en slutspelsplats när de grejade andraplatsen bakom Arsenal. Men det satt hårt inne. Ett supermål av den trixige mittfältaren Mathieu Valbuena var det som räddade Marseille från att få spela Europa League med Manchester United och City.

Efter ett par mörka år lyckade Marseille häromåret bärga den första ligatiteln på evigheter och man var även förra året en stor utmanare till förstaplatsen, då drog dock Lille OSC det längsta strået. Under säsongen har spelet i ligan varit under all kritik, ett tag hade man till och med mer segrar i CL än i Ligue 1. Ju längre säsongen lidit har OM trampat igång allt mer. Med Jordan och André Ayew på kanterna och Loic Remy som spjutspets känns OM allt annat än trubbiga.

Stjärna: Loic Remy

FC Basel
Det verkliga överraskningslaget, tillsammans med APOEL från Cypern, är givetvis FC Basel. Schweizarna såg till att Sir Alex Ferguson och hans Manchester United fick nöja sig med att spela Europa League när man i sista omgången slog tillbaka United hemma i Basel.

Med en säker defensiv och ett par väldigt bollkunniga spelare såsom Xerdan Shaqiri och Valentin Stocker, har Heiko Vogel byggt ett väldigt homogent lag. Det hjälper att de längst fram har tillgång till två strikers av internationella mått mätt. Alexander Frei och Marco Streller låter inte många chanser gå till spillo.

FC Basel har på senare år, tillsammans med FC Zürich, dominerat den schweiziska ligan och odlar talanger på talanger. En motståndare som knappast ska underskattas, för då går det, likt för Man U, åt pipan.

Stjärna: Alexander Frei

CSKA Moskva
Säger någon Moskva är det många Chelseafans som genast börjar darra och helst vill lägga sig i fosterställning. 2008 års final svider ännu för Chelsea-anhängare. Hemmahörande i Moskva är bland många andra, CSKA.

CSKA är en av de mer frekventa deltagarna från Ryssland i den finaste klubblagsturneringen som finns. Ett lag där disciplinen inte går att ta miste på, men där det samtidigt ges utrymme för offensiv kreativitet. CSKA tog andraplatsen bakom ett Inter på dekis och framför turkiska ligatvåan (som fick vara med av en ren slump, eller en uppgjord slump?) Trabzsonspor och de franska fartkanonerna från Lille OSC. Dock lyckades inte CSKA krångla sig vidare förrän absoluta slutet, då de vann mot Inter samtidigt som Lille och Trabzsonspor kryssade. Inget som skrämmer.

CSKA har dock ett par riktigt farliga spelare. Vagner Love har varit med i en evighet känns det som och har fortfarande en väldigt fin och funktionell teknik. Han och Seydou Doumbia står för målen och farten framåt, där Doumbia lyckats göra hela 26 mål i ligaspel (och ett par i CL..) och kan knappast lämnas omarkerad. En bortamatch mot CSKA Moskva i februari undviker man gärna. Både på grund av vädret och laget.

Stjärna: Seydou Doumbia

Zenit St Petersburg
Från Rysslands andra stad kommer Zenit. De ryska ligaledarna är något av en färsking när det kommer till CL-spel, men är ändå ett lag som för respekt med sig. Så sent som 2008 besegrade ryssarna, då med en viss Arshavin i laget, Rangers i Uefa Cup-finalen och har efter det fortsatt sin vandring uppåt.

Med Luciano Spalleti vid rodret har Zenit sakta men säkert etablerat sig i toppen av ryska ligan och är alltid en kraft att räkna med. Laget hade dock stora problem att ta sig vidare från sin CL-grupp. APOEL tog överraskande förstaplatsen, medan FC Porto, Zenit och Sjaktar Donetsk slogs om den åtråvärda andra platsen, något som Zenit alltså vann.

Man har med åren skaffat sig en konkurrenskraftig trupp på alla positioner. Från Malafeev i målet till Kerzhakov och Danny på topp. Att titta på öststatslag med förakt och lättja funkar inte längre, och Zenit är kanske det allra bästa som öst har att erbjuda.

Stjärna: Danny

Sammanfattning
Oavsett vem Chelsea får möta blir det en hård nöt att knäcka. Jag hoppas att laget slipper de långa bortaresorna till Moskva och St Petersburg, dels på grund utav den bistra väderleken i februari, men också för osäkerheten som medförs när man spelar mot ett lag man inte riktigt har koll på.

Napoli och AC Milan är inte heller några drömmotståndare. Milan är bättre och tyngre än på länge, Napoli-spelarna kommer ha hjärtat utanpå tröjan och kommer kämpa tills de inte orkar mer. Dessutom spelar de en trevlig fotboll.

OM, OL och FC Basel är mina tre favoritlottningar. Varken OM eller OL är speciellt imponerande lagbyggen, även båda två har stjärnor som sticker ut och kan göra livet surt för den bästa av backar. FC Basel är klart överkomliga, Frei och Streller till trots.

Så: I första hand FC Basel. Sen OM/OL. AC Milan. Zenith. CSKA. Napoli.

Erik Belfrage2011-12-15 17:45:00
Author

Fler artiklar om Chelsea