Chelsea: Spelarstatistik 2011/2012
Som inledning kan jag inte tänka mig något bättre än, CHELSEA – CHAMPIONS OF EUROPE!
Den senaste uppdateringen av spelarstatistik avslutade jag med meningen ”Magkänslan säger dock att vi trots allt kommer att vara relativt nöjda när säsongen summeras och än finns hoppet om att Terry kommer få att kyssa en pokal innan säsongen är över…” Nu vet jag inte om vi är relativt nöjda eller om man ska kalla det fantastiskt nöjda. Vilket som så avslutades säsongen med två tunga titlar och säsongen som kunde blivit den sämsta på många år blev istället den bästa någonsin.
I denna statistikuppdatering innefattas samtliga tävlingsmatcher denna säsong, totalt 61 st.
Antal spelade matcher
56 st Cech
53 st Mata
49 st Lampard, Torres
Säsongens meste spelare blev som väntat Petr Cech med 56 framträdanden av 61 möjliga. Den spanske kreatören Mata var den andre spelaren att spela i minst 50 matcher. En aning överraskande kan tyckas att Lampard, som vilades en hel del under AVB:s ledning, och Torres, som också spenderat en del tid på bänken, var de som spelade tredje flest antal matcher. Övriga spelare med minst 40 matcher var Cole, Ramires, Ivanovic, Meireles, Terry, Bosingwa, Malouda, Sturridge och Luiz.
Cech spelade flest matcher.
Nämnas kan här också att Kalou under AVB spelade 10 matcher av 40 och endast fyra från start. Under Di Matteo spelade han 16 matcher av 21 varav tolv från start. Hans insatser var kanske inte de mest framträdande, men att hans spel under våren hade stor betydelse för Chelseas framgång är jag övertygad om.
Antal spelade minuter
5026 min Cech
4224 min Cole
3987 min Mata
3867 min Ramires
3861 min Terry
Cech ohotad etta och Cole nästan lika ohotad tvåa när det kommer till spelade minuter. Gemensamt för dessa är att de väldigt sällan lämnar planen innan slutsignalen ljuder. Den som oftast blir utbytt är Mata som lämnat planen i förtid vid 24 tillfällen av sina 53 matcher. Närmast bakom är Sturridge som vid 18 tillfällen bytts ut. Mest frekvente inhoppare är Malouda med 22 inhopp denna säsong. Näst flest har Torres som blivit inbytt vid 17 tillfällen. Nämnas kan att samtliga de som spelat fler än fem matcher denna säsong blivit in- eller utbytta vid något tillfälle. Flest hela matcher på bänken har naturligtvis andravalet bakom Cech, Ross Turnbull som vid 49 tillfällen spenderat en hel match på bänken. Av utespelarna är Ferreira värst med 20 hela matcher på bänken.
Ett par jämförelser med förra säsongen. Då var David Luiz den spelaren med högst snittpoäng (poäng laget tog i de matcher spelaren deltog) med 2,17 poäng per match. I år var Kalou bäst med 2,23 (Hilario och Hutchinson hade visserligen 3,00 men spelade bara två matcher, som båda vanns). Återigen sticker denne Kalou alltså ut i positiv bemärkelse. Cech hade förra året 18 nollor på 50 matcher. I år blev det 19 stycken på 56 matcher, alltså aningen lägre snitt. Förra säsongen fick Cech hämta ut i snitt 0,82 bollar per match ur sitt nät, i år hela 1,02. En avsevärd försämring där alltså. Ändå blev förra säsongen en titellös sådan medan 2011/2012 blev året då FA-cupen vanns och Champions League titeln bärgades.
Skytteligan
16 mål Lampard
13 mål Drogba, Sturridge
12 mål Ramires, Mata
Lampard levererar som alltid en ansenlig mängd mål, men att han ska vinna den interna skytteligan på ”endast” 16 mål är för dåligt. Detta är andra säsongen i rad som en skyttekung saknas, Anelka bäst förra säsongen också på 16 mål. Under hösten var målproduktionen från Sturridge mycket bra, men under våren försvann hans fina form och målen blev alltmer sällsynta. Oavsett vilka anfallare som finns att tillgå i truppen till nästa år hoppas jag att åtminstone en kan producera minst 20 mål.
Lampard gjorde fest mål för Chelsea, 16 stycken.
Flest mål per spelade minuter har Drogba som gör ett mål varje 182:a minut, alltså nästan ett mål per två spelade matcher. Näst bäst är Lampard med ett mål varje 221 minuter. Tittar vi enbart på de matcher där Di Matteo var manager heter skyttekungen, hör och häpna, Fernando Torres med sju mål, ett mer än Drogba. Båda dessa herrar hade också ett målsnitt på fler än ett mål per två spelade matcher under RDM.
Gula och röda kort var något som denna säsong visades alltför många gånger till våra Chelseaspelare. Hela 122 varningar och sju utvisningar drabbade oss och symboliskt för detta var att fyra spelare saknades i Champions League finalen. Årets ”busar” blev Meireles, 13 varningar, och Cole, 11 varningar och en utvisning. Antalet kort blev dock bättre (färre) sedan Di Matteo tog över och jag hoppas att disciplinen nästa år ska vara bättre för ligamatcher med nio spelare eller finaler utan viktiga kuggar är inte lätt att hantera.
Meireles - årets buse, med hela 13 varningar.
Tittar vi lite på hur det gick för laget när respektive spelare var på planen är det en del siffror som sticker ut. Med Alex på planen hade vi svårt att göra mål, endast fem gjorda mål på 552 minuter. Bäst gick det med Hilario på planen, fem gjorda mål på 180 minuter. När det kommer till att hålla tätt bakåt var det svårast då Hutchinson spelade, två mål på 78 minuter. Tätast bakåt var vi när, återigen utmärker han sig positivt, Kalou fanns på planen. Under hans 26 framträdanden och 1449 spelade minuter släppte Chelsea endast in nio mål, ett riktigt imponerande facit. Kalou var också den spelare (efter Hilario som dock bara spelade två matcher) som laget hade bäst poängsnitt när denne var på planen (alltså endast resultatet medan spelaren var på planen) med 1,96 poäng per match. Närmast bakom Terry med 1,93 och sedan Cole och Mata, båda 1,92 poäng per match.
Som avslutning lite lagstatistik. I ligan släppte Chelsea in 46 mål denna säsong varav 20 stycken gjordes under matchens sista femton minuter. Under samma tidsperiod gjordes 16 stycken och den kvart som tidigare var känd som den då Chelsea till slut malde ner motståndet och avgjorde matcherna var denna säsong raka motsatsen. Totalt för hela säsongen släppte vi in 21 mål i första halvlek och hela 27 under matchens sista kvart. Lägg till 18 som gjordes under andra halvleks första halvtimme så är det tydligt att defensiven fungerade avsevärt mycket bättre i matchernas första halvlekar. Vad detta beror på är upp till nästa säsongs manager att ta reda på och åtgärda.
Champions of Europe!
En säsong som började bra med fem matcher utan förlust vände sedan till något som ingen vill minnas för att sedan åter vända till något som alla kommer att minnas. Jag skrev senast att ”drömmen vore två titlar och en tredjeplats i ligan”. Nu blev det två titlar och en sjätteplats i ligan, men jag är precis lika lycklig för det. Terry fick kyssa FA-cuppokalen ännu en gång för att sedan, den 19:e maj, kyssa den finaste av klubblagspokaler. Jag säger det igen, CHELSEA – CHAMPIONS OF EUROPE!
