MATCHFAKTA

Chelsea - West Bromwich 2-1 (0-1)

 

Chelsea: Hilario, Bosingwa, Alex (Ivanovic, 66), Terry, Cole, Ramires, Mikel, Lampard, Anelka, Torres (Drogba, 60), Kalou (Malouda, 35).

 

West Bromwich: Foster, Reid, Tamas, Olsson, Shorey, Scharner, Mulumbu (Dorrans, 87), Brunt, Morrison, Long, Tchoyi (Odemwingie, 75).

 

Domare: Lee Mason

 

Mål: 0-1 Long (4), 1-1 Anelka (53), 2-1 Malouda (83)

 

Varningar Chelsea: Lampard (34), Terry (90)

 

Varningar West Bromwich: Tamas (7), Mulumbu (45), Olsson (60), Odemwingie (90+1)

Publik: 41 091

---

 

FÖRSTA HALVLEK

 

Det började inte bra det här. Innan matchklockan nått upp till fyra minuter slår Bosingwa en halvdan passning i sidled. Alex ska ta emot bollen men strular till det för sig så till den grad att West Bromwichs Long utan större problem kan snappa upp bollen och sätta 0-1 bakom en chanslös Hilario. Jag vet inte vad Alex pysslade med, men jag tror the Guardians Scott Murray var närmast sanningen när han i sin direktrapport skrev: “What an almighty cock-up by Alex.”

 

Fram tills dess hade matchen sett ut som de första fem minuterna av en fotbollsmatch brukar se ut. Nämligen två lag som inte gör mycket väsen av sig och så sakteliga försöker hitta öppningar hos motståndarna. Probemet var att Chelsea inte verkade ta sig ur den mentaliteten. 

 

Det är istället West Bromwich som får styra och ställa under säsongens första halvlek på Stamford Bridge. Chelsea spelar slött, slarvigt och oengagerat. Man har ingen fart överhuvudtaget. Kortpassningsspelet fungerar inte alls. Ingen tar löpningar för att kunna behålla bollens fart när passningen kommer. Istället står man stilla och bollen stannar till varje gång en passning slås. Allt för ofta ledde det stillastående spelet till att bollarna passades i sidled eller tillbaka till backlinjen. Och vad hände med det den där höga pressen som Villas-Boas sägs lägga så stor vikt vid? 

 

Att ligga under med 0-1 hemma mot WBA efter fem minuter är naturligtvis inte bra. Men knappast är så illa att det ska lamslå ett helt lag. Och det kunde blivit fler mål av West Bromwich. Till exempel får de en jättechans redan tio minuter efter det första målet då både Cole och Mikel går bort sig. Som tur var räddades Chelsea av Hilario den gången. Men situationen visade att inte ens det annars så stabila försvaret fungerade som det skulle.

 

Det var för övrigt varken första eller sista gången som Hilario räddade sitt Chelsea. Reservmålvakten som fått utstå så mycket kritik gjorde en mycket bra match och var en av få Chelseaspelare som höll en hög nivå genom hela matchen. Han var säker på linjen och hade kontroll över straffområdet på fasta situationer och utrusningar.

 

Och visst fanns det vissa ljuspunkter utöver målvaktsspelet. Torres var bra när han väl fick bollen, tyvärr skedde detta alltför sällan. Enda gången jag log under den här bedrövliga halvleken var när Torres blev av med bollen, jagade efter och satte en glidtackling. Förvisso inte en klockren sådan, men ändå! Ramires är en annan spelare som får godkänt även om han inte imponerade på samma sätt som mot Stoke.

 

Kalou spelade betydligt bättre än han gjorde mot Stoke förra helgen och var en av få Chelseaspelare som faktiskt försökte röra på sig i första halvlek. Därför blev jag förvånad när Villas-Boas bytte ut honom redan efter 35 minuter. Istället kom Malouda in. Det som nu hände var att man gick över till 4-4-2 med Anelka och Torres på topp. Och det verkar som att Villas-Boas visste vad han gjorde, för resten av halvleken blev Chelsea långsamt (alldeles för långsamt) bättre och under de sista fem minuterna lyckades man äntligen etablera press mot West Bromwichs mål.

 

Förresten: Hörde jag rätt? Var det folk som buade när domaren blåste av första halvlek? Visst, jag vet inte sist jag såg ett sådant nedslående spel av Chelsea. Men buar det egna laget, det är ju sånt man pysslar med på Emirates, inte på Stamford Bridge.

---

 

ANDRA HALVLEK

 

Jag har ingen aning om vad Villas-Boas sa till sina spelare i halvlek. Kanske bytte han ut hela laget mot identiska kloner? Det var i vilket fall ett helt nytt Chelsea som stegade ut på planen efter vilan. 

 

Fem minuter in i halvleken kom äntligen en öppnande djupledspass till Torres som förvisso inte lyckades ta emot bollen. Men det var ändå ett tecken på att något höll på att hända. Chelsea börjar spela med lite bättre fart och betydligt större tyngd och börjar sätta press på West Bromwich. Det var uppenbart att Chelseaspelarna kände sig mer bekväma i den välbekanta 4-4-2 uppställningen

 

Redan i 52a minuten kommer så kvitteringen. Det kommer efter en underlig siuation som börjar med ett fint samarbete mellan Lampard och Anelka. På något vis får West Bromwich försvaret för sig att domaren blåst straff efter att Lampard fallit. Medan de stannar upp och börjar vifta med armarna i protest skjuter Anelka en boll som styrs i mål via benet på West Bromwichs Jonas Olsson. 1-1.

 

Chelsea fortsätter att i varierande utsträckning dominera i andra halvlek. Men West Bromwich är på intet sätt ofarliga i sina anfall och de oundvikliga kontringarna som kommer som svar på Chelseapressen. Jag blev inte mindre nervös av att delar av Chelseas backlinje inte verkade ha ryckt upp sig i samma grad som resten av laget. 

 

Det är här jag vill nämna Mikel. Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag varit rätt kritisk till den gode mittfältaren. Men idag gjorde han verkligen inte bort sig. Det var fler än en gång då han räddade dagen genom fina ingrpanden medan backlinjen mest verkade stå och titta på. Även offensivt gjorde han bra saker, framförallt i andra halvlek. Om Mikel kan fortsätta på den här vägen och göra liknande saker även mot så kallade topplag och i Champions League så är jag beredd att omvärdera honom. 

 

I 59e minuten byttes Torres ut mot Drogba och nu hade Chelsea en 4-4-2 uppställning med Anelka och Drogba på topp... det gav en viss känsla av deja vu och det nya Chelsea kändes ganska avlägset. Villas-Boas gjorde sig av med det sista bytet genom att plocka ut en underpresterande Alex och sätta in Ivanovic som inte heller han kom upp i sin forna klass idag.

 

Men vad gör det. Offensiven hade ju börjat fungera och Chelsea hade inte längre några problem att ta sig in i offensivt straffområde. Målchanserna avlösde varandra och det kändes som en tidsfråga innan ett mål skulle komma. I 83e minuten gör så Bosingwa en otrolig rush på sin högerkant och slår in bollen till Malouda som i sin tur sätter ledningsmålet bakom Foster i West Bromwichs mål. 2-1

 

Malouda var förresten även han riktigt bra. Framförallt om man jämför med hans undermåliga insatser mot Stoke i förra veckan. 

 

Med sju minuter kvar av matchen drar Chelsea ned på tempot. Men all heder till West Bromwich som tog chansen och utnyttjade Chelseas lite nonchalanta spel mot slutet för att dra igång några riktigt fina anfall. Chelsea hjälpte till lite extra genom att dra på sig några onödiga frisparkar också. Men tack vare några fina ingripanden från Hilario kunde man till sist bärga en seger. 

 

När matchen närmade sig sitt slut blev det rätt irriterat på planen. Odemwingie stämlpade Terry som grabbade tag i och började skälla på Odemwingie. Terry blev varnad men strax efteråt var det Coles tur att få en smäll av Odemwingie, den här gången var det West Bromwichspelaren som blev varnad. 

---
 

TILL SIST

 

Jag blev otroligt glad när Malouda satte 2-1 målet och vansinnigt lättad när domaren till sist blåste av matchen. Det här var en seger vi behövde. Det var en seger Villas-Boas behövde. Men det var också en seger som ger upphov till några rätt kluriga frågor. 

 

Hur ska Villa-Boas spela om han har ett lag som av okänd anledning verkar ha så svårt för att spela det 4-3-3 spel han så starkt förespråkar? Lampard var väl inte särskilt bra idag heller, men efter att i första halvlek sett rätt vilsen ut blev ha något mer framträdande och tog fler offensiva initiativ när han hamnade på topp i en välbekant diamant. Å andra sidan blev både Ramires och Torres mindre synliga efter omställningen. 

 

Villas-Boas ska definitivt ha en eloge för att han redan efter en dryg halvtimme tog tag i situationen och bytte både spelare och spelsystem. Och framförallt för att han på något sätt lyckades förvandla laget och i förlängningen matchbilden i halvtidsvilan. Jag mäter inte en tränares värde efter hur han beter sig under match. Men visst var det otroligt kul att se hans reaktioner på sidlinjen.

 

Kanske var det, som Erik Niva sa i Viasats studio i halvlek, att det här var sista gången det gamla Chelsea visade sig. Snart har vi tillgång till såväl Lukaku som Luiz och Sturridge. Men visst behöver vi en eller ett par nya mittfältare? 

---

 

Jag är helt svettig. Och säsongen har bara börjat.

 

Win or lose, up the Blues!