Hoist the Blue Flag 16/7
Hjälte eller frustrationsobjekt? - Postat av Niklas Isaksson
Antingen älskar vi dem eller så älskar vi att inte älska dem. Den trupp som förra säsongen vann Champions League innehöll mängder av favoriter, men också flera spelare som ofta får utstå hård kritik från de egna fansen. Är denna kritik alltid berättigad?
Om titlar ska vinnas och fansen ska fortsätta att älska sitt lag krävs hjältar. För att spelare ska kunna sticka ut och erhålla epitetet hjälte krävs andra spelare som inte sticker ut i samma positiva riktning. Det behövs spelare som gör sitt jobb. När allt går bra och matcher vinns, då räcker detta. Hjältar och spelare som gör sitt jobb skapar en balans.
När resultaten börjar gå emot och svackor uppstår fungerar inte längre denna balans, då behövs något att uttrycka sitt missnöje över. Managern kan få skulden och domaren likaså, MEN någon gång kommer spelarna att beskyllas. När spelarna, eller några av dem, får agera måltavla för fansens missnöje så kan det vara såväl en hjälte som en av dem som oftast gör sitt jobb. Hjälten beskylls när denne verkligen förtjänar det. Ur den andra kategorin, de spelare som gör sitt jobb, kan nu ytterligare en kategori födas. De som ofta får bära hundhuvudet trots att de inte alltid förtjänar det. Förenklat och kategoriserat finns nu alltså tre typer.
Hjältar sticker ut. Det är deras namn som pryder våra matchtröjor. De är våra favoriter. Vissa arbetar sig upp från botten till hjältestatus medan andra anländer med tyngden på sina axlar. För att de i slutänden ska kallas hjältar krävs dock att de fångar våra hjärtan och bjuder oss på mer än vi förväntat oss. Gemensamt för hjältarna är också att motståndarfansen ofta ogillar dem, det är dem som nidramsorna handlar om. De berör inte bara de egna fansen utan också de som är klädda i motståndarnas tröjor.
De som gör sitt jobb gör det ofta i skymundan av hjältarna, men när det är dem som sticker ut på planen så får de också det beröm de förtjänar. Merparten av alla spelare återfinns i denna kategori. Vi älskar dem på nästan samma sätt som hjältarna när de spelar för vår klubb, men några år efter att de lämnat så minns vi dem inte på samma sätt som hjältarna.
Sedan finns de som gör sitt jobb men ändå aldrig riktigt tas till hjärtat hos fansen vilka oftare fokuserar på den felaktiga passningen än alla de lyckade. Att hamna i denna kategori kräver en hel del insatser som inte håller måttet (att inte göra sitt jobb) och det är dessa spelare som kanske skulle kunna kallas frustrationsobjekt. Så snart ett transferfönster öppnas så höjs röster bland fansen att dessa omgående bör säljas. De spelare i Chelsea anno 2011/2012 som platsar i denna kategori är José Bosingwa, Florent Malouda, Raul Meireles och Salomon Kalou. Kalou hålls visserligen varmt av många Chelseafans för sin lojalitet genom åren, men när byte aviserats och det står klart att Kalou ska bytas in har det många gånger suckats tungt bland fansen.
När säsongsbetyg för 2011/2012 delades ut här på SvenskaFans Chelseasida fick Kalou en tvåa, Bosingwa och Meireles varsin etta och Malouda förärades med det totalsågande betyget noll. Att dessa betyg var ”korrekta” höll flera med om. En granskning av Skysports snittbetyg från säsongen som var, visar på 6,5 för Bosingwa, 6,3 för Kalou och Meireles samt 5,7 för Malouda. Bland övriga i laget kan nämnas att endast Terry, Ramires, Lampard och Mata fick högre betyg än 6,5. På 6,3 hittas förutom Kalou och Meireles även Cole, Ferreira och Bertrand. Sämre betyg än 6,3 samlade bland andra Ivanovic, Luiz, Mikel, Torres och Drogba ihop.
Nu är spelarbetyg subjektiva bedömningar av den som sätter betygen, men betygen ovan säger ändå en hel del. Ett sammanställt säsongsbetyg för icke-favoriten Bosingwa visar att han var näst sämst i laget medan snittbetyget från Skysports visar att han varit lagets femte bästa spelare(?).
I betyg satta av Chelseafans så hamnade de fyra nämnda spelarna ofta lägre än sina medspelare vilket ibland (ofta?) var välförtjänt, men ibland förutsatt att de inte utmärkte sig extra i positiv bemärkelse alternativt att någon medspelare utmärkte sig extra i negativ bemärkelse.
Som nämnts ovan så hålls Kalou högt av många för den lojalitet han visat och trots en stabil plats utanför startelvan har klagomål aldrig hörts. Bosingwa och Meireles däremot har aldrig övertygat majoriteten av fansen och har från dag ett befunnit sig i kategorin frustrationsobjekt medan Malouda hamnat där i samband med att formen och kapaciteten sjunkit de senaste säsongerna.
I nuläget står det klart att Bosingwa och Kalou inte spelar i Chelsea kommande säsong. Meireles och Malouda verkar dock fortsätta i kungsblått och risken är stor att de kommer agera frustrationsobjekt för många fans även kommande säsong. Frågan är om någon kommer att ansluta till denna kategori? Mikel, Essien och Sturridge är tänkbara kandidater som redan förra säsongen ofta fick motta kritik som inte alltid var välförtjänt. Om det är någon av dem som, förtjänt eller oförtjänt, tar plats i denna osmickrande kategori får framtiden utvisa.
För att försöka med en summering som ger svar på frågan om kritiken som våra antifavoriter får alltid är berättigad så blir svaret enligt mig NEJ. Dessa spelare granskas oerhört kritiskt av fansen och misstag noteras med versaler. Det krävs dock en rad svaga insatser för att en spelare ska hamna i kategorin frustrationsobjekt. Personligen tror jag dock att de behövs för att våra hjältar ska få vara just hjältar även när vi stöter på motgångar.