Hoist the Blue Flag 20/9
Ekvationer man får räkna med när man möter Juventus-Lovén
Pre-Match krämpor.
Efter att ha sett ” Champions of Europé ” Blivit sådär småglad och förväntansfull man kan bli när en ny säsong i Champions Leauge sparkar igång så påminde den logiska delen av mig att det är ny säsong nu och Juventus står för motståndet.
”Man kan inte leva på minnen av en naken man vid en spegelblank sjö ” Sa Ulf Lundell en gång när han rörde temat om alltings förgänglighet. Nu är jag inte Lundellfan men nog var det bra sagt och som inte slutar vara aktuellt, för när domaren blåser igång matchen så betyder inte Drogbas sista spark mycket för andra än oss blå.
Vi fans har minnena men om 10 månader står det 11 nya mästare.
Förra säsongen var vägen till seger full AVBs taktiska missar. Han hukade inte bara vid sidlinjen, han hukade även för problemen som fanns i laget just då och verkade inte förstå att hans bibeltjocka taktikpärm inte var kompatibel med den verklighet som fanns där om han bara besuttit en uns av kreativitet som fått honom att lyfta blicken.
Nåväl. Vi ska inte snöa in på honom. Han är historia. Men för att återknyta till kvällens match så vann DiMatteo CL med gammalt hederligt Italiensk försvarskonst och när Juventus idag kommer till Stamford är det spelare som säkert tackar Chelsea för det defensiva hantverkets seger. De har det i sitt DNA och inget annat lag har burit den traditionen bättre än Juventus.
De ler igenkännande mot Chelsea och tänker ” ja, det där spelet kan vi , få se om ni klarar av lite Italiensk offensiv”
Jag nämner det efter att ha sett halva Juventus fjolårssäsong ( Tack för den Anton). Juventus är inte längre den eviga 1-0 maskin som den en gång var. Under Contis ledning har de breddat repertoaren med en kvalitetsoffensiv då det krävs, cynsikt disciplinerad kontringsfotboll om tillfälle erbjuds och så den där mördande höga pressen. Att många spelare inte har rutin från CL spelar mindre roll. De är ett kollektiv härdade i de sista årens stålbad. De har lärt sig den hårda vägen att inte ta något för givet. För det förtjänar de respekt. Dessutom de har Arturo Vidal
Det närmar sig avspark. Jag låter lillan läsa högt för John Blund kommer snabbare då. Jag har redan krattat vägen med fruktsallad och Nicolodeum efter den magiska timmen 19.30. Med andra ord-Jag har gjort allt rätt innan jag kan slå mig ner med en Xanté i ett tyst rum med Champions leauge som enda ljus.
90 Min+ Några återhållna vrål, påfyllningar och jämfotahopp senare.
Det är löjligt egentligen. Att jag hela tiden försöker intala mig själv att Champions Leauge inte har samma värde som ligan i min bok. Men ändå- Jag ger upp varenda gång jag bjuds på sån högklassig underhållning som det bjöds på idag.
Det vi fick se på Stamford var verkligen inte hämtat ur något kapitel ur ”Det gröna gräsets schack- Hur man stänger ytor och hur lågt försvar kan man egentligen spela med?” snarare dess apokryf. ” Det sköna spelets ABC- Vad en bra match bör innehålla”
Jag satt och väntade på ett Torresryck och ett förlösande mål fick istället var det Oscar hjälpa den gamla damen till de sälla jaktmarkerna med ett nummer av högsta kvalitet allt kompat av MHL´s ”Celery”.
Juventus svarade och visade att de inte alls tänkte ge upp. De kämpade ,de slet, de kvitterade, men framförallt delade de huvudrollen i en alldeles underbar match mellan två väldigt bra lag.
Nu kanske en del av väntar på att jag ska såga lagets insats för att vi tappade en 2-0 ledning, kanske rent utav såga någon enskild spelare för något misstag den gjorde.
Men just ikväll tänker jag låta bli. Det vore en förolämpning mot den underhållning vi fick se. Ja, det vore en skymf att såga en endaste del i vårat Chelsea- Speciellt när de visar en spelglädje som ofta lämnar utövarna utan poäng. För trots 2-2 finns det en del positivt att ta med sig.
Så. Tack igen för underhållningen.
UTC!!