Hoist the Blue Flag 2/11

Vissa saker syns lite för tydligt när man sitter långt ner på West Lower. I söndags satt jag på rad 8. Jag satt ungefär i höjd med staffpunkten nedanför Shed End. Därmed satt jag även ungefär i ansiktshöjd med RvP när han sprang fram mot sidlinjen för att jubla två gånger på lite för kort tid. Och värre skulle det bli.

 

London var lite varmare än jag hade väntat mig. Men när de obligatoriska regnskurarna kom kändes det ändå som det skulle. Den här gången hade jag farsan med mig. Han hade inte varit på Stamford Bridge sedan 1978. CFC mötte United den gången också och fick stryk med 0-1. Mina blivande föräldrar smög sig in på träningen och träffade Butch Wilkins. Den säsongen slutade med nedflyttning. Det lär knappast denna göra. 

 

Det blev lyxbiljetter på West Lower den här gången. “Det kan man kosta på sig” sa jag när det egentligen kanske, möjligtvis, eventuellt handlade om att det var de enda biljetter jag fick tag på pga att jag hade missat när CSS deadline för biljettansökningar egentligen var. Att sitta just där vi satt innebar dock att situationen som större delen av fotbollsvärlden skulle dissekera och diskutera dagen efter var något vi såg väldigt bra. Om det inte redan framgått, så tillåt mig förtydliga: I HELVETE ATT TORRES FILMADE! Frågor på det? 

 

Dagen innan match spenderade vi hela förmiddagen på Stamford Bridge. Tog en arenatur och en titt på muséet. Ärligt talat... tja, jag vet inte om det riktigt var värt pengarna. Mesta tiden på den guidade turen spenderades i pressrummet och visst var det lite kul att vara inne i omklädningsrummen och gå i spelargången. Men... nja. Muséet var lite småkul men jag blev lite besviken på att CL-bucklan stod i ett rum för sig där man var tvungen att betala ännu mer pengar för att ta sitt foto med den. Det var förbjudet att fota den utan att pröjsa men man kunde betrakta den från håll och från sidan om det inte var för mycket köer i vägen. Fotoförbudet sket jag högaktningsfullt i. Till sist spenderades en hel del tid och pengar på Megastore. Själv köpte jag bl.a. årets matchtröja och konstaterar återigen att säsongens hemmaställ är det snyggaste på mycket, mycket länge. 

 

Trycket på the Bridge var dock inget att klaga på, även om man emellanåt hör klagomål på bristande stämning. Låt vara att läktarna tystnades av Uniteds chocköppning, men man återhämtade sig snabbt. 

 

Noterar även att det är skilnad på folk och folk. Toaletterna under West Stand var som ett turkiskt hamam jämfört med pissrännorna på Shed Upper. 

 

Chelsea hade helt och hållet matchen i sin hand innan Det Stora Eländet tog sin början. ManU’s försvar verkade inte ha någon som helst koll på hur de skulle hantera Chelseas mittfält. Just då spelade det ingen roll att Torres inte riktigt fick till det eller att försvaret inte höll tätt. Mikel, Ramires och MaHazCar hade full koll på läget och började sakta men... nej fel, snabbt och säkert, nöta ner motståndarförsvaret. Just då hyste jag inga tvivel om att Chelsea skulle vända och vinna matchen. Men sedan så... 

 

Ivanovics utvisning såg jag inte från där jag satt. Men av det jag hann se på match of the day senare på kvällen var det inte så mkt att säga om den saken. Torres däremot... ja ni vet. Något som kommit i skymundan med allt det här rörande Clattenburg är linjedomaren. Åtminstone den linjedomare som yrade omkring på sidlinjen där vi satt var fullkomligt borta. Han hängde uppenbarligen in te med rent fysiskt utan låt hela tiden ett antal steg efter anfallen. Det var inte bara benen han var seg i, när han väl skulle ta beslut verkade han ofta tveka.

 

Den där banderollen som ManU-fansen hade med sig till ligacupmatchen... måste ändå tycka att det var lite fyndigt av dem. Men jag skulle ha bytt segern i ligacupen mot en seger i ligan vilken dag i veckan som helst. 

 

Nåja, en kväll på the Bridge är aldrig en bortkastad kväll. Och att se fotboll live på den här nivån är inget annat än gravt beroendeframkallande. Please sir, can I have some more?

 

Så nu har jag börjat planera nästa projekt. Klubblags-VM. Biljett har jag men det återstår att se om jag faktiskt lyckas ta mig iväg. Har gått omkring och velat fram och tillbaka i flera veckor nu och måste snart komma till skott om det ska bli av. Nåja, det kanske blir mer om det i nästa inlägg... eller det blir det förresten inte. För i nästa inlägg ska jag prata om ett slumpartat och fotbollsrelaterat möte på Arlanda på väg hem som fick mig att tänka till lite. Men mer om det nästa gång.