Hoist the Blue Flag 21/3

Award Season! CFC Hall of Fame och andra omröstningar - Postat av John Andersson

I Hollywood kallas det för "award season". Den tid på året då man delar ut grammys, oscars, golden globes och emmys till höger och vänster. Något liknande hände häromveckan då det plötsligt vimlade av sportrelaterade utmärkelser. Den stora skillnaden... en av de många stora skillnaderna... är att det här rör sig om den typen av utmärkelser där vem som helst får vara med och rösta.

Tänkte skriva lite om hur jag röstat och varför. Jag ser fram emot att höra om era val och motiveringar bland kommentarerna.

----------------------------------------------

CHELSEA HALL OF FAME
Till sommaren ska ett nytt CFC-museum invigas på Stamford Bridge. Som en del av detta ska klubben skapa en egen hall of fame och det är fritt fram för alla att gå in på http://www.chelseafc.com/page/HallofFame/0,,10268~2264951,00.html och rösta fram de spelare som ni vill se där.

En nackdel är dock att man måste rösta i samtliga kategorier. När det gäller kategorierna som ska plocka fram spelare före 1960 hade jag ingen koll överhuvudtaget och baserade mina högst skakiga val på en snabb genomläsning av spelarpresentationerna av de nominerade (som i och för sig var rätt kul och allmänbildande läsning). Men när det gäller de övriga kategorierna tänkte jag såhär...

1960s & 1970s
Trots att även det här var före min tid så råder det inga tvivel om en sak. Om inte Pete Osgood hör hemma i klubbens Hall of Fame så vet jag inte vem som gör det. Ray Wilkins fick också en röst. Debut i A-laget vid 17, kapten vid 18. Uppkallad i landslaget när CFC spelade i det som då hette Division 2 (det som idag motsvaras av the Championship). Vad gäller kategorins tredje röst fick jag göra som i de tidigare kategorierna, läsa på som hastigast och hoppas att det blev någorlunda rätt. Men inget val jag känner mig säker på.

1980s
Nu börjar vi närma oss tider som jag faktiskt kommer ihåg. Dessutom är det en av spelarna som sticker ut mer än någon annan: Kerry Dixon. Nio säsonger i Chelsea som gav 147 mål på 355 matcher mellan 1983 och 1992.

1990s
Under det här årtiondet växte jag mig igenom mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet och tre terminer på universitet. Mitt fotbollsintresse växte proportioneligt och med bara en dryg månad kvar på årtiondet såg jag min första match på Stamford Bridge (pinsamt nog och helt mot de planer jag hade skulle det dröja över 10 år till mitt nästa besök). Och Chelsea växte också.

Någonstans under det här årtiondet hände det någonting och utan att jag riktigt fattat hur det gått till så befann sig Chelsea i en postition där de kunde börja utmana om titlar, med halva det franska världsmästarlaget på plan (kändes det som i alla fall). Det var ytterst sällan jag lyckades se några matcher med dem men cupvinnarcupfinalen i Stockholm glömmer jag inte. Tanken att Chelsea kunde vinna något hade varit så avlägsen så länge.

Det finns gott om spelare att tacka för den här utvecklingen. Det första valet var enkelt. Gianfranco Zola och jag kan nog inte säga något om den mannen som inte redan blivit sagt. Sedan blev det klurigare. Tyvärr kan man bara välja två spelare från den här perioden och det var svettigt ska jag säga. Kände att jag liksom ville be om ursäkt till alla spelare jag inte röstade på. Så jag struntade i allt vad statistik heter och röstade på en av mina personliga favoriter i CFC genom tiderna - Franc Leboef. Alltid lika stabil i försvarslinjen, en jäkel på fasta situationer (bland annat gjorde han 17 mål på 20 straffar) , världsmästare och därmed innehavare av den franska hederslegionen

2000s and onwards
Med tanke på allt som hände med klubben under 2000-talet så kan det kännas lite snålt tilltaget att bara rösta på en enda spelare från den här tiden, trots att spelare som fortfarande är aktiva i klubben är undantagna. Men nej. Det här var lätt. Mitt val faller på den spelare jag personligen anser vara den bäste som spelat i klubben, åtminstone under den tid jag aktivt följt laget. Claude Makelele. Vi hade inte haft den där betonghårda försvarsväggen om vi inte haft en av de bästa defensiva mittfältare världen skådat.

And Finally...
Till sist får man ett fritt val. Man får lägga en extra röst på vem som helst som spelat i Chelsea och det behöver inte nödvändigtvis vara någon av de nominerade. Jag skulle kunna ha lagt min röst på världens bästa inhoppare, Eidur Gudjohnsen. Såhär i efterhand och ju mer jag tänker på det önskar jag nästan att jag gjort det. Vansinnigt stabil målskytt som aldrig klagade över sin roll som bänkad spelare, inslängd i slutminuterna för att ställa till oreda i motståndarförsvaret. Mottagandet han fick när han återvände till Stamford Bridge med Barcelona säger en del om hans status i klubben. Jag hade kunnat rösta på Gullit, även om han gjorde större avtryck som tränare än spelare. Eller Marc Desailly, Dan Petrescu, Ricardo Caravalho.. ja listan kan göras lång.

Till sist var det återigen minnen, nostalgi och hjärta som fällde avgörandet. När jag började skolan i mitten av 80-talet kunde jag namnet på tre fotbollsspelare. Diego Maradona, Kerry Dixon och David Speedie. Jag kunde inte separera Dixon från hans anfallskollega Speedie. Om den ena ska in i Hall of Fame så ska den andra det också.

----------------------------------------------

CSS PLAYER OF THE YEAR AWARD

Som bekant utnämner CSS vår egen player of the year. Nu är röstningen stängd (antar jag) och vi väntar med spänd förväntan på resultatet. Jag röstade på Ivanovic och han ledde åtminstone strax innan röstningen avslutades med Cech som god tvåa.

Jag har varit kritisk till Cech de senaste säsongerna men måste säga att han spelat strålande under den här säsongen. Men någon player of the year är han inte.

Det var dock svårt att välja mellan Ivanovic och Ashley Cole. Jag tycker att Cole har varit en av få spelare som, trots lagets störtdykning i tabell och form, hela tiden spelat på en otroligt hög nivå.

----------------------------------------------

GULDSKÖLDEN

Ja, det är ju snart dags för Svenska Fans att dela ut sina guldsköldar till landets sportjournalister. Det har inte med CFC att göra och det har bara delvis med fotboll att göra. Men sådana här saker älskar vi sportnördar att diskutera och kikar man runt i forumen på svenska fans så inser man att man kan vara supporter av kommentatorer och skribenter likväl som ett lag. Röstningen stängde för ett antal veckor sedan och såhär röstade jag...

Årets kommentator: Chris Härenstam.
Gränsen mellan allmänbildad och skvatt galen är kanske inte så klar alla gånger. Själv insåg jag hans storhet under OS i Aten då jag blev fast framför matcher i såväl vattenpolo som landhockey på grund av Härenstams kommentarer och analyser.Hur han lägger allt på minnet och lyckas vara engagerad i varenda sport som finns övergår mitt förstånd. Något annat som övergår mitt förstånd är att Niklas Holmgren överhuvudtaget är nominerad.

Årets expert / bisittare: Jens Fjällström
Har inte sett allt för mycket av honom sedan Canal Plus tappade Premer League. Men tillräckligt för att veta att han fortfarande är snäppet bättre än närmste konkurrenten Ola Andersson

Årets Programledare: André Pops
Ohyggligt välproducerade Vinterstudion har en svår uppgift när man ska hålla ihop ett gytter av olika sporter med olika distanser, klasser, stilar och tävlingsformer. Mitt i allt det som borde vara kaos sitter trygge, proffisionelle och stabile André Pops. Hedersomnämnande till David Fjäll, inte bara för att han håller på CFC utan för att han gjort ett fantastiskt jobb med bland annat EuroTalk här på Svenska Fans. De uppdrag han fått på SVT är inte särsklit stora än så länge men han har skött dem med den äran.

Årets Magasinprogram: Hockeykväll
Gammalt beprövat format. Och inte har de mycket till konkurrens heller. Att rösta på något som har med TV4 att göra är helt uteslutet. Synd att Svenska Fans egna EuroTalk inte går att rösta på (eftersom det är Svenska Fans som delar ut priset).

Årets Krönikör / Sportjournalist / Blogg: Niva & Bank
I de här tre klasserna blir det storslam för landets bästa sportjournalister. Minns inte exakt vem jag röstade på i respektive klass, men det spelar inte heller någon större roll. De har i många år kopplat fotbollen till större skeenden. Visst, ibland måste fotboll bara få vara fotboll. Men att få kännedom om galna klubbägare i rumänien, eller etnisk hulliganism i forna jugoslavien, eller ett divison 2 möte i någon gammal sovjetrepublk ingen hört talas om... det är riktigt intressant och det kräver sin man att göra sådana reportage intresseväckande. Dessutom gillar jag att skribenter kan vara öppna och ärliga med vilket lag de håller på. Jag ser verkligen inte att det är något som helst problem att någon skriver både ur ett objektivt journalistiskt perspektiv och ett supporterperspektiv.