Hoist the Blue Flag 22/1
Special Delivery (i jakt på Bogarde del 3) - Postat av Lovén
Ny dag, nya utmaningar, samma familj.
Moln på himlen ställer in playadagen.Alternativ gås igenom, analyseras inför omröstning. Den gamla kvinnan i receptionsbaren kan nog inte svenska men hon är duktig på att lägga ihop saker och få in det i ett sammanhang så det tar inte lång tid innan samtliga deltagare i vår tolvmannaorkester får ett varsitt reklamblad om aktivititeter.
Jag suckar tyst över oflytet med att just hon är där men tänker att hon måste vara ledig nåndag och kanske är det en man som avlöser henne och har jag tur sitter inne med info hur jag ska gå tillväga för att hitta en person.
Far drar in mig i diskussionen. Han vill ha med mig till andra delen av ön . Boca de Pozo. Varför är oklart. Den står inte med i någon guide och verkar därför inte ha något att erbjuda den äventyrslystne. Jag gissar på att Far vill dit för att han gillar namnet.- Boca de Pozo - och för att han inte vill göra något utsvävande eftersom han fortfarande är jetlaggad. ”Jag följer med dig till andra sidan ön om Bogarde finns där” tänker jag tyst och ger far en vänskaplig klapp på axeln eftersom jag vet att Boca de Pozo är ett dödsdömt förslag.
Jag svarade sällskapet att jag gärna skulle vilja dyka i grottor alternativt dra norrut för att testa paragliding. Min dotter är med mig. Hon är sju, det är på tiden att hon lär sig sådana här saker tycker jag. Ingen förutom min dotter håller med. Den lille säkerheten-före-allt-annat-fascisten, som bor i varje lagom svensk, vinner slaget. För ett tag blir jag gruppens oansvarige slarver och därmed ett hot mot alla vänner av ORDNUNG och reda.
Istället vinner förslaget om att bege sig till norra sidan och besöka en marknad som enligt broschyren sålde utmärkt handarbete till ett lågt pris. Det är den enda anledning flockens honor behöver och som innehavare av en hyrbil verkar det vara min förbannade plikt att köra dessa fyndletande hyenor dit.
Jag svär men låter mig ändå övertalas.
---
Två timmar senare anländer jeepen till Manzanilla och marknaden. Den var precis som broschyren utlovad och lite till. Ett gytter av krimskrams och billigt hantverk made in China. Det är vid sådana här tillfällen helt ok att gå på egen hand och jag är inte sen när det gäller att utnyttja detta gröna ljus till en utforskning även om jag inte är mycket för sådana här tillställningar.
Omedelbart ger ödet mig en hint om min fortsatta jakt. I ett litet stånd säljer de mobiltelefoner för $15 med kontantkort. Jag slog till direkt och sökte mig till närmsta bar för att prata med det lokala klientelet.
På en kvart hann jag få en lista på ett dussin trestjärniga hotell som enlig Bartendern ibland inhyste kända ansikten. Fast han tillade att de riktigt kända brukade hålla till på Aruba där allt var ännu billigare och lite mer amerikansk i sin framtoning. Jag hann även med två mojitos och en lokal öl som gav mig gaser. Jag letade upp sällskapet och meddelade att jag tänkte besöka det gamla fortet som låg ett par hundra meter från marknaden.
Väl i fortet skyddad från blåsten av spanskt kvalitetsbygge betade jag av alla hotell på min lista. Min plan var enkel. Jag ringde upp, sa till receptionisten att jag jobbade för Cargo Mundial (påhittat bolag) och hade "special delivery to mr Bogarde".
Inget napp de första åtta samtalen. Alla är tillmötesgående men ingen vet något. Bogarde var antingen är inte där just då eller fanns inte på deras lista. Chansen till att han skulle vara på något av hotellen var ju från början var ju minimal och sättet jag letade på var ju inte direkt det smidigaste även om det var värt ett försök.
Så. På mitt allra sista försök och med ett kontantkort som snabbt tömdes på kontanter fick jag napp.
Receptionisten upplyste mig om att de som hade mest koll på Öns gringos var fastighetsmäklarna och jag hade tur. Han berättade att hans syster arbetade för öns bästa mäklarfirma Carribian Land & Property i Porlamar. Jag skulle söka upp en mr Lewisham där skulle jag få de svar jag sökte, då mr Lewisham var den person som ordnade stora affärer. Jag skrev ner numret. Humöret lite bättre nu. Pussar och beröm för klokt inhandlade saker delades ut när jag till slut fann flocken sittandes vid en bar o vilade ömma fötter...
LOVÉN
