Hoist the Blue Flag 22/2

Det blev en intensiv sportkväll för undertecknad igår kväll. Först överväldigande lyckorus när Brynäs först avgjorde i övertid och gick till semifinal bara någon minut innan Cahill såg till att Chelsea tog ledning mot City. Sedan vände City och det började dyka upp oroväckande nyheter gällande ett favoritlag i NFL. 

 

Och jag ska naturligtvis inte slösa bort er dyrbara tid med en typ av fotboll som varken spelas med boll eller fötter, hur underhållande det än må vara. Men det finns en liten Chelseakoppling såtillvida att NY Jets värvning av Tim Tebow gav mig samma känsla som när jag fick reda på att Magnus Hedman värvats till Chelsea. Man visste att han aldrig skulle få spela men också att det inte skulle lindra gliringarna man skulle få som svensk CFC-supporter.

Och likt Prousts madeleinekaka satte den här känslan igång hjärnans minnesfunktioner.

 

---

 

Jag minns fortfarande tydligt, dagen då Hedman kom till Chelsea. Vi var på turné med bandet och befann oss i Coventry efter en sällsynt usel kväll på en sällsynt usel klubb. Regnigt och jävligt var det också, så vi var alla på lite halvdant humör. Utom vår violinist som haft en riktigt trevlig kväll och nu befann sig en trappa upp där hon pratade med en vägg. Hur som helst. Bandets basist (Pool-suporter) satt vid en dator och började asgarva. Vår sångare (Spurs-fan) undrade vad som pågick. Fortfarande skrattande pekar basisten på skärmen och nu skrattade de båda två. Det var så jag fick reda på det. 

 

Det borde inte kommit som en överraskning. En av cheferna på det brittiska skivbolaget vi låg på var inbiten CFC-supporter och när vi suttit i ett möte med honom någon dag tidigare hade han nämnt att Chelsea scoutat en svensk landslagsmålvakt. Vi antog väl att det var Isaksson det rörde sig om. Sedan såg jag ett mail som min ömma moder (wolves-anhängare) skickat till mig som lite lätt skadeglatt förklarade situationen på hemmaplan efter att farsan (Chelsea-fanatiker) drabbats av någon sorts sammanbrott till följd av nyheten och växlade mellan förnekelse och depression.

 

Ja resten av historien minns ni såklart. Svensk TV sände Chelseas träningsmatcher, något som varken hänt förr eller senare och inte lär hända igen såvida vi inte värvar Zlatan. Och när han skulle få stå en match i ligacupen skadade han sig. Lite symptomatiskt för hela projektet.

 

---

 

Ja det där var ju ett sidospår som heter duga. Men så är det ibland. Det är en blogg det här. Kravet på röda trådar är inte lika hårt i hoisten som i andra texter. 

 

Jag hade ju tänkt skriva lite om city-matchen, det finns en del intressanta saker att ta upp gällande den. Men istället svävade jag ut i... ja vad det nu blev för något. Så väntar jag med City-matchen till i morgon och avslutar dagens bloggande med några totalt orelaterade historier. 

 

---

Ingen rök utan... bomb?

Ungdomsspelaren Frukost Mellis fick kicken efter att ha bränt av en rökbomb (!) i Chelseas träningsanläggning (!!). Hur tänkte han där? Finns det någon annan arbetsplats där man kan göra något liknande utan att få sparken. Det har kallats för "prank", ett "hyss" ett "upptåg". Kom igen. Det var alltså en RÖKBOMB... INOMHUS!

Kan någon förklara vad skämtet gick ut på och om någon tyckte det var roligt.  

Nu har det ju  förekommit skumma incidenter med vapen på Cobham tidigare. Men nu är det ju faktiskt så att: 

"He shoots who he wants
He shoots who he wants. 
Ashley Cole, he shoots who he wants"

Till saken hör också att den artikel skribent Danielsson skrev om rökbomben nu är uppe på över 20.000 (tjugo tusen) läsare... Vilket är en fullkomligt massaker på det tidigare rekordet... som jag inte har en aning om vad det låg på, men i vilket fall inte i närheten av 20.000 klick. 

---

 

Joey Barton medgav förvisso på twitter att hans senaste insats på plan inte var särskilt bra men gillade inte att fansen buat ut honom. 

 

Håller man på QPR och QPR just slagit Liverpool, då ska man ha fullt upp med att jubla. Man har definitivt inte rätt att bua ut någon, oavsett hur usel denne varit. Ibland undrar man hur folk tänker. 

 

---

 

Det här från andrahandskällor och handlar om David Luiz: Som så många andra utländska spelare så kämpar han med det engelska språket. Även om han klarar sig bättre än många andra så har han fortfarande lite språkliga problem ibland. Det här utnyttjar såklart gärna den engelska pressen. Efter matchen mot Bolton var det en journalist som ställde en fråga väldigt snabbt och med onödigt krångliga ord.

Luiz svarar “You choose easy words or you get away from me!”

Väl rutet Luiz!

 

---

 

Och apropå Bolton... Ingen kunde väl undgå att stanna upp ett tag och skänka en tanke till Muamba efter hans kollaps under matchen mot Spurs häromdagen. Nu kommer de första rapporterna om incidentens omfattning. Det verkar som att hans hjärta var overksamt i över en timme(!) innan man, efter 15-30 elchocker (beroende på vem man tror på) lyckades få igång det igen. Jag är ingen expert på området, men jag har (som alla andra arbetslösa akademiker) jobbat inom vården ganska länge nu och jag har dessutom vänner som är läkare. Så ett och annat har man ändå snappat upp. 

 

Poängen är att det inte är som i filmer. Det är inte så j-a lätt att få igång ett hjärta, inte ens med en defibrillator. De säkerhetsåtgärder som vidtogs efter Cechs otäcka skada 2006, snabbt agerande från medicinskt kunnig personal på plats, envisa läkare samt en sanslös portion tur verkar ha räddat livet på Bolton-spelaren. 

 

Nu får vi hoppas att Muamba får återhämta sig utan vidare komplikationer. Jag håller tummarna... inte för att det hjälper men vad annat kan man göra?