Hoist the Blue Flag 24/11

I går grävde jag fram min gamla tidsmaskin. Jo jag har en sådan. OK, det är kanske inte någon TARDIS direkt, inte någon Delorean heller, snarare en en egenhändig konstruktion bestående av en foliehatt, en gräsklipparmotor, några gamla kretskort och sisådär 220 volt. Sedan är det bara att dra iväg och försöka att inte glömma antiparadox-sprayen.

 

Jag åkte tillbaka lite drygt 5 år och besökte mig själv sommaren 2007. Jaget anno 2007, på Ystadsgatan i Malmö, var i färd med att packa och jag gick med på att ta en pratstund med mig i utbyte mot att jag hjälpte till med några flyttkartonger. 

 

Oundvikligen började vi prata fotboll. “Så mycket kan jag berätta” sa jag till mig själv “att ett lag i Premier League tränas av Benitez och spelar med Torres på topp. Sedan finns det ett annat lag som tränas av Brendan Rodgers, Glen Johnson spelar back och har faktiskt blivit rätt bra på sistone, och just ja Joe Cole gjorde mål häromdagen.” “Jaja” sa Jaget anno 2007 “jag fattar, Chelsea och Liverpool. Vad är din poäng?" Jag spände ögonen i mig “Alltså... det är inte riktigt som du tror.” 

 

Bedrövelsen och den totala förnekelsen i mina egna ögon gick inte att ta miste på. Jag insåg att viss kunskap ska man inte behöva bära så jag sprayade lite extra med antiparadox-sprayen innan jag åkte hem igen. Det verkar ha funkat eftersom jag inte minns att jag hösten 2007 fick besök av mig själv från framtiden. Därför vet jag inte heller vad som smärtade mest. Att Mourinho inte längre var kvar, att en av mina Chelseafavoriter spelade i Liverpool eller att Benitez tränade Chelsea. 

 

-------

 

I onsdags satt jag i en konferenslokal hela dagen. “Personaldagar” hette det och det är väl kanske kul om man jobbar på Google eller i en godisfabrik. Men är man lågavlönad slav inom socialtjänsten så är sådana här saker bedövande tråkiga. Så där satt jag och smygsurfade på mobilen då jag fick ett mystiskt meddelande från en kompis (tillika pool-supporter) via twitter. 

 

“ända sedan cl-finalen har jag sagt att RDM inte skulle klara sig till december.”

 

Que? 

 

Jag fick annat att tänka på resten av den dagen. Snart förstod jag att RDM hade fått kicken. På de sociala medierna fick jag frågor om vad jag tyckte av vänner och bekanta, diskussioner och spekulationer fanns överallt och jag hade uppenbarligen valt fel dag att sitta fast på en heldagskonefrens med min HTC som enda livlina. Och hela tiden, någonstans i bakhuvudet fanns ryktena som florerat kvällen innan. Att man hade kontaktat Benitez för att se om han var tillgänglig. 

 

När jag väl lyckats ta mig från den dåligt ventlierade konferenslokalen så tog jag mig ut till Röbäck, strax söder om stan, pga sedan tidigare inplanerad social samvaro i goda vänners lag. Vidare social var jag inte. Satt och surfade med mobilen så fort tillfälle gavs. Farsan ringde ett par gånger. Först för att ventilera det faktum att RDM fått gå. Sedan för att spekulera i vem som skulle ta över. Trots att det snart gick upp även för honom att Benitez var högt upp på listan “NEJ!” sa han “Det vore ju en TOTAL katastrof” och sedan försökte vi efter bästa förmåga intala varandra att Capello kanske var den som Roman hade i åtanke. Till och med det hade känts bättre. 

 

Jag har i skrivande stund fortfarande svårt att smälta det inträffade. I nästa inlägg, som jag förhoppnings postar i morgon, kommer jag att fortsätta prata om Benitez och försöka ta reda på vad jag tycker och tror. Eller jag menar: Jag vet att jag tycker illa om det här. Frågan är HUR illa det är. Hursomhelst måste jag sluta nu. Min frontallobscortex riskerar att explodera om jag tänker på det här mer än ett par timmar om dagen.