Hoist the Blue Flag 28/11
Fortfarande inget nytt på sydvästfronten-Lovén
Jag visste det inte innan. Jag lovar att jag inte visste att man kunde beröva 11 spelare deras gnista, spelglädje och talang och låta 11 koner försöka vinna matchen.
Men nu vet jag det. För hur en del än försöker vrida på saken eller försöker förklara det som hände på Stamford Bridge ikväll så var det inte 11 spelare som trodde på sin tränare
s idé. De undvek att släppa in mål, visst. Men de undvek också väldigt effektivt att genomföra en match på de grunder som en fotbollsmatch vilar på.
De verkade inte vilja vinna.De saknade ideer hur man skulle vinna och det blev plötsligt svårt att slå en genomskärare eller ett vanligt pass på 5 meter. Fulham blev plötsligt en skrämmande motståndare ,så de lät bli att tänka också och började önska sig någonannanstans och i slutändan blev det en match som varken kunde vinnas eller föroras
Torres däremot. Han bröt mönstet- Han skulle hellre haft en spade och gräva sig till Kina för att komma bort. För honom är fotbollen en plåga, ett arbete han går till och genomlider i avsky. Han gillar inte det här längre, det syns och jag börjar tycka synd om stackaren.Imorgon går jag till ÖoB och skickar honom den svenska arméns stolthet, han bör komma halvvägs innan den brister, men vid det laget är han på betryggande avstånd från omvärldens sågningar och hån.
Stamford Bridge har blivit ingens hem numera. Med publikens öppna förakt mot Rafa andra matchen i rad kommer de/vi poängtera att detta aldrig kommer att bli Rafas lag och vi alla ser fram emot den dagen han lämnar. Jag hoppas våra blåbröder orkar hela säsongen och att Roman för en gångs skull börjar använda "Eftertanke" När säsongen är över och det är dags att tänka på nästa vad nästa tränare han sparkar kostar i prestige gentemot avgångsvederlag.
ONE DI MATTEO!!!