Hoist the Blue Flag 31/10
Giganternas kamp eller? - Postat av Niklas Isaksson
Chelsea mot Manchester United. En kamp mellan giganter. Med söndagens match färsk i minnet kändes dagens drabbning plötsligt ganska viktig trots att det är cupen som ingen förutom vinnarna bryr sig om. Startelvorna som presenterades visade att det inte var någon giganternas kamp att tala om. ”Lufta truppen” verkade vara mantrat för dagen.
Matchen igång och United i ledning. Chelsea på jakt. Ännu en gång 2-3. Vad kan Di Matteo göra i detta läge? Låta bli att byta och bara se på. Byta in Ferreira och Saville så att de får speltid. Byta in det bästa han har och visa fansen att två raka hemmaförluster mot United på fyra dagar inte existerar i hans huvud.
Di Matteo gjorde vad han skulle. Hazard och Oscar fick knyta dojorna och äntra planen. Samtidigt plockade Ferguson ut de spelare som kanske tillhör A-laget och stoppade in mer ungt och oerfaret. Kanske är så cupen ska hanteras, MEN inte om man ligger under hemma mot United.
Giganternas kamp som inte blev någon giganternas kamp var plötsligt en variant av David mot Goliat. Reserv-United mot Champions of Europe. Med sekunder kvar kom kvitteringen och då det stod klart att förlängning väntade kändes det ganska bra att Di Matteo satsat på A-laget medan Ferguson inte gjort det.
En formsak. Jo, så kanske förlängningen kan beskrivas. Det kändes som stora Chelsea mot lilla United. Chelsea med Hazard, Oscar och Mata. United med Wootton, Keane och Tunnicliffe. 4-3 kom. 5-3 kom. Vilket förspel av Hazard förresten. En frustrerad Giggs kapade Moses bakifrån för att sedan sätta en reducering på straff. Nerv i matchen. MEN. Det var fortfarande stora Chelsea mot lilla United.
Avancemang klart, men i ärlighetens namn känns det långt ifrån lika viktigt som att Chelsea idag vann över United. Visserligen lilla United, men vad gör det en kväll som denna? Skål och tack för underhållningen!