Hoist the Blue Flag 4/11
It´s November-Lovén
Här sitter man i natten och ser November rulla in. Det som var glasklart och självklart innan betyder inget nu när Halloween öppnar dörrar till säsonger som varit och låter dem komma tillbaka in till oss levande för att påminna oss om andra år, på samma gång långt borta men ändå så nära.
Mot Swansea var Hazards teknik inte lika fulländad som den var innan, En formstark Mikel fick besök av Seg Bäver och Torres från förr kom på ett kort besök innan han vände när han såg dagens Torres. I stillhet undrade han vem utav de två var levande och vem som var död egentliga innan allhelgonaklockorna ringde och det var dags att återvända.
Resten av laget verkade instängda i ett rum utan att hitta ut så istället för att fly walesisk disciplin så verkade de acceptera det som väntade.
.Det var ingens fel att vi inte åkte hem med tre. Tvärtom, Moses räddade poängen istället för att förlora dem helt.
Det defensiva spelet var uppoffrande och disciplinerat men jag kan hålla med Niva att även om det är unikt bland europas toppklubbar så måste den tionde blocket misslyckats och skottet gå in och i igår var det dags.
Så på det hela är jag nöjd. Jag har hittat ett sätt att förhålla mig till November och tänker hålla fast vid det tills ljuset återvänder.
Jag tänker inte bli förvånad av poängtapp uppe i norr eller mot Ukrainska teknikdemoner. Inte heller kommer jag att förvånas över skador, krig mot FA, domakåren eller hela jävla världen. Jag kommer att vara bakom Chelsea vad som än händer och sker och inte en enda gång kommer jag att höja fingret och peka på någon, inte försöka förstå varför November är lika grå för mig som den är för Chelsea
26 dagar kvar.Må dom snabbt passera. Kanske med några poäng på vägen.
