Hoist the Blue Flag 6/2
"DON'T PANIC" Postat av John Andersson
Lugn lugn lugn! Jag vet hur det känns just nu. När man tror och känner att "nu jäklar". Det är inte alltid det blir som man vill, eller hur? Men det finns ingen anledning till panik. Jag ska göra vad jag kan för att gjuta olja på vågorna. Låta bloggen bli ert valium i söndagkvällen.
Det största problemet i allt det här, för oss fans alltså, handlar om Torres. Inte Torres själv. Utan alla dessa Liverpoolsupportrar som kommer att vältra sig i lagets seger på Stamford Bridge. Har ni inte hört av dem än så är det bara en tidsfråga. Jag öppnar telefonens inkorg och ser kommentarer som "Han har blå tröja men lik förbannat ser han sur ut" eller "Torres var bättre på mötet på Anfield". Om ni inte känner någon Pool-supporter kan jag bara gratulera. Missförstå mig inte, jag skulle inte vilja byta bort en enda av mina Pool-vänner för alla titlar i världen (eller... jag menar, allt är ju förhandlingsbart), men de kan vara förjävla jobbiga ibland.
Hör nu här: Lika lite som vi kan avfärda den globala uppvärmningen bara för att det råkat vara svinkallt en månad kan vi avfärda Torres framtid i CFC med den här matchen som enda bedömningsgrund. Till att börja med gjorde han på intet sätt bort sig under de drygt 60 minuter han fick spela. Vi måste också komma ihåg att han inte var i toppform när vi värvade honom. Framförallt måste man vara medveten om att det kan krävas ett annorlunda spelsystem för att få ut maximalt av halvmiljardsmannen, och sådant tar tid. I första halvlek försökte Chelsea men det lyckades inte. Så ring mig när säsongen är slut så kan vi göra en första utvärdering av Torres då.
Så Carlo bytte ut Torres, som såg märkbart tagen ut. Och vem kan klandra honom. Det är klart att han har starka band till Pool, deras spelare och deras fans. Dessa möter han alltså i sin första match (och får en armbåge i nyllet av sin forne lagkamrat som tack för senast). Vad hände sedan då? Vi får in Kalou, återgår till 4-3-3 och därifrån är det en helt annan match. Malouda kommer in igen och närmar sig sin gamla form. Luiz, nyförvärvet som hamnat i skymundan, gjorde en klart godkänd insats i sin första match när han ersatte Bosingwa, som även han spelade bättre än på länge.
Vi gjorde allt vi kunde i andra halvlek (nu skriver jag "vi" men det är ju inte som att du och jag stångade oss blodiga mot den röda försvarsmuren) men Liverpool låg rätt i sina positioner och höll tätt med en oklanderlig försvarsstrategi. Vi slängde in alla offensiva vapen vi hade tillängliga men det räckte inte den här gången. Inte svårare än så.
Det som jag däremot oroar mig över är Lampards och Drogbas insatser. Lampard är uppenbarligen inte i matchform. Och vad än Drogba gör så gör han inte tillräckligt av det. Jag önskar att Carlo kunde bänka dem en match eller två. Antingen skulle man kunna se det som att man ger dem tankeställare eller så kan man se det som att de får vila - de börjar trots allt bli till åren och livet i Premier League kan slita rätt hårt. Hela untouchable grejen börjar så sakteliga falera. Vi har inte råd med annat än att ha det för dagen bästa laget på plan.
Så ta det lungt. Carlo är en smart och kall snubbe. Han kommer att lära av det här. Och visst, vi fick stryk idag, men med tanke på hur vintern sett ut så var det ingen större överraskning om man jämför med t.ex. förlusten mot Wolves. Ja ligatiteln är väl körd, men personligen gav jag upp den redan före jul. Man kan inte vinna varje år. Det gäller att säkra en plats i Champions League (vilket kommer bli nog så svårt), få ordning på spelet, få skadade spelare i form, tänka långsiktigt. Men det är klart att en FA-cup titel och vidare avancemang i Champions League skulle vara en fin bonus i en annars smått sinnesförvirrad säsong.
Om Chelsea bara fortsätter på inslagen bana så kommer det här att bli bra. Det kanske blir en frustrerande resa i en riktigt seg uppförsbacke men det löser sig. Vi är på rätt väg.
Just keep the blue flag flying high.
Nu ska jag lägga det här bakom mig och ladda upp för Super Bowl även om jag inte riktigt kommit över att mitt kära New York Jets för andra året i rad åkte ut i konferensfinalen.
