Hoist the Blue Flag 7/2
Tisdag
Det har gått två dagar nu. Man kan tycka att det räcker. Webb har ju redan lämnat huvudstaden med Uniteds spelarbuss där Fergie säkert gav honom hårtorken för att han inte fixat ett hattrick åt Shrek och ett par röda kort.
Jag tycker inte det räcker med 2 dagar för att lugna ner ilskan efter söndagens match. Precis som när man börjar tro på plus på karmakontot så har ödet det sista ordet-Jag borde ha vant mig vid detta laget. Detta är inte vår säsong inte ens det faktum att vi åter spelade sexy-football och att det var en publikfriande match som hade allt kan tvätta bort de sura bismaken av poängförlust.
Nåväl. Jag får väl tvinga tvinga mig framåt i detta inlägg. Hoisten måste leva och min medskrivare John har skött bloggen på ett ypperligt sätt.
***
För precis 1 år sen tog min Groundhopper tour slut när 15.00 planet från Heathrow-Arlanda lyfte. The swindon incident var 1 dag gammal och Torres första match i Chelsea var avklarad. Ancelotti lät sig inte störas över det faktum att han precis lämnat dem utan trodde väl att han skulle vara angelägen om att visa Liverpool vad de kommer sakna.
Nu blev det inte så eller inget har blivit som man trodde sen Torres anslöt. När övergången blev officiell så befann jag mig i Newcastle i full färd att åter plåga The Livingrooms bartender med Fleck-sången. Han nämnde Torres och han nämnde Carrol men jag fortsatte ändå att sjunga och dricka Longisland icethé.
Och när Sky rapporterade det på morgonen var det samtidigt som Carisle-Tom o de andra i” The Behemot bunch” ( Hans överdimensionerade husbil kallas så) stod och bankade på min hotelldörr eftersom jag missat att möta upp dem på head of steam så jag blandade ihop sakerna och tog det som ett rekord bakfylledelirium.
När det gått några dagar och ett tätt matchande i de lägre divisionerna börja ta ut sin rätt gjorde jag mitt första försök till att skriva något om Torres så ville orden inte infinna sig. Jag ställde han mot Hasselbaink eller Lex Hasselbaink för att vara korrekt
Hasselbaink drog till Atletico och tvättade av Leeds ränderna och när han kom tillbaka visade han vilken enorm karaktär han var/är och han tystade alla tvivlare hos oss i Chelsealägret med att bomba sönder alla misstankar om han skulle vara slut i fotbollen.
För Torres återstod det bara att följa Hasselbainks upptrampade stig och göra insatser som gjorde att vi tillfälligt glömmer vartifrån han köptes.
Problemet är att han inte gjort det. Visst har vi ändrat våra nidvisor ( Hey Torres that thing about half a girl was just a joke-we all think you´re a splendid bloke) och hånat Poolfansen( You burn your own shirts you burn your own shirts..you´re so stupid..you burn your own shirts) Och visst har han gett alibiintervjuer som givit intrycket att han verkligen vill spela I kungsblått…
Men faktum kvarstår.
Hasselbaink´s stig är fortfarande jungfrumark för Torres. Han är varken älskad eller hatad av mig. Alla vet vad han gjort och vad han kan. Tyvärr så hade han en annan lagtröja på sig då. Han är fortfarande en gåta för de flesta,
Jag hoppas verkligen att han kan ta av sig halvmiljardoket och börja känna medvinden en dag i en nära framtid.
Gör han inte det hoppas jag åtminstonde att ledningen lär sig. Fast efter Mutu-Pizzarro-Kezman-Shevshenko undrar jag om de någonsin kommer att göra det.
Runt om i Europa spelar just Borini, Sala, Töre, Kakuta och Scott Sinclair i andra lag än vårt. Det borde vara en påminnelse till AVB att spelare utvecklas av det förtroende de får och att ingen blir en världsstjärna över en natt.
Jag bär en inre önskan om att de ska skippa titelhetsen för några säsonger, skippa dyra värvningar och låta talanger fåväxa till sig.
Tyvärr så delar inte klubben min önskan och jag tror att vi kommer se fler Cobhamfostrade talanger lyckas i andra klubbar än vår.
***
Slutligen vill jag tacka för all fin respons som ” Jakten på Bogarde” fått. Verkligen inspirerande.
Det kommer en ny serie inom kort. Ett annat tema men jag hoppas ändå att den blir lika väl emottagen.
