Käre Andre Villas-Boas
Med hopp om en bättre fortsättning. Ett öppet brev till Villas-Boas
Käre André Villas-Boas
Jag skriver inte till dig i vredesmod, jag har slutat vara arg för längesedan. Jag skriver till dig i ett stadie av total uppgivenhet. Jag har egentligen bara en enda liten fråga jag vill ställa dig; Vad har hänt med mitt Chelsea?
Jag har full förståelse om du inte kan svara på det, eller ens känner dig som ytterst, och endast, ansvarig på den totala kollaps som min klubb, mitt lag, genomgår för tillfället. Men faktum kvarstår: Du är tränaren. Du tar beslut om laguppställningar. Du sätter taktiken för match. Du. Inte Roman. Du. Så ett försök hade väl varit på sin plats?
Tränarjobbet är inte en dans på rosor. Man måste ta obekväma beslut ibland. För att utveckla ett lag och bygga för framtiden, vilket du ideligen poängterar att du gör, så måste man se över sitt hus. Man måste våga peta dalande stjärnor (Florent Malouda, Ashley Cole, Didier Drogba, Fernando Torres och Salomon Kalou) för framtidens spelare (Ryan Bertrand, Romelu Lukaku, Josh McEachran och Lucas Piazon). Om inte så utvecklas aldrig laget och ”det nya Chelsea” blir ett helt felaktigt, och direkt fånigt, uttryck. Att ingen av dessa, framtidens spelare, stora talanger fått spela mer än en handfull minuter under ligaspelet ser jag som ett av dina misslyckanden. Vad har du att förlora? Jag betvivlar att någon av dessa spelare hade gjort det sämre. Jag betvivlar att de är sämre på träning. Jag tror att du däremot är rädd att ta ett obekvämt beslut, att du inte vågar. Jag trodde du visste vad det innebar att vara manager för en storklubb. Hade jag fel?
Sällan, eller ens aldrig, har jag sett ett Chelsea-lag uppträda så håglöst som det gjort under ditt styre. Det har visserligen pratats om att laget lider brist på motivation och känner en mättnad efter framgångsrika karriärer. Skitsnack. Det finns inte en professionell fotbollsspelare som inte vill vinna varje match. Speciellt inte spelare i ett lag som kommit från en titellös säsong och vars nästkommande säsong kan vara den sista på absolut toppnivå. Jag är övertygad om att motivationen finns där. Det är en managers jobb, alltså ditt, att se till att den finns på plan varje match. Visa lite passion, som i början av säsongen, lev med, engagera ditt lag. Gör någonting. Att stoppa händerna längre ner i fickorna och hoppas att Bosingwas nästa inlägg ska sitta i krysset är inte rätt melodi.
Jag kan förstå, kan till och med känna sympati, med att du inte har den truppen du önskar att du hade. Att du fått jobba med material som inte längre tillhör världseliten, utan snarare är på nedgång, kan till viss mån förklara, och förlåta dem direkt bleka resultaten som ditt lag, mitt Chelsea, presterat under det halvåret du haft förmånen, ja jag ser det fortfarande som en förmån, att träna Chelsea. Till viss mån. Men det förlåter, och förmildrar, inte det faktum att Chelsea har tappat poäng i 11 av 23 matcher i ligan och för närvarande är fjärdeplacerade, är utslagna ur Ligacupen, precis räddade livhanken i Champions League och inte heller imponerar i FA-cupen. Jag vet inte hur du tycker att det låter, men i mina öron låter det föga smickrande. Vad hände med maskinen som var Chelsea FC?
Du har haft två transferfönster på dig att bygga för framtiden och nutiden. Att göra dig av med gammalt och spela in nytt och fräscht. Jag har förvisso alltid förespråkat att skynda långsamt och att en förändrings och föryngringsprocess är en långsam historia. Men det underlättar om den påbörjas. Ett kardinalfel du gjorde under sommarens transferfönster var att du inte påbörjade utrensningen redan då. Anelka och Alex hade kunnat släppas i augusti och så hade störningsmomenten varit mindre och föryngringsprocessen påbörjad. Istället sköts den upp sex månader. Sex osedvanligt långa, smärtsamma, månader. Men inte ens i januari agerades det. Gary Cahill i all ära, men är det verkligen där Chelsea är i skriande behov av förstärkning, André? Är det verkligen i mittförsvaret, där vi redan har fullt kompetenta Luiz, Terry och Ivanovic, som pengarna behövde läggas? Jag hade förstått om det varit för att peta ut Ivanovic till högerbacken och sätta Bosingwa, för gudarna ska veta att portugisen haft det tungt i år, på bänken, men några sådana indicier har vi inte fått ta del av ännu, eller hur? Försök få oss, trogna supportrar, att förstå hur du tänker.
Det har snackats om Essiens skada, Torres vidrigt usla målfacit, avstängningar på Drogba, otur med domaren, dåliga gräsmattor och en snubblande (flashback!!) Terry. Men det är, ursäkta franskan, jävligt dåliga bortförklarningar. Chelsea ska kunna reda ut en skada på Essien. Chelsea ska kunna plocka fram andra anfallare än Drogba som kan göra mål. Chelsea har aldrig haft tur med domarna, och det har inte bekommit oss förut. Dåliga gräsmattor och en snubblande Terry kan kosta oss en och annan seger (flashback!!!!) men det ska inte vara skillnaden i långa loppet. Jag köper inte det, André. Jag gör det inte.
Det fanns en tid, för inte alltför längesedan, där Chelsea var en ren maskin. Även när de spelade dåligt, så fanns den där vinnarmentaliteten så djupt ingrodd i ryggmärgen att man ändå vann. Jag trodde att du, med idel vinster med ditt Porto, skulle ta tillbaka den vinnarkulturen till Stamford Bridge. Men att bli utspelade, utvisade och utskrattade borta mot Swansea var inget jag hade föreställt mig. Att behöva vänta på en felstuds att slinka in för att rädda poäng mot en nykomling, det är inte Chelsea. Inte mitt. Och förhoppningsvis inte ditt.
Folk säger att toppen i Premier League blivit bredare. Att flera lag kan slå varandra och att det inte längre är tal om ”the big four”. Jag håller inte med. Jag kan hålla med om att det inte längre finns några ”big four”. För det är Arsenal, Liverpool och, tyvärr, Chelsea för dåliga för. I dagsläget är det bara Manchester-lagen, och det tar emot att säga det, som kommer slåss om PL-titeln. Jag önskar att du hade något att sätta emot det, att du har några äss ur rockärmen. Men jag tror inte det, under den tiden du och jag lärt känna varandra har du inte övertygat mig.
Jag förordar inte att du ska lämna skutan. Jag har aldrig varit för sparkandet av någon manager, undantaget Felipe Scolari. Men jag är inte Roman. Och tid är något som är få förunnat av din ryske chef. Tänk på det och agera fort. Jag vill ha mitt Chelsea tillbaka.
Hoppfulla Hälsningar
Erik Belfrage
PS Kan vara läge att byta från 4-3-3. Det funkar ju lite sisådär. Och det känns som om Lukaku/Drogba - Torres passar ganska bra tillsammans. Men vad vet jag, jag är ju bara en helt vanlig supporter. Om du tycker det funkar bättre med Malouda, så kör på det... DS
