Krönika SW6: "U-svängen är överskattad"
När ett lag går dåligt höjs det alltid röster om drastiska förändringar. Tränaren ska ryka, ägaren skjutas och spelare säljas. Problemet är att skruva om hela upplägget är inte bara oerhört kortsiktigt utan tyder på dålig självkänsla. I veckans SW6 tas ämnet upp kring att blunda sig igenom en tung period utan att göra avkall på hela det sportsliga upplägget, som att inte värva 300 miljonor kronors spelare i desperation.
Med bara veckor kvar till julen är det svårt att sätta sin fot i valfritt köpcentrum eller shoppinggata utan att bli nedtrampad av julklappsletande Svenssons. Kläder och leksaker går lika varmt som maten hos valfritt soppkök i Liverpool. Frågan är om mängden julklappar ska fylla ett tomrum i dagens ängsliga samhälle eller om det är av ett ädlare syfte människor i massor stressar runt i klungor till tonerna av Niklas Strömstedts ”Tänd ett ljus”. Lika suktande efter köp är det just nu hos många kungsblåa supportrar. Tävlingen om vem som kan hitta mest ”lösning” på våra problem i enskilda värvningar går varm på ”The Shed”, men frågan är om det går att utse en vinnare.
Förutom förra årets löfte (eller hot) från Carlo när han lovade att näcka runt Cobham om någon värvades i januarifönstret. Något sådant löfte har inte kommit i år även om sannolikheten på värvningshysteri är låg. Vi har pengarna, det finns fynd på spelarmarknaden och inte ens den mest optimistiska kan bortse från luckor i spelartruppen.
Problemet är att de man gör vid såna önskningar är att nedvärdera hela förberedelsen inför säsongen. Att Lampard och Terry skulle bli så här skadedrabbade var nog svårkalkylerat, men skador existerar i alla klubbar. Sen är det knappast ersättare till skadade spelare som det ropas om, utan bortvaskning av befintliga underpresterande startspelare. Ska vi varje gång det går tungt, även om denna svacka är oroväckande djup, argumentera för dyra värvningar kommer Chelsea dels aldrig bli självförsörjande och då får vi acceptera stämpeln ”köpelag” även om den bilden av vår klubb känns förlegad och lika aktuell som Andriy Shevchenko.
Just påhopp från andra lags supportrar som påpekar Chelseas status innan Roman är enkelt att möta, jobbigare då med kritik om vem som står för klubbens sportsliga satsning. Vem är långsiktigheten och ansvarig för att vi inte ska behöva just värva oss kvar i toppen? Med nyår runt hörnet är det dags för en titt i spegeln. Jag ser en sliten klubb med skrattrynkor efter vårens dubbel. Hur slaktade än vi blir i december kommer aldrig våra största problem lösa sig via Football manager-lösningar.
I eftermiddag möter Chelsea Tottenham och favoritskapet ligger snarare på våra grannar i norr. Ibland måste man bestämma sig för en inriktning och för Chelseas del stavas den lovande talanger. Förlorar vi ändå känns det ändå mer optimistiskt än att göra det med ett trött lag där Ferreira leker mittback.