Krönikan: Varför alla har Torres-hysteri
Det är många faktorer som utgör hysterin kring Fernando Torres. För ja, let's face it, det är en hysteri... som aldrig tycks ta slut.
Fernando Torres är ett gigantiskt varumärke. Karln har gjort succé i två av världens största ligor och avgjort en EM-final. Han har med fantastiskt spel blandat med ett karismatiskt utseende och en supertrevlig personlighet under lång tid byggt upp en image runtomkring i hela världen. Ett enormt varumärke. Det finns inte ett land i Europa som inte säljer Torres-tröjor till småungar på löpande band och det finns inte någon som med en fotboll kickat till fem som inte vet vem Fernando Torres är.
Jag pratade med en vän från Spanien under sommaren 2010 när Torres-ryktena började florera så till den grad att jag anade en substans i dem. Han försökte förklara för mig om El Niños storhet. "Ni kan betala vad ni vill", sa han. "Pengarna får ni igen i ren marknadsföring".
Jag kan inte direkt säga att jag då förstod hur stor Torres var. Men med tiden har det gått upp mer och mer för mig.
I somras var Chelsea på träningsturné i Asien. Eller ska vi säga uppvisningsturné. Man var runt och besökte bland annat Kuala Lumpur, Bankok och Hong Kong och asiaterna var tokiga. De väntade utanför flygplan och spelaringångar, de trängdes på hotell och på presskonferenser och arenor som tog upp emot 90 000 var fullsmockade av tjoande asiater klädda i blått.
Spelarna äntrade och det var alltid samma visa oavsett om de steg av flygplan, gick in på presskonferenser eller gick ut till match.
Lampard visade sig - asiaterna applåderade och viftade med autografblock.
Terry dök upp - asiaterna applåderade och viftade med autografblock...
...Sen gjorde Torres entre - asiaterna inte bara applåderade och viftade med autografblock utan också skrek för fulla lungor, bussvisslade, grät, chippade efter andan.... Ja, kort och gott, de tappade allt förstånd vid hans åsyn.
Jag tog mig friheten att kolla upp några av Daily Mails (en av de största engelska tabloiderna) matchrapporter sedan Torres ankomst till klubben. Jag lusläste inte alla men av de jag kollade upp jag hittade inte en enda matchrapport där man inte nämnde antingen Torres i rubriken eller i ingressen. Det började med "Chelsea 0 Liverpool 1: Total torture for Torres as Meireles ruins £50m striker's Stamford Bridge debut", fortsatte med "Fulham 0 Chelsea 0: Torres fails to cash in - £50m striker draws another blank for Blues" och så har det rullat på tills dagens datum. I en majoritet av rapporterna nämns han i rubriken, annars i ingressen. Men det är ett ständigt fokus på Torres, Torres, Torres och ingen annan. Hysteri.
Torres är den Chelseaspelare som oftast går med bar överkropp efter slutsignal, med någon motståndartröja nedstoppad i shortsen. Detta händer lite då och då även när han går ut till pausvilan. Och det beror inte på att han samlar på tröjor.
Det jag vill ha sagt med detta är att Torres är enorm. Även om hans stjärna kan ha dalat något på sista tid är han fortfarande enorm och trots att £50 miljoner är alldeles för mycket så börjar jag så smått ana en metod till galenskapen. Och ju större kändisskapet, ju större intresse finns det, ju roligare blir det för medier att sko sig på det och ju större blir hysterin.
Och just det. Den där prislappen på £50 miljoner spädde så klart på det hela.
Grejen är att jag skyller inte på asiaterna, Daily Mail eller ha-galna motståndare. För jag är likadan själv. I ett halvår har jag inför varje match hoppats att Torres blir uttagen i startelvan. Jag hoppas att han gör mål, jag är extra uppmärksam när han har bollen, jag tittar skarpare på fjärdedomarens skylt vid ett byte (för att se om det står nummer nio) och jag blir ledsen när han till slut byts ut mållös.
Hysteri! Det börjar bli absurt!
Det är inte synd om Fernando Torres. Han har satt sig i situationen själv och tjänar en hel del kosing på spektaklet, men som supporter kan man inte annat än hoppas att det snart vänder. För leverera upp till förväntningarna har han inte gjort. Och det känns verkligen som att alla känner till situationen, till och med spelarna. Det var en fin gest av David Luiz och Mata att hylla honom lite vid sina mål. Men när ska vi börja normalisera Fernando Torres? När kan vi kolla på en match och bara betrakta Torres som bara en i laget?
Svaret står skrivet i stjärnorna. Men jag tror i alla fall inte att Torres kommer börja att leverera på allvar förrän hysterin lägger sig något. I alla fall inte förrän vi supportrar börjar se honom som en i laget - där faktum är att laget är viktigast och inte att Torres ska dundra in ett hattrick. Tills dess hade jag rekommenderat honom att träna på, göra sitt bästa i matcher och i övrigt ligga lågt... Det är okej att tacka nej till någon intervju då och då - speciellt när läget är som det är.
