Månadsmötet med Erik Belfrage
En minst sagt händelserik månad har tagit slut och här för att summera och blicka framåt har vi denna gång redaktionens Erik Belfrage.
Månaden började med att Chelsea, efter att laget under en längre tid underpresterat, valde att sparka Villas-Boas. Rätt eller fel? Utveckla gärna.
- Med facit i hand är det såklart lätt att säga att det var rätt att sparka Villas-Boas. Jag tror dock att Villas-Boas hade ett projekt på gång i Chelsea. Något stort. Men att han ville förändra för mycket, för snabbt till ett alltför stort pris. Hans idéer var inte alltid dumma, men att försöka lära ett åldersstiget Chelsea att spela ett helt nytt grundspel det var, och är ska väl tilläggas, ett alltför stort och vanskligt uppdrag.
Att Villas-Boas kan sin fotboll betvivlar jag inte, men att hans idéer och grundfilosofi inte passade sig i dagens Chelsea visades sig med all önskvärd tydlighet. Så kortsiktigt var det helt rätt beslut, men jag tror att om det funnits lite mera tålamod och is i magen så hade Villas-Boas något på gång. Något stort.
Villas Boas fick gå i början av månaden.
Med Di Matte vid rodret har Chelsea bara en förlust på åtta matcher. Man lyckades även besegra Napoli i en på förhand omöjlig match och har ett bra utgångsläge även i kvartsfinalen mot Benfica. Snacka om Di Matteo-effekt, eller? Vad är det som stämmer nu?
- Verkligen. Men jag vet inte riktigt om det är Di Matteos taktiska färdigheter som visar sig. Däremot har han lyckats får gruppen enade. En för alla, alla för en. Typ.
Det visade sig bland annat i den där fantastiska Napoli-matchen att hela gruppen verkligen slåss med näbbar och klor för vad som finns kvar av den här säsongen. Från Paolo Ferreira till Fernando Torres. Varenda en är villig att lägga ner de där extra löpmeterna som ingen var villig att göra under Villas-Boas styre. Hela Chelsea uppträder verkligen som ett lag, inte som ett gäng individualister på alla plan, det är den absolut viktigaste skillnaden mellan Di Matteos Chelsea och Villas-Boas Chelsea.
Har lyckats ena gruppen, enligt Erik.
Månadens händelser har även så klart gett utrymme för spekulationer kring huruvida Di Matteo ska få vara kvar eller inte som tränare även nästa säsong? Vad säger du och vilken tränare hade du annars sett vid sidlinjen för vårt lag?
På många sätt är tanken med Di Matteo som manager väldigt romantisk. En gammal Chelseaspelare med många år i klubben, väldigt omtyckt av både fans och media. Dessutom förespråkare för en offensiv fotboll med mycket löpningar och bollinnehav. Precis så som man vill att Chelsea ska spela. Vidare är det aldrig bra med för många tränarbyten under en kort period, speciellt inte när laget är inne i en stor generationsväxling. Allt det här talar för Di Matteo.
Något som inte talar för italienaren är dock att han är ett alldeles för orutinerat namn. Roman nöjer sig inte med det näst bästa. Han vill ha den nyaste modellen. Den snabbaste bilen. Den snyggaste yachten. Den största klockan. Den bästa tränaren. Jag har svårt att se att Roman anser Di Matteo fylla upp den stora kostymen som han har skräddarsytt för sin tränare. Väldigt svårt, men jag hoppas.
Givetvis är det Mourinho som man tänker på direkt. Den gode José bråkar flitigt med spansk press och har setts leta hus i London men jag vågar ändå inte hoppas. Det hade varit för bra. Men om ”The special one” inte kommer tillbaka vill jag ge Di Matteo ett år till. Han förtjänar det.
Någon spelare du vill lyfta fram under den gångna månaden?
Två stycken. Eller egentligen tycker jag väl hela laget har gjort en fantastiskt fin månad, men det är två jag vill hylla lite mer än andra.
Branislav Ivanovic har ju gjort en helt magisk månad. Han har alltid varit bra defensivt, det vet vi. Men som högerback har han hittat helt rätt och blotta tanken på att Bosingwa gått före serben är en skymf mot allt vad fotboll heter. Han slår känsliga yttersidor, glidtacklar som han inte gjort annat och numera gör han även mål. Tre stycken har det blivit och det finns inget som talar för att Bosingwa kommer få starta på bra lång tid. Och det tackar vi för.
Jag är övertygad att om Ivanovic inte utgått skadad mot City hade även den matchen vunnits. Plättlätt.
En som inte alls får den uppskattning han förtjänar är Paulo Ferreira. Den portugisiske veteranen har knappt fått sitta på bänken i år men gnäller inte alls. Och så, från ingenstans, dammar Di Matteo av honom. Mot Benfica. Borta. I CL-kvart. Det var inte ens spelbart att Ferreira skulle starta, eller rent utav vara med i truppen. I 82 minuter gör han en klockren match innan han blir utbytt mot Bosingwa. Jag gjorde en stående ovation i soffan. Det förtjänar han, den gode Paulo.
Sen har Torres vaknat och JT spelat strålande, när han spelat. Cech, Ramires, Cahill, Mikel – ja, hela laget har varit bra.
Ivanovic har haft en grym månad.
Men hur ser då framtiden ut? Klarar vi att ta oss förbi Benfica i Champions League?
- Mja, det tror jag väl. Man ska aldrig säga aldrig, men nog känns det kört för Benfica. Vi var kanske inte det bättre laget på Estadio Da Luz, men vi hade inte heller några problem med Benficas attacker. Jag tror på en säker 1-0 vinst och CL-semi mot FC Det-där-laget-som-han-lille-argentinaren-lirar-i. En nog så tuff utmaning.
Och avslutningsvi, vad talar för att vi grejar fjärdeplatsen i Premier League?
- Hade du ställt samma fråga för en månad sedan hade jag sagt ingenting. Men nu har jag tillförsikt. Det faktum att Tottenham alltid kommer vara Tottenham, vilket innebär att den finns någon slags ingrodd förlorarmentalitet i den där vita tröjan, och att Arsenal faktiskt inte är så överjävliga som man tror, talar för Chelsea.
Tottenham brukar darra när det väl gäller och har inte direkt spelat bländande fotboll på det senaste. Jag tror Spurs kommer tappa minst, minst, 6 poäng i avslutningen och då öppnar sig en chans för Chelsea.
Arsenal har ett hyfsat gynnsamt schema men ska möta både City och oss, något som också talar för poängtapp. Än är inte hoppet ute och ett Chelsea som efter många om och men har vaknat till liv ska man inte räkna bort.
Det är inte över förrän den feta damen sjunger.
Vi tackar Erik och ser med spänning fram emot de viktiga matcherna i maj.
