Money makes the world go round
Dollar. Yen. Pund. Euro. SEK. Zloty. Rubel. Bath. Pengar, kort och gott. Pengar driver världen. Fotboll är en del av världen. Således drivs fotbollen av pengar. I alla lag.
Den belgiske supertalangen Hazard till Chelsea FC. Hur smakar det? Bittert? Jag kunde inte brytt mig mindre.
I samma sekund som Hazard satte sin kråka på kontraktet som tog honom till Chelsea och Stamford Bridge (eller egentligen redan lite innan…) började det vrålas om orättvisor och ond bråd död för fotbollen, runt om i fotbollsvärlden. Det brukar göras det när Europas största skurk, Chelsea FC, är i farten.
”Chelsea sysslar bara med ekonomisk dopning!” – Chelsea är knappast det enda laget som har en rik ägare. Arsenal, Liverpool, Manchester City, Manchester United, Tottenham, QPR… ja, listan kan, enbart i PL, göras hur lång som helst.
Skillnaden mellan Roman Abramovich och andra klubbars ägare är att han, faktiskt, genuint bryr sig. Han ser inte klubben som en kassako. Han ser inte klubben som ett roligt litet projekt som han kan göra vad han vill med. Han bryr sig, därför investerar han i klubben.
Kalla mig romantisk men jag tror, och vill aldrig sluta tro, att Roman Abramovich faktiskt älskar och supporterar klubben på lika hjärtskärande villkor som oss, normala, fans. Han vill att klubben ska ta titlar och han kan faktiskt göra något åt det. Kan man klandra honom för det? För med handen på hjärtat, vem hade inte gjort samma sak för sitt favoritlag om man haft möjligheten till det?
”Chelsea köper bara sina titlar!” – Det kostar att ligga på topp i dagens fotboll, det sticker jag inte under stol med. Men Chelsea är, återigen, knappast det enda laget som spenderar pengar runt om i Europa. Jag vågar påstå, utan några som helst fakta som backar upp mitt påstående mer än mitt minne och vett, att det fanns i alla fall fem (ett par hemmahörande i England…) lag som var flera miljoner värre än Chelsea under perioden juli – augusti förra året. Cinco. Fünf. Five. Minst.
Att kasta sten när man befinner sig i glashus är, har jag hört, inte speciellt smart.
”Hazard valde pengarna framför titlar!” – Hazards lön har knappast blivit vansinnigt mycket högre i Chelsea än vad den skulle blivit i någon av de andra klubbarna som jagade honom. Jag har svårt att se att Europas mest eftertraktade 21-åring inte skulle överösas med pengar oavsett vart han hamnade.
Arsenal har inte vunnit en titel på 6-7 år. Nada. Nicht. Zero. Manchester United vann noll titlar under säsongen. Nada. Nicht. Zero. Manchester City höll på att kasta bort titelchanserna hemma mot QPR, men klarade med en hårsmån att ta en titel. Uno. Ein. One. Chelsea tog två stycken, trots en dålig säsong. Dos. Zwei. Two. Ni får gärna rätta mig om jag har fel, men jag har för mig att det var, ungefär, så titelfördelningen såg ut lagen emellan.
”Fotbollen dog idag!” – Fotbollen har dött så många gånger den här säsongen, och har mirakulöst vaknat till liv lika många gånger, att jag tappat räkningen. En gång till gör varken från eller till.
”Chelsea var inget innan Roman!” – Chelsea FC grundades 1905 och tog sin första ligatitel 1955. Då var Roman Abramovich inte ens påtänkt, än mindre en oligark och ägare av en fotbollsklubb. Basta. Schluss. Over and out.
Det är bara att inse den bistra, och ibland bisarra, sanningen i att fotbollen, som alla andra branscher, drivs att pengar. Och. Det. Gäller. Hela. Fotbollen. Inte enbart Chelsea FC, Champions of Europe.
Den belgiske supertalangen Hazard till Chelsea. Hur smakar det? Bittert? Kunde inte brytt mig mindre.