I väntan på en dirigent
Chelsea-redaktionens nye skribent Peter Sjöstrand debuterar i en krönika om fjolårssäsongen, vad man måste förbättra och hur man ska få igång en viss nyinköpt nummer nio.
Chelseas fotbollssäsong 10/11 blev inte riktigt vad vi supportrar hoppats på och vant oss vid de senaste åren. Titlarna uteblev och det fina frejdiga anfallsspel laget visade upp året innan och i början på den här säsongen var som bortblåst. Stillastående, krampaktigt och fantasilöst är begrepp som symboliserade Chelseas anfallsspel, även om laget ryckte upp sig efter nyår. Vad krävs då för att Chelsea ska få igång sitt anfallsspel och en slumrande Fernando Torres?
I Chelsea finns det en mängd olika spelartyper som är fruktansvärt bra, men det finns en spelartyp som har saknats de senaste åren, en offensiv kreatör à la Sneijder eller Özil. Visst har vi andra som kan dra upp anfall och leda laget i matcher på egen hand, men inte riktigt på samma sätt som en offensiv dirigent jag tänker på. För mig är det en spelare som har ett finger med i varje anfall och den personen bollen går igenom på offensiv planhalva. Under en lång säsong så kommer alla lag förr eller senare hamna i svackor, under den perioden kommer färre löpningar att tas, ilskan och uppgivenheten gentemot varandra vara påtaglig och det kommer vara allmänt jobbigt att titta på som supporter. Under förra säsongen hamnade Chelsea, som bekant, i en rejäl formsvacka. Det kändes som att alla taktiska direktiv om löpningar hade glömts bort och ingen sprang för varandra. Jag vill hävda att när en sådan situation uppstår i topplag, och i det här fallet Chelsea, krävs det att någon med kreativa egenskaper kliver fram och slår den där så viktiga öppnande passningen eller går på eget genombryt mot försvaret. Denna situation behöver inte bara uppstå under formsvackor, utan även mot lag som tar mig sig spelarbussen in på planen och parkerar den i eget straffområde och gör det bra, då krävs denna spelartyp återigen.
Inför nästa säsong vill jag att Chelsea ändrar sitt sätt att spela fotboll på litegrann. Det jag hoppas händer för lagets bästa är dels att Drogba stannar i föreningen och antar en roll som lite mer truppspelare och lagpappa, även om han har ett bra tag kvar på yttersta toppnivå. Han skulle kunna hjälpa våra yngre spelare oerhört mycket, samtidigt som han fungerar som en dödligt avgörande faktor i många matcher när det krävs. Allt detta för att klubben ska få ut så mycket som möjligt av sina andra duktiga anfallare som är på rätt sida 30-årssträcket och har framtiden för sig. Om man vill få Fernando Torres att fungera i laget måste man ändra sitt sätt att spela fotboll på, man kan INTE levererar samma bollar till Torres som man gör till Drogba, då de två är helt olika spelartyper. Jag vill med en dåres envishet att Torres ska lyckas i Chelsea och försvarar det han presterat och inte presterat så här långt, med att han har fått fel bollar att jobba med. Han ska få sina bollar på fötterna eller ännu bättre längs marken i djupled. Så var inte fallet under våren i Chelsea, vilket inte är så konstigt i och med att man spelat med Drogba som första anfallare de senaste säsongerna och anpassat spelet till det. Nästa anledning till att Drogba ska få spela tredje fiol är att vi har den mycket lovande Daniel Sturrigde. Jag vill att den manager som nu än utses ger honom platsen bredvid Torres, han kan nämligen bli guld värd för Chelsea i framtiden. Även Sturridge är liksom Torres bra i djupled och spel längs backen. För att återkoppla till Torres första knappa halvår i klubben så anser jag till skillnad från otroligt många andra att det snarare är fel bollar på rätt man istället för rätt bollar på fel man.
Jag blev oerhört glad när jag vaknade upp till nyheten igår att Modric gärna drar på sig den blåa tröjan, för att timmen senare bli lite konfunderad över Daniel Levy´s uttalande om att Tottenham inte säljer några stjärnspelare inför nästa säsong. Jag tror att Modric är den optimala pusselbiten i Chelseas lagbygge till nästa säsong. Jag tror han är rätt spelare att leverera de bollar Torres och Sturridge behöver för att nå ut till sin fulla potential. Han är den dirigent Chelsea saknat och förhoppningsvis väcker han Torres och får tillbaka honom i gammalt gott slag, mot nya titlar.
