Tankar om Silly-Season
I en tid när Manchester City lockar med pengabuntar, Liverpool spänner musklerna och United köper talanger på löpande band står Chelsea kvar med samma trupp som vi slutade säsongen med. Positivt? Negativt? Det är frågan
Med de nya reglerna FIFA står i begrepp att införa så kan man se på årets övergångsperiod på två sätt: Antingen spenderar man så mycket som möjligt en sista gång, likt de nyrika Malaga och de anrika Manchester United, eller så håller man hårt i sina stålar och försöker göra sig av med överflödigt spelarmaterial, likt förra årets storkund Manchester City och kanske också vårt allas Chelsea.
Jag stödjer det agerandet. Många skriker efter nyförvärv, många vill ha in nytt, piggare, blod, många vill rensa ut det gamla gardet, många påpekar att det är dags för ett nytt lags era. Jag är inte riktigt övertygad.
Alla värvningar som görs kommer straffa och drabba de yngre, talangfulla, spelarna i truppen. Hur mycket speltid kommer Sturridge få med en värvning av Falcao? Hur många minuter skulle McEachren få med Rolando, Modric och Pastore framför sig? Hade Kakuta fått spela någon match, överhuvudtaget, med Neymar och Lukaku i truppen? Är inte dessa spelare vår framtid? Eller har ledningen redan gett upp? Det är ett nytt lags era, det är dessa spelares era.
Förtroendet och tålamodet med dessa spelare måste finnas. Att ha en återväxt inom klubben är extremt viktigt. Chelsea har inte haft den återväxten. Inte på 10 år. John Terry är den senaste i raden. Och det var en herrans massa år sedan. När Arnesen nu lämnade klubben tog han med sig halva akademin och det är något som kan stå Chelsea dyrare än många tror. Utan återväxten, utan egen talangproduktion, blir det dyrt att bygga nya lag, alldeles för dyrt. Nästkommande säsonger ska det dessutom, med FIFAs nya värvningspolicy, omöjlighetgöras.
Med Essien skadad så kommer CFC ändå tvingas ut på marknaden. Men att ersätta flyktande och skadade spelare är en sak. Att värva för värvandets skull är en helt annan, och något jag motsätter mig.
Det är klart att det behövs en kreatör på mitten och att det kommer behövas en ersättare för Essien. Men behövs det verkligen en ytterback? Och en reservmålvakt? Och ännu en mittback? Och yttrar? Anfallare? Behövs verkligen det? Finns inte dessa potentiella värvningar i Bertrand, Delac, Chalobah, Kakuta och Sturridge?
Man måste vara väldigt försiktig med vad man önskar sig. För helt plötsligt står man där med en överbetald, överskattad och överhuvudtaget onödig värvning som Emanuel Adebayor eller Andriy Schevchenko, allt medan Sturridge spottar in mål hos konkurrenterna. Det hade varit en mardröm.
