Derbyspecial: "Matchen utan blod, hat och tårar"
I denna upplaga av artikelserien "When We Were Shit" följer vi historien kring rivaliteten mellan Fulham och Chelsea. Hur kan det finnas två Premier League-lag på ett geografiskt så tätt område och varför är inte rivaliteten större? Det här är historien om Londonderbyt utan hat.
Ikväll tar Carlo Ancelotti & Co. spelarbussen till säsongens kortaste bortaresa. Sex minuter bort från Stamford Bridge ligger nämligen Fulhams hemmaarena Craven Cottage. Fotbollsderby, ja. Konkurrenter, ja. Hat, nja. Det här är historien om två klubbar där den ena inte funnits, om det inte vore för den andras ”nej tack”. Det här är historien om hur Chelsea blev Chelsea.
Religiösa skillnader
Den bästa fotbollen spelas oftas i möten mellan topplag eller i en ren final. Den mest känslosamma fotbollen i derbyna. Protestantism mot katolicism i mötet mellan Glasgow Rangers och Celtic i den skottska ligan. Borgar- mot arbetarklassen när Hamburger SV möter St.Pauli i Bundesliga. Ibland är den geografiska delen den största orsaken. Surfar man in på sajten Footballderbies.com får man direkt koll på alla viktiga derbyn världen över värda att känna till. Där beskrivs bland annat Stockholmsderbyt mellan Djurgården och AIK som det största inom svensk fotboll. Även Chelsea och Fulham finns med, men där anges endast lagens placering i London som orsak. "I övrigt saknar matchen helt derbykaraktär."
Stamford Bridge FC
Det få vet är att av alla Londons klubbar är Fulham den allra äldsta. Kanske saknar större betydelse idag, men faktum är att på det tidiga 1900-talet var de en stormakt inom engelsk fotboll på liknande sätt som Chelsea är idag. Trots det nappade de inte alls när entrepenören Gus Mears erbjöd dem att spela på hans nybyggda arena Stamford Bridge som stod klar 1905. På platsen stod det innan en multiarena vid namn Wallham Green Dog Track, ett gammalt ökennamn på Chelsea inom vissa Fulham-kretsar. Hyran på "the bridge" ansågs vara för hög och de trivdes bra på Craven Cottage som då bara hade 9 år på nacken. Där stod Mears likt Svenska Fotbollsförbundet gör idag (Swedbank Stadion) med arena som saknade klubblag. Efter snabb rådgivning bland hans vänner och kollegor fick han en idé, att bilda en egen klubb. En klubb som efter viss tvekan med förslag som Stamford Bridge FC fick namnet Chelsea Fotball Club.
När den nybildade klubben skulle kliva in i ligasystemet för första gången var Fulham en av de största motståndarna. Istället dröjde de två år innan klubben kunde nå högsta ligan. Det här är över 100 år sedan och trots att lagen stött på varandra genom åren har den där riktiga hatstämningen sällan gjort sig påmind.
Händelser föder rivalitet
Oscar Karlström är ordförande i Chelsea Supporter Sweden och tror det milda förhållandet beror på lagens vana att spela i olika divisioner genom åren.
- Det är bara de senaste tio åren som Chelsea och Fulham har mötts varje säsong, tidigare kunde det gå flera år mellan matcherna. Många av Chelseas rivaliteter med olika lag har väckts av speciella händelser, i fallet med Tottenham sägs det att FA-cupfinalen 1967 samt massiva kravaller på White Hart Lane efterföljande säsong var den utlösande faktorn och hatet mot "dirty" Leeds baseras på heta drabbningar både på och utanför planen på 60- och 70-talet.
Tolfte plats
Tar man en titt på Premier League-tabellen innan kvällens match är det en tabell där man hittar Fulham på en tolfte plats. Precis den slutplacering de fick förra säsongen. Med ett Fulham på uppgång och Chelsea utanför guldstriden borde rivaliteten rimligtvis tätas för varje år som går.
- Jag tror att det krävs att det händer något väldigt anmärkningsvärt mellan klubbarna för att det ska hetta till på allvar för så som det är nu lever Chelseafansen åtminstone kvar i de gamla banorna där Fulham inte väcker särskilt många känslor. Chelsea ser som sagt inte Fulham som något större hot, men vi ska inte glömma bort att Fulham ser Chelsea som den överlägset största rivalen säger Oscar Karlström.
"Lillebror"
Samma frågor som Oscar besvarade ovan skickades även till Fulhams redaktion här på Svenskafans.com. Deras svar kom inte in innan publicering av okänd anledning, men förhållandet där Fulham ser Chelsea som lillebror kan vi ta del av i en inför-artikel från 2008.
"Vet inte hur ni mår på en derbydag, jag upplever helvetets alla kval parallellt med en ”nu djävlar känsla”. I ärlighetens namn brukar vi ha svårt för Chelsea resultatmässigt, även om vi som sig bör brukar spela bra i derbyna. Jag har alltid känslan att dages drabbning är viktigare för oss på det emotionella planet och de flesta anhängare av de blå ser detta som en match i serielunken som bara SKA rendera i tre poäng. På sätt och vis kan jag förstå det, men samtidigt så spelar det ingen roll när man möts och vilka förutsättningarna är, ETT DERBY ÄR ETT DERBY!" skrev Nick Bylund då.
Den matchen slutade oavgjort 2-2 där Dempsey och Lampard gjorde två mål vardera.
Planstorming
I övrigt är det Chelsea som oftast gått obesegrade i mötena genom åren. På Stamford Bridge har laget inte förlorat mot Fulham sedan 1976. Säsongen 05/06 vann Fulham på Craven Cottage mot CFC för första gången på 30 år. Den gången firades segern med planstorming och viss sammanstötning mellan provocerade supportrar. Det är inte bara Chelsea som hittat andra derbymotståndare i främst Arsenal, Tottenham, West Ham och Millwall. Även Fulham har än idag ett betydligt kärvare förhållande med lag som Queens Park Rangers och Brentford. Tittar man Fulhams trupp hittar vi bland annat Damien Duff och Steven Sidwell som båda tidigare i karriären dragit på sig den kungsblåa tröjan. Gael Kakuta är en spelare som fortfarande tillhör Chelsea, men just nu är utlånad till FFC.
Kommer 14:e februari bli datumet då rivaliteten höjdes i västra London? Svaret på den frågan får vi ikväll klockan 20.00 engelsk tid.
