Analys: Visst är det över?
Chelsea slog Noah i Conference League och Ben Chilwell var inte ens på bänken. Visst är det över nu?
För två månader sedan publicerade vi en analys kring Ben Chilwells framtida situation i klubben; då hade Enzo Maresca precis förklarat att engelsmannen skulle ha svårt att få speltid på grund av sin position. Två och en halv månad in i säsongen har det visat sig stämma.
Närmast helt utesluten
Chilwell har faktiskt bara fått speltid i en enda match: mot Barrow i september, så inte ens den mest optimistiska och blåögda(pun not intended….) Chelseasupportern kan väl tänka sig att det finns en framtid för Chilwell i Chelsea?
Jag hade kunnat vara upprörd över detta; jag har tidigare, innan säsongsstart, skrivit om hur otroligt frånkopplad klubben och dess identitet jag känner mig, hur ägarstrukturen systematiskt har gett sig av med spelare efter spelare som det var lätt att bry sig om, som gjorde att klubben kändes äkta och vid liv – och Chilwell är en av de spelarna. Jag har sagt det så många gånger förr, men för mig är det viktigt med ett lag man kan känna sig hemma med, som känns äkta, med spelare som man gillar inte bara för att de spelar bra fotboll .
Men - det ser bra ut
Men jag vore också en hycklare om jag inte, två och en halv månad in på säsongen, konstaterade något annat: det ser bra ut.
Enzo Maresca har på alla möjliga sätt visat sig vara en kompetent tränare, tagit rätt beslut efter rätt beslut – och prestationerna och resultaten har varit allt för bra för att det ska finnas anledning att klaga. Dessutom har Cucurella, som argentinaren ju har som förstaval på Chilwells position, varit jättebra. Det är viktigt med ett lag man kan känna att man blöder för, men jag skulle lura mig själv och alla andra om jag påstod att det inte är något annat som också spelar roll – resultat. Man kan prata hur mycket man vill om speciella karaktärer och mål som skapar kultstatus, men allt börjar med att spelarna presterar på plan.
Kanske det bästa – för alla parter
Därför känner jag att jag bara får lita på Maresca, konstatera att nästan allt det han gjort hittills har funkat, och att i fall han inte tycker Ben Chilwell passar i laget kanske det stämmer, och vi får gå vidare. Det finns alltid en ny spelare runt hörnet, en ny turnering att vinna, ett nytt berg att bestiga. Vi kommer sakna honom, men jag känner mig trygg med alternativen.
Emotionellt
Så när Ben Chilwell lämnar Chelsea i januari – för det kommer han att göra – kommer jag konstatera att det fick bli så här nu, att det kanske är det bästa beslutet för samtliga parter, samtidigt som jag fäller en tår över att en av de spelare jag verkligen knutit an till de senaste fyra åren inte längre är kungsblå.
