Stamford Bridge

Fulham Road, London SW6

Information till bortasupportrar

Bortafansen håller till på Shed Upper och Shed Lower i det sydöstra hörnet av Stamford Bridge. Den normala tilldelningen av biljetter är 1 600, men lag som önskar kan få 3 200 biljetter.
I FA-cup och ligacup-matcher har bortalaget rätt till hela 6 000 biljetter. Då får bortafansen hela Shed Upper och hela Shed Lower.
Bortasupportrar råkar sällan ut för våldsamheter kring Stamford Bridge nuförtiden och det är aldrig några problem att bära sitt lags färger. Många pubar kring arenan släpper dock bara in Chelseasupportrar och de flesta bortafansen brukar ladda upp inför match i centrala London för att sedan ta tunnelbanan ut till Stamford Bridge.

Historia

Stamford Bridge byggdes 1877 och användes enbart för friidrott under de första 28 åren och var hemmaplan för London Athletic Club. Fyra år före sekelskiftet fick Stamford Bridge nya ägare när bröderna Gus och Joe Mears köpte arenan. De hade visioner om att göra Stamford Bridge till en fotbollsarena som skulle vara värd för evenemang som FA-cupfinaler och landskamper.
Bröderna Mears kunde dock inte genomföra sina planer innan den tidigare ägaren, Mr Stunt dog år 1902. Dessutom fanns det i kontraktet en klausul som innebar att London Athletic Club behöll besittningsrätten av arenan två år efter ägarens död. Först 1904 kunde bröderna Mears alltså starta projektet med att bygga om Stamford Bridge till en fotbollsarena.
Efter många om och men hade bröderna Mears äntligen fått besittningsrättigheterna för arenan. Fulham FC erbjöds spela på arenan, men tackade nej efter en dispyt angående avbetalningen på lånen. Trots att Fulham inte var intresserade fanns det andra som ville åt landområdet. Great Western Railway Company behövde mark att dumpa kol på och området vid Stamford Bridge var perfekt.
Bröderna Mears var nära att sälja marken men Fredrick Parker, en kollega till Mears och en av de stora supportrarna till arenaförslaget, lyckades övertala dem att behålla marken och genomföra sin dröm. Bröderna Mears anlitade den erkänt duktige arenaarkitekten Archibald Leitch och lät honom rita om arenan. Det enda som fattades var ett lag som skulle spela på arenan. Mears tog problemet i egna händer och bildade i mars 1905 en egen klubb, Chelsea Football Club.
Stamford Bridge stod värd för tre FA-cupfinaler på 1920-talet, alla med över 50 000 åskådare på läktarna, innan Wembley blev ny finalarena 1923. Det engelska landslaget spelade fem landskamper på arenan mellan 1909 och 1946.
Många andra sporter, såsom cricket, greyhound racing, rugby, friidrott och speedway utövades också på Stamford Bridge under den första halvan av 1900-talet.
På 1930-talet byggdes ståplatsläktaren på Stamford Bridges södra kortsida om. Denna läktare kom på 1960-talet att döpas om till The Shed och det var där Chelseas mest fanatiska supportrar hör till fram tills dess att läktaren revs 1994. Den gamla muren från The Shed finns fortfarande kvar ett tiotal meter bakom dagens Shed End.
Den äldsta delen av dagens arena är East Stand som byggdes 1973 och var nära att försätta Chelsea i konkurs på grund av de många kostnaderna bygget medförde.
På 1990-talet genomgick Stamford Bridge en enorm ansiktslyftning då gamla North Stand, där bortasupportrarna och de mer hårdföra hemmafansen brukade hålla till, revs och byggdes om till en sittplatsläktare. Samma öde gick The Shed och West Stand, med den klassiska Benches-sektionen, till möte.
North Stand döptes 1997 om till Matthew Harding Stand till minne av Chelseas vice-president som omkom i en helikopterolycka året innan.
Det officiella publikrekordet på Stamford Bridge lyder 82 905 och noterades i en ligamatch mot Arsenal 1905. Över 100 000 åskådare var dock på plats när Chelsea mötte de ryska mästarna Dynamo Moskva i en träningsmatch 1945.