Lagbanner
Året 2013

Året 2013

CSS-redaktionens Daniel Joannou sammanfattar Chelseaåret 2013.

Den självklara associationen till numret 24 är till antal timmar på ett dygn. Exakt så många timmar är det kvar på år 2013 när denna artikel publiceras. I Chelsea bärs tröjnumret 24 av Gary Cahill, men så har det inte alltid varit. år 2005 värvades Englands hetaste talang för hisnande £21 miljoner. Shaun Wright Phillips, då 23, hade världen för sina fötter, men karriären tog aldrig riktigt fart. Iklädd tröja nummer 24 blev det mest bänknötande för SWP i Chelsea. Konkurrensen var för hård, fysiken för bristfällig och målskyttet var som bortblåst. Han som säsongen innan gjort tio ligamål för Man City gjorde noll mål för Chelsea under sin första säsong. Faktum är att det tog 17 månader och 56 matcher innan han fick nätkänning första gången. SWP, idag 32, återfinns numer i QPR i Championship och det står klart att karriären aldrig riktigt blev som många hade tänkt sig.

Det färskaste minnet jag själv har av SWP var att det var han som sparkade igång 2013 när han i en match den 2:a januari, för sitt QPR, sänkte Chelsea med ett distinkt distansskott. Det var så fotbollsåret började för Chelseas del. Denna text handlar om laget Chelsea år 2013.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med spelare som är missnöjda för att de får spela på "fel" position. Jag har aldrig fattat det - Ni är fotbollsspelare, ni tjänar miljoner, ska ni också ha inflytande över var på planen ni ska spela? Var glada för att ni över huvud taget får spela era gnällspikar! Gallas gnällde när han fick spela ytterback och krävde att lämna så till den grad att han hotade med att göra självmål. Kalou ville spela centralt. Sturridge lika så. Och får man valet att lämna klubben för att få spela på "rätt" position (och så ingår ju också en säck pengar så klart) så tar man den. I alla fall om man heter Daniel Sturridge, som i januari bytte blått mot rött.

När vi i stället fick in Demba Ba och gick £5 miljoner plus på affären la undertecknad händerna på magen och skrattade som jultomten. Ett knappt år senare känns det inte lika kul


Demba Ba kom till Chelsea i januari.

Vinnaren i kategorin "Bästa prestation i en Chelseamatch, för Chelsea, av en motståndare" går till en viss Jonathan Walters i Stoke. Stackaren mäktade med att göra två självmål och bränna en straff i en match i början av året. Chelseafansen sjöng då "Jonathan Walters, he scores when he wants!" Det är humor...

Benitez, mästare på att tappa ledningar, kryssade med Chelsea i januaris sista match mot Reading efter att man släppte in två mål i slutet. Vad vi tog med oss från den matchen var att Super Frank Lampard målade och blev med det den första mittfältaren i Premier League att göra tio mål eller mer i tio raka säsonger. Hatten av!

I början av året åkte Chelsea ut ur Ligacupen mot Swansea i en kamp som blev mest ihågkommen för att Hazard sparkade bollen ur famnen på en bollkalle. I början var det starka reaktioner mot Hazard, men ju fler repriser som blev tillgängliga och i och med att bollkallen själv twittrat ut innan match att han tänkte maska så ändrades tongångarna och bilder som denna dök upp på nätet.

I en match på vårkanten ökade Luis Suarez på listan av kontroverser när han bet Branislav Ivanovic i en match som slutade 2-2. Ivanovic satt där med bitmärke på armen, hakan nedkavlad till gräsmattan och kunde inte förstå vad som precis hade hänt.  


Suarez, på bettet.

Rafa Benitez var aldrig välkommen i Chelsea. Han kom närmast från ett totalfiasko i Inter, han hade kritiserat Chelseafansen under sin tid i Liverpool (något han även gjorde som sittande tränare... smart drag...) och han tog över från den mycket populära Di Matteo. Hur var då hans tid i Chelsea? Bra säger vissa. I beg to differ.

Under sina första 35 matcher för Chelsea var det bara Ranieri av de tränare vi haft under Abramovic-eran som hade sämre vinstprocent än Benitez. Den hyfsades till något mot slutet, men när Di Matteo sparkades låg Chelsea tre poäng ifrån toppen. När säsongen summerades låg vi hela 14 poäng ifrån toppen på värdelösa 75 poäng (detta trots massiva investeringar). Benitez polerade för visso bajs när han vann Europa League åt oss, men kom igen. Lagen vi nätt och jämnt slog på väg till finalen var Sparta Prag, Steuaua Bukarest, Rubin Kazan och FC Basel. Förutom Europa League så slarvade Benitez bort Ligacupen (semifinal mot Swansea), FA Cupen (semifinal mot Man City) och VM för klubblag (final mot Corinthians). Och vår ledare, mannen som varit briljant denna säsong och en stor faktor till att vi haft höstens starkaste defensiv, John Terry bänkades i tid och otid. Hans kropp pallade inte, hette det. Bullshit. Benitez var arrogant, självgod och dagen han lämnade var jag så lycklig så att jag fes en regnbåge.


Chelsea vann Europa League i våras efter mål av Torres och Ivanovic i finalen.

I slutet av säsongen dundrade Frank Lampard in sitt 202:a och 203:e mål för Chelsea, i en match mot Aston Villa, som innebar att han först tangerade och sedan också tog Bobby Tamblings rekord som Chelseas meste målgörare. En knapp vecka senare skrev mannen som slår rekord för skojs skull på för ett nytt år med Chelsea.

På en gala under senvåren kröntes Juan Mata till Chelseas bästa spelare för det gångna året. Det var andra året i rad som spanjoren tog hem utmärkelsen. I samma kategori fast på ungdomssidan vann Nathan Ake. Juan Mata blev även, tillsammans med Eden Hazard, nominerad till ligans bästa spelare, en utmärkelse som togs hem av Gareth Bale.


Mata, förra säsongens bästa spelare även enligt CSS.

Jose Mourinho skrev på för Chelsea i mitten av juni och presenterade sig själv som "The Happy One". Med honom följde en rad nyförvärv: Schurrle, Van Ginkel och Schwarzer tackade vi och tog emot för. Willian värvades mest för att reta Tottenham och Eto'o... ja, vad skulle vi med honom till?

Mourinho vann sin "andra" första tävlingsmatch som Chelseas tränare när man i Premier League-premiären vann mot Hull med 2-0. Det innebar att Mourinhos svit med ligamatcher utan förlust på Stamford Bridge utökades till 61 st.

Chelsea förlorade finalen av Supercupen mot Bayern Munchen på straffar. Lukaku missade den sista straffen. Kort därefter lånades belgaren ut till Everton för resten av säsongen.


Efter en lovande försäsong bytte ändå Lukaku blått mot blått.

John Terry fiskar med en reporter och diskuterar bland annat Mourinhos intåg i en mycket sevärd intervju.

Mourinho, som såg förvånansvärt lugn ut under den inledande presskonferensen, visade sig dock vara sig lik. Under sin första tid i klubben har han hunnit med följande:

- "Mina lag är utsatta för en konspiration av UEFA" hävdade Mourinho efter att Ramires blev utvisad i Supercup-finalen. Domaren dödade matchen, menade tränaren fastän alla experter gav den svenska domaren Eriksson rätt.

- Blivit uppvisad på läktaren i en match mot Cardiff för att han skällde ut domaren när denne bad Ivanovic att skynda på med ett inkast. "He sits where he wants" skanderade hemmapubliken.

- I förlustmatchen mot Newcastle (2-0) gav han startelvan en rejäl omgång när han offentligt hävdade att han gjort 11 misstag.

- "Han är ett barn och barn gör misstag" sa Mourinho när Hazard missade en träning och ställde över honom en match. Han har därefter kallat Hazard för "the kid" vid flertalet tillfällen, även när han berömt honom. Senast efter söndagens vinst mot Liverpool.

- Efter att ha fått en feldömd straff i mötet mot West Brom var Mourinho den enda i fotbollsvärlden som tyckte att det var straff. Han spädde på rubrikerna när han kallade Jonas Olsson för "Musse Pigg-spelare".

- Stormade ut från en presskonferens efter att ha fått en harmlös fråga han inte ville svara på gällande Kevin De Bruyne. "Ni är inte intresserade av de spelare som spelar, utan bara av de spelare som inte spelar" röt Mourinho till innan han drog.

Allt med glimten i ögat så klart och till fansens stora förtjusning. Theres only one José Mourinho!


"Jag vill inte vinna Europa League. Det vore en stor besvikelse för mig." Mourinho passade på att ge en känga till sin företrädare.

Efter att i slutet av höstsäsongen vunnit mot Steaua Bukarest cementerade man sin plats som gruppetta i Champions League. Detta trots att äventyret började med en chockförlust mot Basel. Man fick Galatasaray på lotten som nästa motståndare. Däremot gick man bet i ligacupen efter att Sunderland, med forne Chelseaspelaren Gus Poyet som nytillsatt manager, knep segern på förlängning.


Chelsea åkte ur Ligacupen efter att ha förlorat mot Sunderland i förlängning.

Årets sista match, mot Liverpool, vanns av Chelsea med 2-1 och när 2013 tar slut befinner sig Chelsea i ett slagkraftigt läge, på tredje plats, blott två poäng bakom ledande Arsenal. I denna match gjorde för övrigt John Terry sin 600:e match för klubben. Helt fantastiskt! Captain, leader, legend!

Och inte heller detta år blev Fernando Torres år.

Börjar runda av lite smått nu och vill passa på att slå ett slag för vår podcast Chelseapodden som fått mycket beröm sedan den drog igång. Även Hoisten fortsätter att gå varm. Och för er som vill läsa annat än bara Chelsea så slutar aldrig den fantastisk Premier League-bloggen med Kalle Karlsson att leverera.

Avslutningsvis nu då. Som vanligt hade fotbollsåret upp och nergångar, med höga toppar och djupa dalar. Moment av förtvivlan har översköljts av lyckorus och man har kastats mellan hopp och förtvivlan mest hela tiden. När alla gastar är kramade och alla spikar sitter på sin plats i kistan ser dock framtiden ljus ut. Med en tränare som Mourinho. Med en Hazard i storform. Med världens bästa lagkapten som återfått förtroendet. Med en publik som återfått hoppet. Så är känslan just nu helt OK. Bring on 2014!

Gott nytt år önskar CSS-redaktionen!

Daniel Joannou2013-12-31 00:01:00
Author

Fler artiklar om Chelsea