Chelsea 2016/17 i siffror – del 3
Chelsea-redaktionens Niklas Isaksson ser tillbaka på säsongen som gått i siffror. Vilka presterade vad och hur ser framtiden ut?
Dags för del 3 i genomgången av den gångna säsongen och dags för mittfältet där såväl kantlöpare, defensiva innermittfältare och offensiva yttrar finns med.
Förlust med 0-3 mot Arsenal blev resultatet som fick Antonio Conte att ändra uppställning. En förändring som innebar att ansvaret för kanterna överläts till Victor Moses och Marcos Alonso. Två spelare som på förhand inte kändes som spelare som skulle komma att cementera sina platser i startelvan under resten av säsongen. Contes förändring av uppställning blev dock lyftet vi behövde och nämnda spelare kändes plötsligt som fullständigt ämnade för uppgiften att vara vitala delar av det lag som skulle komma att dominera Premier League.
3 | Marcos Alonso | Spanien | 1990 |
4 | Cesc Fabregas | Spanien | 1987 |
7 | N´Golo Kanté | Frankrike | 1991 |
8 | Oscar | Brasilien | 1991 |
10 | Eden Hazard | Belgien | 1991 |
11 | Pedro | Spanien | 1987 |
12 | John Obi Mikel | Nigeria | 1987 |
14 | Ruben Loftus-Cheek | England | 1996 |
15 | Victor Moses | Nigeria | 1990 |
16 | Kenedy | Brasilien | 1996 |
21 | Nemanja Matic | Serbien | 1988 |
22 | Willian | Brasilien | 1988 |
29 | Nathaniel Chalobah | England | 1994 |
34 | Ola Aina | England | 1996 |
En lång lista av spelare som spretar en hel del. Defensiva giganter som N´Golo Kanté och Nemanja Matic tillsammans med offensiva yrväder som Eden Hazard och Pedro. Av de fjorton spelarna ovan har två av dessa, Oscar och John Obi Mikel, hunnit med att lämna Chelsea. Oscar var tillsammans med Branislav Ivanovic de spelare som drabbades mest av Contes spelsystemsbyte då deras naturliga platser försvann och de båda hamnade i något av ett vakuum. För Mikels del var det snarare så att hans tid i Chelsea helt enkelt kommit till ända.
Antal matcher
Spelare | PL | FA Cupen | Ligacupen | Totalt |
Eden Hazard | 36 | 4 | 3 | 43 |
Pedro | 35 | 5 | 3 | 43 |
N´Golo Kanté | 35 | 5 | 1 | 41 |
Willian | 34 | 6 | 1 | 41 |
Nemanja Matic | 35 | 3 | 2 | 40 |
Victor Moses | 34 | 4 | 2 | 40 |
Cesc Fabregas | 29 | 6 | 2 | 37 |
Marcos Alonso | 31 | 3 | 1 | 35 |
Nathaniel Chalobah | 10 | 3 | 2 | 15 |
Oscar | 9 | 0 | 2 | 11 |
Ruben Loftus-Cheek | 6 | 3 | 2 | 11 |
Ola Aina | 3 | 1 | 2 | 6 |
Kenedy | 1 | 1 | 0 | 2 |
John Obi Mikel | 0 | 0 | 0 | 0 |
Åtta spelare dominerar med klart flest spelade matcher. Alonso och Moses som prenumererat på ytterpositionerna. Kanté, Matic och Cesc Fabregas som tillsammans roterat på två platser centralt samt Hazard, Pedro och Willian som haft en liknande rotation på de offensiva ytterpositionerna. Samtliga dessa åtta har stått för stabila insatser säsongen igenom och är sannolikt viktiga pjäser i Chelsea även nästa säsong.
Två små giganter firar tillsammans med Diego Costa och Nemanja Matic.
Bakom de åtta nämnda var det främst talangerna Nathaniel Chalobah och Ruben Loftus-Cheek som spelade mest, ofta som inhoppare eller i cupmatcher. De båda engelsmännen visade båda prov på fina egenskaper, men då de åtta nämnda gjorde detsamma lyckades inte någon av dem slå sig in på allvar i diskussionerna om platserna i startelvan. Oscar spelade en del innan han lämnade för Kina, men hamnade som sagt i ett tomrum där hans defensiva egenskaper inte riktigt räckte för en plats på det defensiva mittfältet och hans ytteregenskaper inte var tillräckligt vassa för att utmana om de platserna. Ola Aina blandade och gav när han fick chansen, men är en spännande spelare som behöver växa mer, något som också gäller för Kenedy som hade en misslyckad lånesejour i Watford innan han hämtades hem för att fylla luckan efter sålda spelare i januari.
Mål och Assist
Spelare | Mål | Assist |
Eden Hazard | 17 | 7 |
Pedro | 13 | 12 |
Willian | 12 | 5 |
Cesc Fabregas | 7 | 13 |
Marcos Alonso | 6 | 3 |
Victor Moses | 4 | 4 |
Nemanja Matic | 2 | 9 |
N´Golo Kanté | 2 | 1 |
Ruben Loftus-Cheek | 0 | 2 |
Nathaniel Chalobah | 0 | 1 |
Oscar | 0 | 1 |
Det känns ganska bekant att hitta Hazard som främste målskytt och Fabregas som assistkung. Willian var en av få ljuspunkter förra säsongen, men kändes inte alls lika het i år. Ändå lyckades brasilianaren göra tolv mål vilket inte är en oäven siffra, särskilt om man tar hänsyn till att Willian i snitt spelade 49 minuter per match mot till exempel 63 minuter per match för Pedro och 78 minuter för Hazard.
Den som gjorde flest poäng av mittfältarna blev Pedro med totalt 25 poäng. En klar förbättring mot 11 poäng föregående säsong för den lille spanjoren. När vi ändå sneglar på siffror från förra säsongen kan vi faktiskt konstatera att Willian i år gjorde fler mål än förra säsongen, tolv mot elva. Ändå känns det som att brasilianaren tog ett steg bakåt i år. Mål och assist är naturligtvis inte allt, men ändå...
En titt på hur varningar och utvisningar drabbat våra mittfältare visar att Kanté är den som flest gånger fått syna det gula kortet, totalt elva varningar för den lille fransmannen. Näst värst är Fabregas med nio gula kort och den ende mittfältare som tvingades lämna planen efter ett rött kort var Moses i FA Cup-finalen.
Förutom de nämnda spelarna har vi även några intressanta spelare som spenderat säsongen på lån. Allra närmast en återkomst till Chelsea och chans till plats i truppen borde Lewis Baker och skadebenägne Marco van Ginkel vara. Båda tillbringade säsongen i Holland, Vitesse respektive PSV Eindhoven, och gjorde bra ifrån sig. Baker mäktade med tio mål och fyra assist på 33 matcher i Eredivisie och dessutom fem mål och tre assist i cupspel, medan van Ginkel gjorde fina sju mål och fyra assist i ligaspelet på endast 15 spelade matcher. Om någon har en framtid i Chelsea återstår att se.
Kommer Lewis Baker få dra på sig Chelea-tröjan kommande säsong?
Under inledningen av sommaren har naturligtvis ryktena om spelare till och från Chelsea avlöst varandra, same procedure as last year. Några anmärkningsvärda affärer har det dock ej blivit ännu, men att det centrala mittfältet ska förstärkas, genom t.ex. Tiemoué Bakayoko, verkar många överens om och det finns en hel del som talar för att det kommer bli så. Detsamma gäller kantlöparna där Alex Sandro nämns som ett tänkbart mål, dock långt ifrån given affär för just honom men sannolikt är att konkurrensen för Moses och Alonso kommer att öka. De mer offensiva platserna har det än så länge varit mer tyst kring och kanske blir det Hazard, Pedro och Willian som får klara sig utan nya utmanare om plats i startelvan? Som vanligt när det handlar om silly season gäller dock att den som lever får se...
Chelsea-redaktionen har förstärkts under inledningen av sommaren och en som tillkommit är Thomas Rönnqvist som ger sin syn i några frågor rörande Chelseas mittfält.
Att N´Golo Kanté och Eden Hazard dominerade Premier League tvivlar ingen om, men hur presterade mittfältet i sin helhet under säsongen?
Chelsea hade inte vunnit ligan utan ett högpresterande och välfungerande mittfält. Framförallt efter bytet av spelsystem till 3-4-3 så blev balansen i hela laget mycket bättre. Här krävs det att kantlöparna klarar såväl de defensiva jobbet ihop med backlinjen som att kunna vara ett hot offensivt och utmana motståndarnas ytterbackar. Något som både Moses och Alonso lyckades sensationellt bra med. Centralt på mitten var, som du säger, Kanté en gigant med sin aldrig sinande energi. Matic också bra defensivt, men är i mitt tycke lite för långsam med boll. Där hade jag gärna sett att Fábregas fått fler chanser från start med sin briljanta speluppfattning och passningsfot. Offensivt dominerade ligans bästa spelare Hazard. En pånyttfödd Pedro lyckades till stora delar hålla Willian utanför startuppställningen. Detta utan att den senare på något sätt underpresterade. Hård konkurrens helt enkelt. Dessa tre herrar gjorde med sin fart och teknik livet surt för motståndarnas försvar.
Bland ungdomarna var det främst Nathaniel Chalobah och Ruben Loftus-Cheek som fick förtroende. Kommer de spela en än viktigare roll i Chelsea nästa säsong?
Tyvärr tror jag inte att så blir fallet. Chalobah tror jag mest på, men med Bakayoko ryktesvis på väg in på hans position blir det nog svårt för honom. Loftus-Cheek har vid dom tillfällen han fått chansen inte tagit den tycker jag. Sätter lite frågetecken för hans attityd också. Har han verkligen hungern, viljan och mentaliteten som krävs för att lyckas på den här nivån? Så hur mycket jag än vill att någon i akademien ska slå igenom så tror jag inte det blir så i år heller.
Victor Moses och Marcos Alonso stod båda för starka insatser, men ändå har det diskuterats flitigt om de egentligen håller måttet. Har vi ett stort behov av förstärkningar på de defensiva kantposterna?
Jag skulle säga att framförallt överträffade dom båda allas förväntningar. Dom gjorde det mycket bra, men nu ska nivån upp ett par snäpp. Klubbens ambition är att kunna utmana dom största klubbarna och slåss om Champions League-titeln. Då krävs förstärkningar. Alex Sandro som ryktas vara nära en övergång skulle säkerligen bli förstavalet på Alonsos position. Sedan behövs någon som utmanar Moses också. Så även om både Alonso och Moses gjort det bra så är dom trots allt inga världsspelare på sina positioner.
Ett tack till Thomas för de svaren. Som avslutning i denna artikelserie väntar en genomgång av anfallarna där inte alltför många spelare kommer att nämnas.