Chelsea - Fulham1 - 2
Chelsea kapitulerade i slutminuterna
Man hade ju ledningen så länge. Men sanningen är att Chelseas förlust mot Fulham var rättvis.
Robert Tennisberg inledde med att konstatera att Fulham inte vunnit på Stamford Bridge på 45 år. Skulle denna match bryta mönstret?
Ja. Och det fanns tecken matchen igenom. Som när Bassy fick glida igenom alldeles för enkelt och tvinga Sanchez till en paradräddning, eller när Robinson blev frispelad i 60 minuten, eller när Raul Jimenez sköt utanför i höjd med straffområdet.
Att hemmalaget ändå gick till halvtidsvila i ledning fick vi tillägna Jimenez oerhörda svaghet framför mål - och, som alltid, Cole Palmer.
Messi-esque?
Palmer ja. Vi ska väl avhandla honom även idag. Har ni några adjektiv kvar? Det undertecknad kom på idag var ”Messi-Esque”; när han tog emot bollen från Colwill, vände och vred, och bara passade in bollen vid Lenos högra stolpe fördes tankarna till Argentinaren, världens bästa någonsin. Dit har Palmer en bit kvar, men the sky is the limit och lite till. Vad vore vi utan honom?
Kapitulerade
Just idag blir svaret på den frågan enkelt; vi hade varit exakt där vi står nu - fast med ett mål mindre i målskillnadsprotokollet. För i andra halvlek sänkte sig hemmalaget, och Fulham kom fram allt mer, tvingade Sanchez till räddning efter räddning, hade övertag på både Malo Gusto och Marc Cucurella. När Harry Wilson tryckte in 1-1 i den 82 minuten var den starkaste känslan förvåning över att kvitteringen inte kom tidigare. Chelsea försökte sig till en forcering på slutet, men sanningen var att deras trötthet märktes, att de var närmast paralyserade av gästernas kvitteringsmål, att ingen orkade ta tag i spelet.
Så får det inte gå till
Och det kanske kunde varit okej; på många sätt har ju de Kungsblå överpresterat den här säsongen. Med en ung trupp kan man förstå att jultröttheten märks av. Men att fullkomligt ignorera försvarsspel, låta Fulham kontra, Muniz stå helt fri i straffområdet med två minuter kvar- det håller inte. Muniz rullade in vinstmålet, firade vilt med de gästande fansen, och Chelseaspelarna stod och såg dumma ut. Hur kunde det bli så här? Fortsätter Chelsea vara så här naiva kommer ett titelrace 2025 inte vara något annat än en avlägsen dröm.
Snackis: Nu gjorde han inte mål med sin nick i 36 minuten, men faktumet att Cucurella stod för vårt farligaste läge säger något om något….
/Andreas Linder
