En överblick över Chelseas försäsong från tre perspektiv
Vikten av en bra försäsong för en individuell spelares eller ett helt lags säsong bör inte underskattas. Det är då ett lag kan träna in ett nytt spelsystem eller bana in spelmönster. Det är då spelare kan förbereda sig fysiskt för en krävande säsong och värvningar kan acklimatisera sig till en ny miljö, ett nytt spelsystem samt nya lagkamrater. I den här artikeln kommer lite smått och gott om vad som kan förväntas under Chelseas försäsong.
Logistik: Var, när och hur
Skadedrabbade Ben Chilwell och Callum Hudson-Odoi har redan varit ute på gräset denna veckan, men försäsongen startade på riktigt på lördagen den andra juli, då även de som inte spelade landslagsfotboll förra månaden anslöt: Ruben Loftus-Cheek, Trevoh Chalobah, Hakim Ziyech, Malang Sarr, Kepa Arrizabalaga, Marcus Bettinelli, Kenedy Ross Barkley, Dujon Sterling, Levi Colwill och Tino Anjorin.
Chelseas försäsongsturné kommer starta den nionde juli, då truppen reser mot staterna. De kommer spela tre matcher, först mot mexikanska Club America i Las Vegas den 16:e juli. Fyra dagar senare är det lokallaget Charlotte FC som står för motståndet i Charlotte. Chelsea avslutar sedan med ett tungviktsmöte och Londonderby mot Arsenal i Florida den 23:e. Matcherna kommer visas gratis på Chelseas webbsida och 5th Stand-appen. Biljetter till matcherna och träningar kan bokas på Chelseas hemsida.
Genombrottsspelaren
När många spelare var iväg och spelade EM samtidigt som Chelsea misslyckades med sin värvning av Jules Koundé var det Trevoh Chalobah som trädde fram ur relativ anonymitet. Frågan är vem som blir nästa Trevoh. Med tanke på hur han imponerade den föregående försäsongen och att Chelsea övervägde att återkalla honom i januari, hade Dujon Sterling varit en vågad gissning. Och med tanke på den säsong han gjorde samt hur högt Tuchel skattar honom, känns Gallagher rätt given i truppen inför nästa säsong. Med Chelseas mittbackskris i åtanke samt att Levi Colwill har imponerat så mycket i Huddersfield vore allt annat än en självklar plats i Chelseas trupp en skam. Men om man lite mer ska sticka ut hakan landar faktiskt min gissning på den blott 21 år unga men redan landslagserfarne walesaren, Ethan Ampadu.
Ethan slog igenom som artonåring i Chelsea under Sarri, och har varit en bärande spelare för sitt Wales, där förbundskaptenen Ryan Giggs har hyllat honom och kallat honom för en framtida ledare. Trots talangen och lovorden såg Ethan ut att låta karriären stagnera efter två misslyckade lån i Leipzig och Sheffield United. Det blev dock tredje gången gillt, för Ampadu var en ljusglimt i det sjunkande skeppet Venezia, där han stod ut med sin kvalitet och mångsidighet. Ampadu spelade majoriteten av de 2200 ligaminuter han tilldelades som defensiv mittfältare, men fick därtill speltid högre upp på mittfältet, till vänster och höger i en trebackslinje, som högerback och som wing-back till höger. Därtill har han även spelat i mitten av en trebackslinje tidigare i hans karriär. Även om han är bäst i en trebackslinje eller som sexa skulle en sådan versatilitet vara oerhört nyttig i en rotationsspelare, särskilt hos en tränare som gillar att flytta runt sina spelare och i ett lag som har många positioner att adressera. Tuchel ser Rice som en viktig nyckel till att implementera sin spelfilosofi, men med tanke på att det sällan ryktas om alternativa värvningar istället för Rice och att West Ham verkar fast beslutna att behålla sin juvel, så kan uteblivandet av en mittfältsrekrytering absolut öppna upp dörren för walesaren. Oavsett vilka värvningar Chelsea gör eller inte gör är Ampadu någon som kan komma in och göra intryck.
Förändring i spelsystem?
Tuchel kom in i mitten av säsongen för att rädda ett lag av underpresterande spelare som läckte bakåt. Med ett skifte till en trebackslinje fick han med råge ordning på defensiven och lyckades via formationsförändringen maximera spelare med fysiska svagheter som Jorginho och Thiago Silva, vilket var en stor anledning till valet av trebackslinje enligt Tuchel själv. Säsongen därefter hade Thomas en ofullständig försäsong på grund av EM och verkade logiskt nog ovillig att ändra på en vinnande formula, som trots allt hade tagit näst flest poäng per match i Premier League och flest Expected Points per match, med en FA Cup-silvermedalj och en Champions League-buckla därtill.
En anhopning av omständigheter, men framförallt faktumet att Chelsea lät ännu en säsong gå utan att adressera det defensiva mittfältet, den makabra Lukakuhärvan samt ödesdigra skador på wing-backarna, renderade i en underväldigande säsong. Skadorna på Chilwell och James i synnerhet, tvingade Tuchel att agera, i form av ett interimt skifte till fyrbackslinje under några månader. Formationsbytet visade sig inte ha någon större inverkan på Chelseas form eller spelsätt, framförallt eftersom det hål Chelsea har på sitt defensiva mittfält blottas ännu tydligare i en fyrbackslinje, och då tvingar Chelsea att spela ännu säkrare.
Nu är frågan, åt vilket håll ska Tuchel ta laget framåt? Å ena sidan, har trovärdiga David Ornstein från The Athletic rapporterat att Tuchel ville spela Raphinha som wingback och wingbacken Jonathan Clauss har även ryktats till Chelsea av bland annat RMC, vilket då skulle peka på att tysken vill bevara status quo formationsmässigt.
Men å andra sidan, har Tuchel historiskt varit en väldigt taktiskt flexibel tränare som anpassar sig till sitt lags styrkor och svagheter. Om Tuchel nu vill byta spelsystem är försäsongen det perfekta tillfället att göra det, då det finns tid för att göra misstag och att finjustera. För när säsongen väl börjar lämnar det oförlåtande matchschemat ont om tid för att få in radikala taktiska förändringar. För tillfället verkar Thomas mån om två offensiva nyförvärv i form av yttrar som Sterling, Raphinha och Dembélé. Detta är spelare som dels gärna håller bredden och då kommer föredra att spela som yttrar i en fyrbackslinje, och dels lär kräva speltid. Vad händer då med solklart givna Mason Mount? Att flytta ner honom på sin bästa position, som åtta på mittfältet skulle vara ett självklart beslut i ett 433, men problematiskt i Chelseas nuvarande tvåmannamittfält. Därtill är Tuchel ett stort fan av Gallagher, som lär kräva speltid för att få stanna, men som inte har någon tydlig roll i Chelseas nuvarande spelsystem, och spelade sin bästa fotboll i Palaces 433.
Med risk för att göra mig själv repetitiv, skulle ett systemskifte inte ha den önskade effekten utan ett kapabelt ankare som Chelsea, sedan Matic lämnade 2017, inte besitter. Tuchels till synes ointresse för mittfältare som inte börjar på Declan är därmed oroväckande. Det ska också tilläggas att marknaden för sexor bara blir skralare och skralare. Tchouaméni var på Chelseas radar redan i somras, men Tuchel ansåg inte att han var redo och gick tillsammans med Scott Mclachlan, Chelseas huvudscout som vid flertalet gånger gjort sig förtjänt att ifrågasättas, för det säkrare kortet Saúl istället. Tchouaméni har nu sålts till Real Madrid för en dryg miljard svenska kronor. Därtill har Bissouma gått till Spurs, Boubacar Kamara har köpts in av Aston Villa och Palhinha samt Cheick Doucouré är så gott som klara för Fulham respektive Crystal Palace.
Tränaren sänder på så sätt oklara signaler och det finns frågetecken kring vad Tuchels långsiktiga vision faktiskt är. För det ska poängteras, det har dokumenterats av bland annat Fabrizio Romano, att Todd Boehly ger Tuchel fria tyglar denna sommaren att sätta prägeln på sitt lag. Tuchel har för tillfället Chelseas värvningsstrategi fullkomligt i sitt våld. Det är på ett sätt en hedersbetygelse från Boehly som visar på amerikanens förtroende för tränaren. Det har rapporterats från The Athletic att Boehly imponeras av hur Liverpool styrs med deras långsiktiga plan.. Å andra sidan, har Boehly visat att han inte är rädd att agera drastiskt. Även om ingen officiellt har blivit sparkad, har Boehlys ankomst resulterat i att Bruce Buck, Petr Cech, Guy Laurence och Marina Granovskaia lämnat eller kommer lämna inom kort. Om Chelsea går en tuff säsong till mötes och nya värvningar inte levererar, finns det bara en man skulden kommer läggas på.
För att balansera det hela, var det inte min mening att låta överdrivet kritisk mot Tuchel. Han har överpresterat sett till den trupp han ärvt och har visat sig vara en enastående taktiker som därtill hanterat exempellösa omständigheter i form av COVID-restriktioner, oförutsedda spelarintervjuer, samt sanktioner och hot mot klubbens existens, på ett formidabelt vis, och allt detta under en personligen svår tid med en pågående skilsmässa. Dessutom är det två månader kvar på transferfönstret och mycket kan hända. Man måste också ta alla rykten och rapporter, oavsett källa, med en nypa salt. Men utan en sportchef som kan ta ansvar för värvningar lär det bli Tuchel som rätt eller fel, får bära hundhuvudet om formkurvan börjar knacka. Om Boehly vill replikera Liverpools modell, så är det värt att komma ihåg att Klopp ville värva Brandt och Götze, men sportchef Edwards och klubbledningen sa nej, och föreslog istället Salah och Mané. Om det är något Tuchel fortfarande har kvar att bevisa som Chelseatränare, är det hans förmåga att identifiera rätt spelare att värva samt sälja, och därefter implementera en enhetlig vision. Chansen att göra detta verkar onekligen ges, så bollen ligger hos dig, Thomas!