Essien eller Mikel: Vem var viktigare för Chelsea?
Båda västafrikanska spelarna vann mycket under sina dagar på Stamford Bridge, men vem hade större inflytande?
Chelseas PL-dominans i mitten av 2000-talet var definitivt viktig gällande topp-placeringarna i PL-tabellen när de avslutade Manchester Uniteds och Arsenals decennium långa PL-dominans. Inte sedan Blackburn Rovers säsongen 1994/95 hade något annat lag än de två ovannämnda vunnit PL, så det var uppfriskande att se ett nytt vinnande PL-lag efter säsongen 2004/05.
Jose Mourinhos mannar, med stöd av Roman Abramovich, hade flera viktiga nyckelspelare den säsongen men ingen var viktigare än Claude Makélele.
Vid den tiden var det ovetande, men den tidigare Real Madrid-mittfältarens succé i Madrid och på Stamford Bridge skulle få en drastisk inverkan på John Obi Mikels karriär, en begåvad spelare som anslöt till Chelsea 2006.
12 månader innan Mikels ankomst blev Michael Essien klubbens dyraste nyförvärv, efter att ghananen gjort två lyckade säsonger i Lyon.
Den livliga mittfältaren hade vunnit franska Ligue 1 två gånger och när han anslöt till Chelsea hade han även vunnit priset för årets spelare i Frankrike. Med tanke på att han även varit del av säsongens startelva i Ligue 1 säsongen 02/03 (hans sista säsong med Bastia) och 04/05 med Lyon var ett tecken på att hans karriär pekade spikrakt uppåt.
Under tiden gjorde Mikel väl ifrån sig vid junior-världsmästerskapet i fotboll 2005, när Nigeria förlorade finalen mot ett argentinskt lag, som Leo Messi ledde till landets femte titel.
Efter ett utdraget gräl hos Manchester United fullbordade Mikel sin flytt till Chelsea 2006, men hans val ändrade på resten av karriären.
I början av säsongen 06/07 fick Makelele en position döpt efter sig, och med tanke på att åldern inte längre var på hans sida fanns det en önskan att utveckla en liknande spelare som honom.
När Mikel anslöt till Chelsea var det Frank Lampard och Michael Essien som hade de centrala mittfältspositionerna, Michael Ballack hade även anslutit till Mourinhos lag.
Med tanke på att han inte var lika dynamisk som Essien eller Ballack och inte en lika bra målgörare som Lampard, pekades Mikel ut som Makeleles ersättare på det defensiva mittfältet.
Mikel fick lida under resten av sin Chelsea-karriär på grund av en orsak: han var ingen Makelele.
Mikel hade passningsräckvidden och fysiken för att lyckas på den positionen, men det var den taktiska förståelsen av rollen som ledde till svårigheter.
Efter det började Mikels karriär att dala neråt, han tappade känslan och de offensiva kunskaperna som gjorde honom högt rankad 2005.
För Essien var det annorlunda. Den tidigare Lyon-spelarens förmåga att göra löpningar från mittfältet och bollkontroll gjorde så att klubbarnas anhängare älskade honom, att han alltid gav sitt allt var även ett välkommet tillskott.
Under sin första säsong hos Chelsea skapade Essien ett kolossalt partnerskap med Makelele och Lampard när man vann ligan säsongen 2005/06. Den tidigare Real-stjärnan spelade djupast av trion medan Essiens defensiva egenskaper hjälpte Lampards anfallsspel.
Hans frånvaro syntes hårt när i Chelseas CL-förlust mot Barcelona i den första utslagsrundan, en misslyckad CL-turnering med tanke på kvalitén i laget.
Essiens prestationer ledde till att han blev utnämnd till BBC African Footballer of the Year år 2006, den första spelaren från Ghana att få den utmärkelsen sedan Sammy Kuffour 2001.
Det som gjorde Essien så speciell var inte hans energiska stil eller styrka, utan att han lyckades kombinera det med taktisk intelligens för att lyckas spela på olika roller, mittback, högerback och defensiv mittfältare, där hans passningsförmåga var underskattad.
Hans mångsidighet var avgörande för Chelsea i Champions League säsongen 2007/08, där de förlorade mot Manchester United i finalen. Då spelade han högerback mot Fenerbahce i kvartsfinal, mot Liverpool i semifinal och i finalen mot Manchester United.
Ibland lyckades han även göra riktigt snygga mål, bland annat mot Arsenal på Stamford Bridge i december 2006, samt mot Barcelona säsongen 2008/09. Målet mot Arsenal förlängde Chelseas obesegrade PL-svit medan målet i CL nästan tog Chelsea till CL-final för andra året i rad. Båda målen vann priset för säsongens mål i klubben.
Innan hans karriär började halta på grund av svåra knäskador var Essien utan tvekan en av de bästa mittfältarna i hela Europa, vilket resulterade i nomineringar för FIFA World Player of the Year och Ballon d’Or tre år i rad.
Mellan 2005 och 2009 var Essien bland de tre bästa gällande Afrikas mest prestigefyllda individuella pris, närmast kom han 2007, när endast Frederic Kanoute var före honom.
När han började prestera oroväckande mycket sämre under sina sista år, och endast spelade mycket litet när klubben vann CL 2012, så uppskattade Chelsea-anhängarna Essiens engagemang under storhetstiden.
För Mikels del var det verkligen ett frostigt förhållande.
Han lyckades aldrig riktigt ta sig ut ur Makeleles skugga och anhängarna kritiserade honom konstant för hans prestationer.
Chelsea spelade utan en riktig nummer 10, vilket ledde till att Mikel konstant, och aningen orättvist kritiserades för sitt passningsspel och slappa stil, vilket ledde till att han underpresterade som lagets ‘’anfallande mittfältare’’, medan hans misslyckande med att skydda backlinjen såg honom underprestera som lagets ‘’första försvarare.’’
Detta skulle vara uppfattningen om Mikel tills han lämnade Chelsea 2017, en spelare som delade åsikter bland anhängare under en period på tio och ett halvt år, även om retrospektiva granskningar varit mer gynsamma.
Mikels fina prestationer under Champions League säsongen 2011/12 såg hans populäritet växa under följande säsonger tills han lämnade klubben i januari 2017.
Båda spelarna vann ett par PL-titlar, flera FA Cup-titlar, ligacupen och Champions League, Mikel vann även Europa League säsongen 2012/13, en säsong som Essien spenderade på lån hos Real Madrid.
Essiens värde för Chelsea under 2000-talet kan inte ifrågasättas. Mikels Chelsea-sejour uppskattas, men är även litet undervärderad hos Chelsea-anhängare.
Situationen kan ha varit annorlunda, ifall han inte omvandlats till en funktionell spelare av Mourinho eller om observatörer på Stamford Bridge inte var besatta av att se en ny Makelele och bara låtit honom vara. Det är dock något vi aldrig kommer att få veta.
Källa: goal.com