FA Youth Cup vinnarna – vad hände sen?
Chelsea har de senaste åren haft en sällan skådad dominans inom den engelska ungdomsfotbollen, men hur har det gått när framgångsrika ungdomar sedan tagit steget upp på seniornivå?
Häromdagen vann Chelsea alltså FA Youth Cup, igen. Det var fjärde gången i rad Chelsea lyfte bucklan, och den sjätte gången på de senaste åtta åren. De senaste tio åren har Chelsea varit ett av finallagen åtta gånger. Det är en tidigare sällan skådad dominans inom turneringens historia. Manchester United vann de fem första efter att turneringen instiftats 1952, men sedan dess har ingen klubb haft en lika klar dominans som Chelsea har i nuläget.
På 10 år hinner många olika spelare delta i turneringen, som ju bara är till för pojkar under 18 år gamla. Här ska vi ta en titt på de Chelseaupplagor som vunnit turneringen, och kolla på vad som hände med spelarna som startade i finalen sen.
2010: Chelsea 3 – 2 Aston Villa
Startelva i första matchen (1-1): Sam Walker; Billy Clifford, Rohan Ince, Jeffrey Bruma, Aziz Deen-Conteh; Conor Clifford, Jacopo Sala, Allu Djalo, Josh McEachran, Gokhan Töre; Marko Mitrovic
Startelva i andra matchen (2-1): Sam Walker; Billy Clifford, Rohan Ince, Jeffrey Bruma, Aziz Deen-Conteh; Conor Clifford, Jacopo Sala, Allu Djalo, Josh McEachran, Gokhan Töre; Marko Mitrovic
Parallellt med A-lagets dubbel lyfte alltså ungdomslaget sin första FA Youth Cup-titel sedan 1961, och det med numera något anonymt lag.
Josh McEachran är nog namnet som sticker ut mest, både då som nu, och även ifall han fick ett antal chanser i A-laget lyckades han aldrig ta en ordinarie plats, och hamnade efter ett antal lånesejourer permanent i Championship och Brentford där han numera har en ordinarie roll på mittfältet. Såg fortsatt mycket spännande ut när Chelsea mötte just Brentford i FA-cupens femte omgång denna säsong, men engelsmannen har hunnit bli 24 år gammal och frågan är om han någonsin kommer nå höjderna han en gång förutspåddes till.
I övrigt blev så har så många som tre spelare från denna upplaga debuterat för sina respektive seniorlandslag: Jeffrey Bruma för Nederländerna, Gokhan Töre för Turkiet och Aliu Djalo för Guinea-Bissau. Just Bruma och Töre är de som kanske lyckats bäst i sina respektive klubblagskarriärer, där de numera spelar i Wolfsburg respektive West Ham (på lån från Besiktas). Djalo har å sin sida hamnat i engelska League Two och Crawley Town, tillsammans med Billy Clifford som också startade i finalen.
Värt att nämna är även svenske Marko Mitrovic, som alltså startade i finalen och sågs som mycket lovande. Efter tidiga jämförelser med Zlatan Ibrahimovic har karriären gått något i stå, och efter sejourer i Brescia, FC Eindhoven och Randers FC har han nu namnat i Sönderjyske i Danmark. Som anfallare har han bara lyckats mäkta med fyra mål på 44 matcher på seniornivå, ett inte alltför smickrande facit.
Övriga från startelvan har hamnat i lägre divisioner i England, förutom Jacopo Sala som efter att ha värvats till Hamburg (lika många andra på grund av Frank Arnesen, den tidigare sportchefen i Chelsea som bytte till just Hamburg) gjort sig ett namn i Italien, där han numera representerar Sampdoria efter en sejour i Hellas Verona. Aziz Deen-Conteh har däremot lämnat den internationella scenen helt, och spelar numera i den georgiska andradivisionen och FC Zugdidi.
2012: Chelsea 4 – 1 Blackburn Rovers
Startelva i första matchen (4-0): Jamal Blackman; Todd Kane, Alex Davey, Nathan Aké, Adam Nditi; Nathaniel Chalobah, Amin Affane, John Swift, Islam Feruz, Lewis Bake; Lucas Piazon
Startelva i andra matchen (0-1): Jamal Blackman; Todd Kane, Alex Davey, Archange Nkumu, Alastair Gordon; Nathaniel Chalobah, Amin Affane, John Swift, Islam Feruz, Lewis Baker; Lucas Piazon
Ett tillskillnad från tidigare upplaga namnkunnigt lag, där vi framförallt känner igen Nathaniel Chalobah och Nathan Aké som ju tillhör seniortruppen numera. Det ska även nämnas att Ruben Loftus-Cheek blev inbytt i den andra matchen av den här finalen, ytterligare en spelare som nu tillhör seniortruppen.
Många tillhör fortfarande Chelsea, och är utlånade till lägre divisioner i England eller holländska Eredivisie. Av dessa är Lucas Piazon i Fulham och Lewis Baker i Vitesse värda att nämna, två spelare som båda har starka säsonger bakom sig. John Swift har gått permanent till Reading, där även han gör det mycket bra, och fortsatt florerar i det engelska U21-landslaget tillsammans med flera andra från startelvorna i finalen.
Sverigekopplingarna hittar vi i Jamal Blackman, som ju var över på ett minder lyckat lån i Östersund, samt Amin Affane. Affane lämnade Chelsea 2013 och har efter ett mindre Europaäventyr nu återvänt till Sverige och AIK.
De som försvunnit helt från den internationella scenen är Adam Nditi och Alastair Gordon, där båda inte verkar spela professionell fotboll längre. Archange Nkumu har i sin tur hamnat på Island och KA (som har ett betydligt längre, svårstavat namn).
2014: Chelsea 7 – 6 Fulham
Startelva första matchen (2-3): Bradley Collins; Isak Ssewankambo, Andreas Christensen, Jake Clarke-Salter, Ola Aina, Jordan Houghton, Jay Dasilva; Isaiah Brown, Ruben Loftus-Cheek, Charlie Colkett; Dominic Solanke
Startelva andra matchen (5-3): Mitchell Beeney; Fankaty Dabo, Andreas Christensen, Jake Clarke-Salter, Jordan Houghton, Jay Dasilva; Ruben Loftus-Cheek, Charlie Colkett, Charly Musonda; Dominic Solanke
Återigen ett namnkunnigt lag, med Ola Aina och Ruben Loftus-Cheek i seniortruppen, och Jake Clarke-Salter som fått göra A-lagsdebut men numera är utlånad.
Andreas Christensen är namnet som sticker ut, som många hävdar vara redo för Chelsea efter flera lyckade säsonger i Bundesliga och Mönchengladbach. Har dessutom hunnit göra åtta A-landskamper för Danmark, och är kanske den spelare från samtliga upplagor av vinnare som kommit längst i sin karriär.
Även Charly Musonda hade ett bra år i La Liga och Real Betis innan han återvände till Chelsea under januarifönstret, där Conte bekräftade att han från och med då skulle tillhöra seniortruppen. Isiah Brown har också han gjort det bra på lån, och sköt så sent som häromdagen Huddersfield till playoffslutspelet i Championship. Har tidigare gjort det bra även i Vitesse.
Många av de övriga tillhör lånearmén, eller har gått permanent till klubbar i lägre divisioner. Dominic Solanke har efter att ha debuterat för A-laget hamnat lite i blåsväder då han inte velat skriva på ett nytt kontrakt med klubben, och bland annat Liverpool och Arsenal sägs vara redo att ta över honom. En mycket lovande spelare.
Även i denna upplaga finns det en svensk i Isak Ssewankambo som efter permanenta sejourer i NAC Breda och Derby Couty hamnat i Norge och Molde.
2015: Chelsea 5 – 2 Manchester City
Startelva i första matchen (3-1): Bradley Collins; Ola Aina, Fikayo Tomori, Jake Clarke-Salter, Jay Dailva; Ruben Sammut, Tammy Abraham, Charlie Colkett, Charly Musonda,, Isaiah Brown; Dominic Solanke
Startelva i andra matchen (2-1): Bradley Collins; Ola Aina, Fikayo Tomori, Jake Clarke-Salter, Jay Dasilva; Charlie Colkett, Charly Musonda, Isaiah Brown; Tammy Abraham, Dominic Solanke, Jeremie Boga
I stora drag samma lag som året innan, med undantag för Fikayo Tomori och Tammy Abraham. Båda två har mycket lyckade sejourer på lån i Championship och Brighton respektive Bristol City. Framförallt Abraham har exploderat med sina 23 mål och kommer ha hela fotbollsengland efter sig i sommar. Ryktas bland annat användas som lockbete till Everton för att få tillbaka Romelu Lukaku.
Även Jeremie Boga slog sig in inför det här året, och har sedan dess gjort det bra hos både Rennes och Granada på lån.
2016: Chelsea 4 – 2 Manchester City
Startelva i första matchen (1-1): Nathan Baxter; Trevoh Chalobah, Fikayo Tomori, Jake Clarke-Salter, Jay Dasilva; Ruben Sammut, Dujon Sterling, Mukhtar Ali, Mason Mount, Isaac Christie-Davis; Ike Ugbo
Startelva i andra matchen (3-1): Nathan Baxter; Trevoh Chalobah, Fikayo Tomori, Jake Clarke-Salter, Jay Dasilva; Ruben Sammut, Dujon Sterling, Mukhtar Ali, Mason Mount, Isaac Christie-Davis; Tammy Abraham
Något fler ändringar i jämförelse med mellan åren innan, där framförallt offensiven byts ut. I backlinjen kommer dock Trevoh Chalobah in, Nathaniels lillebror, som enligt uppgifter ska vara ännu vassare än storebrorsan. Har bland annat nämnts som John Terrys naturliga ersättare från akademin.
Många av dessa som blev stommen inför 2017 års vinst, och vars fortsättning i karriären därför inte går att säga så mycket om än så länge. Förmodligen kommer många bli utlånade, antingen till Vitesse i Eredivisie eller till klubbar i Championship och League One för att sedan slussas in i seniortruppen, medan någon enstaka kanske lyckas attrahera tillräckligt med intresse från kontinenten för att få Chelsea att sälja.
Sammanfattningsvis så går det att säga att även ifall många spelare verkar lovande på ungdomsnivå är det extremt få som lyckas ta steget och fullfölja sin potential på seniornivå. Från dessa upplagor är det egentligen inte en enda spelare som än så länge lyckats ta sig till den absolut toppen, även ifall många förutspåtts till att göra just det. Nu har många åldern på sin sida, och förhoppningsvis får vi se i alla fall ett par av dessa spelare bära Chelseatröjan även i framtiden.