Gästkrönika
Gästskribenten Jimmy Block gör det tydligt vad han anser om läget i Chelsea just nu vad gäller managerposten.
Mitt Chelsea-intresse startade på 90-talet, influerat av min jämnårige kusin i London. Då var det Zola, Flo, Vialli, Petrescu, De Goey, Di Matteo, Desailly m.fl. som var stjärnorna för en liten pojk och Championship Manager 97/98 spelades flitigt med varierande resultat. 2003 kom Abramovich in i bilden, och 2004 gjorde Mourinho sitt intåg, två herrar som förändrade Chelsea i grunden och klubben började vinna de stora titlarna.
Trots de dåliga resultaten 2007 kändes det som att Mou hade fansens stöd, men att komma ihop sig med The Big Boss (medvetet eller omedvetet?) leder inte till förlängt stöd och Mou lämnade klubben. Åren framöver blev framgångsrika, trots alla managers som har kommit och gått, och Chelsea etablerade sig bland Europas bästa klubbar.
Grant (den osympatiske), Scolari (den galne), Hiddink (den älskade), Ancelotti (gentlemannen), Villas-Boas (den misslyckade), Di Matteo (publikfavoriten), Benitez (den avskydde) och så den återvändande frälsaren Mourinho. The Special One återvände 2013 och kallade sig nu The Happy One. Han var tillbaka i klubben han älskar och talade visionärt om att träna klubben i lång tid framöver. Frågan är hur lång tid det faktiskt blir denna gång.
Mourinhos klubbhistoria är ca 3 år i en klubb för att sedan lämna. Det går bra i början, sedan kommer motgångarna, de vänder inte och konsekvensen blir sparken. Säsongen 15/16 började med en kort försäsong, trevande resultat, Carneiro-gate och fortsatt dåliga resultat. Får Mou fortsätta, och bör han få fortsätta? Mitt svar är nej till båda frågorna.
Att resultaten dalar, det kan jag förlåta. Det går upp och ner i fotboll och jag skulle vilja se Mou försöka vända detta, om det inte vore för hans uppträdande. Att attackera Carneiro och hennes kollega var bland det mest idiotiska han gjort. Att attackera sina egna för att de gör sitt jobb och på det grova sätt han gör; skylla allt negativt på domare, spelare och allt annat förutom sig själv samt mobba sina spelare är allt annat än korrekt uppförande. Mou har tappat omklädningsrummet, sinnet och mig.
Att dessutom gå ut i media att ägaren kan sparka honom, men att han i sådana fall sparkar världens bästa tränare… ja det inbjuder bara till att bli sparkad av en ägare som inte bryr sig om de ekonomiska konsekvenserna och som sparkat tränare förut. Och jag gissar på att han snart gör det igen. Mitt förtroendekapital är förbrukat och jag hoppas att han sparkas, snart. Detta för spelarnas, ledarnas, fansens och klubbens välmående.
Jag kommer att minnas vad Mou gjort för klubben och han kommer alltid att ha en plats i vår historia. För mig har han dock inte en plats i vår framtid då han uppvisat att han inte klarar av motgångar och tar ut sin frustration på spelare och ledare i sin närhet. Det ställer jag inte upp på. Mitt framtida Chelsea har en manager som kan hantera spelare, ledare och fans på ett positivt sätt; om det sedan leder till att vi slåss om platserna i mitten av tabellen, må så vara. Vi är då i vart fall inte en klubb som symboliseras med en galen och osympatisk manager.
Ord och inga visor i denna gästkrönika signerad Jimmy Block. Vill du också göra din röst hörd och skriva en gästkrönika är du naturligtvis välkommen att göra så genom att kontakta redaktionen (daniel@chelseasweden.com eller niklas@chelseasweden.com).