Hoist the Blue Flag 1/2
The Concession Speech - postat av Andersson
Det är drygt tre år sedan jag postade mitt första inlägg här på hoisten, en reserapport från London och en oavgjord hemmamatch mot Everton. Det har blivit några inlägg sedan dess, av varierande kvalitet och mer eller (oftast) mindre frekvent. Den här säsongen har det varit svårare än någonsin att få något gjort.
Jag har haft åsikter i mängder om målvaktssituationen, försvarsspelet under Mourinho, överflödet av mittfältare och bristerna i anfallet. Har så gärna velat plåga er med kommentarer om vinsten mot ManU och försäljningen av Juan Mata. Men det har inte funkat. Det inlägg ni läser just nu har till exempel funnits som utkast i ett par månader men jag har inte lyckats posta det förrän nu.
Grejen är att det har hänt en hel del i mitt liv det senaste året. Och missförstå mig inte, alla förändringar har definitivt och utan tvekan varit till det bättre. Men det har också inneburit att jag inte har tid att skriva så mycket och ofta som jag skulle vilja. Det är i sig inget större problem, det har hänt många gånger tidigare. Det stora problemet är att jag inte heller har tid att hänga med i vad som händer kring Chelsea på samma sätt som förut. Jag missar matcher, jag missar stora delar av nyhetsflödet osv osv. Och ska man då blogga på en sådan här sajt och inte har tillräckligt på fötterna… ja då har man problem.
Antingen kan man fortsätta lura sig själv att situationen är hållbar och därigenom sätta press på sig själv och driva den övriga redaktionen till vansinne med tomma löften såsom “men på tisdag ska jag posta ett inlägg, jag lovar”. Eller så kan man inse faktum, kliva åt sidan och låta de som har tid och ork ta över.
Jag har, efter noggrant övervägande, valt det senare alternativet.
Så. Det här är den sista hoisten jag skriver som redaktionens bloggare. Det innebär inte att ni slipper mig helt och hållet. Jag kommer säkerligen att skriva bloggar när andan faller på och hoppa in som matchrapportör när det passar. Men mina ambitioner att regelbundet posta inlägg på hoisten tvingas jag dessvärre lägga på hyllan.
Till sist ett stort tack till alla som läst och kommenterat. Och tack till resten av redaktionen som gav mig fria tyglar och lät mig hållas såhär pass länge.
Keep the blue flag flying high.
