Hoist the Blue Flag 19/8
Blott en dag i sänder.
Familjen var samlad. Roman var nere i omklädningsrummet med hela den blå truppen, hjällptränare och ledare.
Det var en sådan start jag innerligt önskade, att på något sätt visa att det är nya tider nu när JM är tillbaka. Kanske har de dragit ett streck över gammalt groll, kanske har Roman rannsakat sig själv och insett att närvaro innebär så mycket mer än att vara där när han sparkar tränare.
På läktaren satt publiken. Hälsade den nya säsongen tillbaka, hälsade ” The happy one” Tillbaka och fick se drömfotboll i 35 minuter som tack.
Kevin De Bruyne, Oscar och Lampard spelade som de spelat ihop sen barnsben. Läckra kombinationer, kvicka ben och kreavtivitet som varje lags supportrar vill se sitt lag spela. Oscar fick göra ett läckert mål, Kung Lampard fick näta efter en underbar frispark. De spelade så bra att man faktiskt glömde att Torres fanns i uppställningen och febrilt försökte hitta formen och stänga nyheten att hans tränare söker en ny spelare som kan ta hans plats.
Sen blev allt som vanligt igen. Spelet satte sig, publiken satte sig och man kunde lika bra ha varit på Emirates.
Kanske var det landskamperna som satt i benen och tvingade dem spela en kontrollerande fotboll för om det inte är det så har det egentligen inte hänt så mycket för spelet i andra halvlek kommer inte att hålla mot bättre motstånd.
Nu är jag inte missnöjd, det är långt kvar på säsongen och det finns tid att putsa till detaljerna.
Jag har inte drabbats av JM koman än. Men ett gemytligare Chelsea vid sidan av plan och 3 poäng är inget jag fnyser åt. Fortsätter vi på samma väg så finns det inget som hindrar att även jag blir en av de som drabbas.
Men en dag i taget, en match i taget. Onwards, upwards!!
Och fortsätter CSS- samlingen i samma anda som igår, finns det i nget som hindrar att det blir vårt ställe i flera år framöver.
***
Och eftersom allt är så gemytligt så låter jab bli att kommentera Arsenals förlust mot Villa. Man ska inte fira när målet är lika öppet som Suezkanalen.
***