Hoist the Blue Flag 19/9
Vägen
Min hjärna och mitt hjärta för ett krig emot varandra just nu. Hjärnan säger ” I Told you so” Hjärtat svarar ” Screw you.!! I´m Chelsea until I die”
Ordväxlingarna har varit långa och hårda mellan de två. Ingen verkar i dagsläget kunna utropa sig till segrare i denna strid som förmodligen kommer att pågå hela säsongen.
Allt det jag fruktat med Mourinhos ledarskap har infriats. I brist på stjärnvärvningar väljer han det sämsta tillgängliga alternativ. Istället för att slipa Lukakus 55 karats talang till Chelsea egna Hopediamant lånar han ut honom till det lag som besegrade oss ihelgen och blottlade samtidigt JMs egna demoner-Bristen på tålamod.
Istället gav han plats åt Etoo för att.? Ja för att han kastade alltför mycket energi på att försöka värva Rooney.
Han såg sig till nöds tvungen att göra något. Så han gjorde något halvhjärtat och inte så noga genomtänkt.
. Etoo är i mina ögon en bra fotbollsspelare. Men sådana finns det gott om. Däremot finns det få spelare som har en så dålig personlig karaktär som honom. Jag finner honom direkt anstötlig som människa p g a de saker han gjort och sagt tidigare. Jag vill inte att han ska bära den blå tröjan för att det kommer att bli så motstridigt att glädjas åt hans mål när det kommer.
Jag vill älska varje spelare som spelar i Chelsea. Jag vill fortsätta känna sympati för spelare som misslyckas men som i alla fall försöker. De ska ha vår kärlek, de förtjänar den genom att finnas med i startelvan. I annat fall har vi Flecksången att ta framför att göra det mer uthärdligt.
Åter igen. I Etoo´s fall kommer det att bli svårt. Förutom min allmänna motvilja mot honom så är han en tickande bomb som briserar när egot inte smörjs som han önskar och det är nog bara en tidsfråga innan han börjar sjunga i pressen om svackan fortsätter
Vi lämnar mina åsikter om Etoo för en stund och koncentrerar oss på resten av laget istället.
Med ett mittfält med en bredd av en Sovjetiskt 1a Majparad är det svårt att lösa ekvationen om hur det ska formeras. Vi har de nya talangerna som ska användas. Vi har Shurrle och Willian som ska klämmas in någonstans och som ska balanseras med nyttan som de äldre spelarna tillför. Jag avundas inte JM detta överflödets förbannelse. Alltid är det någon som offras utan att han menar det, alltid är det någon spelare som mår dåligt och inte riktigt får ut max av sin egen kapacitet och i JMs Chelsea är det Mata som får lida.
Jag har aldrig sett honom spela på det här sättet innan. Utan blick för de avgörande passningarna, utan förtroende att slå dem . Mata utan spelglädje är tillför inget i spelet men det är så han sett ut-Helt dränerad på kärlek till den sport han älskar . Han är ingen medelmåtta i ett rotationssystem men ändå är det dit han är på väg om inte han återfår de verktyg som återställer honom till den världsspelare han egentligen är.
Mata är inte den enda jag är orolig över i dagens lag men det är hans briljans som saknas mest. Spelet för övrigt verkar sakna riktning. Som om JM sagt.
-Ni är alla väldigt bra spelare.Så spela bra!!
Nu är det givetvis inte så men det är helt uppenbart att det fattas något och att det kanske kommer ta ett tag innan de hittar det igen. Under tiden fram tills de hittat de saknat ser jag inget fel i att ändra dagens spelsystem som ingen riktigt vill ta kännas vid sig till ett 4-4-2, med hög press och rakt spel som är ett moderspråk för alla fotbollsspelare.
***
Slutligen.
Även om hjärtat sa att det finns mer att förlora än att vinna på att återanställa honom och att den senaste tidens resultat är ett kvitto på det så har jag inte gett upp hoppet.
JM ska givetvis inte undgå kritik för de fel han gjort. Men det är alldeles för tidigt att låta hjärtat få rätt eftersom hjärtan sällan har rätt i det långa loppet.
Jag försöker istället att se det på ett annat sätt. Han har tagit över Chelsea som på ett sätt påminner honom alltför mycket om det Chelsea han en gång lämnade. Det finns en djup symbolik i att han brottas med exakt samma problematik då som nu och är man som jag. En man som övertolkar symbolik så kan man se det som om han fått en andra chans att ställa allting tillrätta igen. Ser man det på det sättet så avfärdar man honom inte som fel tränare. Han måste få den tid Matteo inte fick att reda ut det här genom att lära sig av de misstag han gjort i det förgångna och i nutid Är han ”The special one” Så gör han det.
Hjärnan säger åt mig att vara lugn.Det är alldeles för tidigt att dra några andra slutsatser av förlusterna mot Everton och Basel än att de inte var något annat än förluster. Kanske p g a högmod eller kanske för att just de här dagarna så slog motivation klass. Men analysen fortsätter och inte föränn när säsongen är över kan man göra en rättvis bedömning.
.
Onwards-Upwards-CTID !!