Hoist the Blue Flag 28/3

Bland de levande igen bara för att påminnas om det som är dött- Lovén

När jag vaknade idag och lyssnade på Chelseapodden hade det gått 3 dagar sen jag gjorde min premiär i detta media. Jag blev genast påmind om förspelet till den feber som plågade mig för varje ord jag sa var som tusen nålar mot min hals. Iallafall så var det kul att vara där och jag antar att Andreas hade det kämpigt att att klippa ihop materialet till en timme med tanke hur mycket vi snackade. Jag kommer gärna tillbaka frisk.
Jag glömde dessutom nämna de 17 bortamatcher i Europa som jag rest på och som ska läggas på mitt bortakonto.( Så att Oscar inte får för sig att han kommer att gå om mig inom en snar framtid.)

Tidigare samma dag hade jag begett mig till den ryska ambassaden för att hämta/ansöka om mitt Visa till Ryssland inför den stundade matchen mot Rubin Kazan. Jag hade redan blivit halvt lovad att få gå därifrån med ett visa i handen och just då när jag steg in på ambassaden tyckte jag att det var värt 80minuters telefonkö.

På ambassaden möttes jag av en kvinna som vi för enkelhetens skull kan kalla för Olga och följande komnversation är en rekonstruktion av den.

Jag presenterade mig och satte mig ner på en stol mittöver henne. Mellan oss stod ett fint bord, värdig en rysk tjänsteman men en rysk flagga och en bild av henne och Putin.
-"Jag vill söka visum till Ryssland" Började jag trevande.

-När ska du åka? Svarade hon

"Jag tänkte anlända runt 14 på Torsdagen den 11e och lämna 06.30 den 12e"
.
"Så kort," frågade Olga misstänksamt
."Jag ska se på fotboll. Matchen spelas den 11e. Nästa gång stannar jag längre." svarade jag inställsamt.
Olga tar mitt pass och ägnar sig lite åt datorn en stund. Jag beundrar örnen i det ryska stadsvapnet under tiden.
När Olga är klar har glasögonen åkt ner till nästippen.Hon ser på mig.
-Jag behöver se din flygbiljett, match biljett och ha uppgifter om vilket hotell du tänkte stanna på.

"Jag har ingen flygbiljett." Svarade jag.
"Varför?" Frågade Olga.
Min hals värkte redan då. Det gjorde ont att behöva förklara, men nu verkade det som om jag var tvungen till det.
-Lite dumt att beställa flygbiljett innan jag fått visumet.
-Nej, inte dumt, mycket lättare att komma hit och visa när du ska åka. Hon antecknade något på ett papper med ett hårdare grepp om pennan.
" Din matchbiljett? Kan du visa den?"
"Nä " Skrattade jag " De har inte släppts än"
Olga skrattade inte. En svettning, kanske ett reultat av klimakteriets härjningar tvingade henne att frångå vanliga rutiner. Och Olga med sin strama diplomatdress gillade inte att frångå sina rutiner.Dessutom var det väldigt misstänksamt att bara besöka Ryssland, hennes moder, hemland. Något var fel!

" Vilken match ska du besöka?" Frågade Olga med en ton som inte röjde att jag var till besvär
"Rubin Kazan-Chelsea. Europa Leauge "
Olga ryckte till. Kazan! Hon var något på spåret, något som kanske skulle ge henne nöjet att förvägra någon ett inresetillstånd.
" Kazan, är långt ifrån Moskva," Sa hon med ett leende. " Varför skulle de spela där? "
" För att permafrosten inte släppt greppet om staden kanske, ärligt talat så vet jag inte varför de ändrat stad." Sa jag skämtsamt för att lura henne att le Jag kände att min hals värkte och oroade mig för hur det skulle påverka min prestation senare denna dag. Jag hade inte mycket kraft kvar till att förklara allt men Olga hade åter blivit attackerad av något och är fast besluten att låta svensken som satt framför henne lida för det.
" Tror du vi är dumma? " Frågade hon.
" Ursäkta" Svarade jag. " Varför skulle jag tro det?"
" Du har ingen biljett, inte till match och inte till flyg och du vet inte att Kazan ligger långt ifrån Moskva., Jag vet inte varför du kom idag"
Hon reser sig upp. Tar mitt pass som ligger på bordet och ber mig att vänta.
Efter 15 minuter kommer hon tillbaka med en man i sällskap. Vi kan kalla honom för Vladimir.
Vladimir är prydligt klädd, slipad, pratar bättre svenska än Olga och ställer i rask följd en rad frågor om mina planer för ryssland. Han kollar upp att en match mellan Rubin Kazan och Chelsea ska spelas och han kollar flygtider så att de överrensstämmer med de uppgifter jag uppgivit.
" DA! " Säger han till Olga och går därifrån.
"Ok. " Säger hon lite besviken. " Det stämmer, ursäkta men vi måste vara säkra "
" Jag förstår " Säger jag lättad och börjar se ljuset igen.
" Men du behöver en adress om vart du ska vara när du är i Moskva"
" Jag kommer förmodligen åka till Röda torget och Kreml , ta ett foto, kanske skicka ett sms till mina kompisar och skriva " Rätt lökigt" Sen uppsöka en bar för att möta andra Chelseafans och sen till stadium för att se matchen. Jag tar nog några vodka om vi vinner, fler om vi förlorar sen åker jag till Domodedovo och väntar där tills planet lyfter"
Detta var min sista framstöt. Min hals orkade verkligen inte mer.

"Måste ha adress" Repeterade Olga oberörd av min charmattack.
" Ok. Domededovo " Svarade jag.
"Det är en flygplats, ingen adress"
" Jag ska inte sova på hotell, Jag ska hem till Sverige efter matchen."
" Måste ha adress " Säger Olga irriterad.
"Jag tänker inte sova på hotell, Jag ska hem till Sverige, äta knäckebröd och falukorv, bada i köttbullar och dricka brännvin " Svarar jag helt utan anledning och nu är även jag irriterad. Jag ångrar genast mina ord,
Olga reser sig igen. Går mot samma dörr som innan och öppnar den.
" Vladimir " Skriker hon i dörröppningen och sen några fraser till som nog handlade om den besvärlige svensken som satt vid hennes bord och inte tänkte sova över eller ge adress.
Vladimir kommer ut från rummet. kommer åt mitt håll.
"Vi har regler för detta, det måste du förstå?"
" Och jag älskar att se Chelsea spela i andra länder, det måste ni förstå..Det kan ju inte vara helt omöjligt att lösa detta..eller?"

Vladimir loggar in på Olgas dator. Olga ger mig "Galna-ko-blicken"
Jag lägger ut mina fyra påsar snus i hennes papperskorg som svar.
3 Minuter senare är Vladimir klar.
"Normalt ger vi bara affärsmän 24timmars visa men du kan nog komma få Visa om du ansöker om ett här och nu på en ny blankett"
" Underbart !!!..Tack!! "
Jag sliter åt mig papprena som Vladimir skrivit ut. " Jag är på väg, jag är fan på väg till Ryssland."
Trodde jag.
Det tar en vecka innan visat behandlas och sen kan det dröja 2 veckor innan man får svar. efter matchen med andra ord.

" Men" Säger jag " Det här är ingen lösning, det är ett ännu större problem"
Vladimir rycker på axlarna ( Men Olga ler för de har ju på ett vänligt sätt bett mig att dra åt h-vete)

Jag reser mig upp. Tar Vladimir i hand och tackar för mig. Jag skakar av ilska. DE BORDE FAN GE PENGAR TILL DOM SOM VILL BESÖKA DERAS LAND!!!
Skriker min inre röst. Min riktiga röst, den har redan svikit mig. Jag får inte fram ett ord..

Nu såhär 3 dagar efter så är jag fortfarande inte nöjd med att inte komma in i Ryssland. Det var ju inte såhär det skulle sluta. Men det gjorde det.
Ingen svensk kommer att vara på plats den 11/4 och jag kommer inte få en resa att skriva om.
Jag arkiverar denna resa under "Shit happens" Och fantiserar om mitt nästa möte med Olga.