Hoist the Blue Flag 4/8 - Super Frankie Lampard
Vad spelar väl en höst i City för roll? – av Isaksson
Redan dagen efter det stod klart att Frank Lampard skulle lämna Chelsea påbörjade jag en hoist som sedan blivit liggande då jag inte lyckats ta mig vidare i bearbetningen av tankar och känslor och lyckats forma dem till en text.
Egentligen är det för tidigt att försöka skriva någon form av krönika om Frank Lampard. För mig är han den störste någonsin och jag vet inte hur jag ska lyckas omvandla mina känslor och tankar till text. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag känner just nu, sorg över att aldrig mer få se Lampard iklädd kortärmad Chelseatröja, glädje över att ha fått följa Lampards karriär i Chelsea, vemod för att det är över.
Frank Lampard. Denna fantastiska människa och fotbollsspelare. I tretton år har han representerat Chelsea FC och han har inte bara spelat för utan verkligen representerat Chelsea. I min bok är han störst. Absolut störst.
Han kom från West Ham 2001 för £11 miljoner. Möjligtvis de bäst spenderade £11 miljonerna någonsin.
Så långt hade jag kommit. Det har nu passerat ytterligare tid och en hel del har hänt. Gällande det jag skrev så har dock ingenting förändrats.
Frank Lampard. 648 matcher. 211 mål. Chelseas bäste målskytt genom tiderna. En sann legendar.
Han kommer nu under hösten dra på sig Manchester Citys ljusblå tröja och spela för en av våra främsta utmanare om ligatiteln. Förändrar det något av Lampards legendarstatus? Nej!
Vad spelar några månader i City för roll? Han har inte skrivit på för Tottenham och setts kyssa deras pippifågel. Någon på The Shed skrev att han bara skulle till City för att inte bli tjock inför USA-äventyret. Det är nog så vi ska se det. En utlåning som sträcker sig fram till januari. Det finns inga titlar att spela om för Frank så, ett träningsläger med ljusblå tröja är nog den mest rätta definitionen.
Vi kommer inte att minnas denna höst när vi tittar tillbaka. Vi kommer minnas så mycket annat.
På min lista över Chelsealegendarer är Frank Lampard fortsatt nummer ett och jag skulle gärna ta plats på Boleyn Ground igen 25 oktober (borde vara en kungsblå sektion den dagen till ära) för att se Lampard dundra in ett eller två mål och i 90 minuter sjunga Frankie Lampard, scored 200...
Statyn då? Den kommer nog. Jag tror bara att vi måste vänta tills Terry lägger av.