HTBF (14/5): Borta bra men hemma bäst?
"Ett talesätt min pappa alltid berättade var borta bra men hemma bäst, jag har aldrig tvivlat förrän idag" av gästskribent Axel Stanislav Hedenström
Mitt första inlägg borde kanske handalt om när Chelsea för ett tag sedan kröntes mästare, eller varför inte Hazards framfart under årets upplaga av Premier League. Men jag var tillbaka i mitt hemland Ukraina. Man drömmer sig ofta bort och befinner sig i någon slags fantasibubbla, Speciellt när ens blåa hjärta slår några extra slag efter denna framgång.
Ett talesätt min pappa alltid berättade var borta bra men hemma bäst, jag har aldrig tvivlat förens idag. För tre år sedan var Donetsk i extas, Det var fotbolls EM och det var fest på gatorna. Vartenda skyltfönster var späckat med Ukrainska accessoarer, gatorna påminde om Wall street i New york.
Idag klev jag av bussen från Mariupol och började vandra in mot torget i Donetsk, Situationen hade inte förbättrats bara för de svenska medierna slutat skriva om det. Mina hemtrakter var i ruiner, Skyltfönstrerna var tomma och de Ukrainska accessoarerna var borttagna, det fanns inte längre någon glädje och jag såg hur krisen satt sina spår.
Min moster berättade för mig om hur hon och hennes mamma hade råkat ut för en skottlossning på torget för några veckor sedan. Hon berättade hur de hade varit tvungna att kasta sig ner på marken och täcka huvudet för att hålla sig vid liv och sedan bli legitimerade som några brottslingar. Jag hade ångest för att jag inte åkt ner tidigare eller för att jag levt i en fantasibubbla.
Men jag vaknade upp under söndagsmorgonen utan ångest, för idag var det gameday och en stormatch mot de röda laget från merseyside går inte att missa oavsett breddgrad på jorden. Speciellt eftersom de skulle applådera in oss på The Bridge, ett tecken på respekt för att vi redan vunnit ligan. Jag kunde inte bärga mig
Matchen blåstes igång och den stora glädjen var att Loftus-Cheek fick starta samt att man fick se Diego Costa på läktaren bland alla supportrar , Jag försvann in i min fantasibubbla igen. Men jag var medveten om att när matchen var slut skulle jag kastas ner på joden igen, titta ut genom fönstret och vara tillbaks i verkligheten igen.
Men även ifall katastrofen i östra Ukraina är total och man ser ett stort grått moln liggandes över Donetsk, Finns det stunder i vardagen när man får chansen att leva i sin fantasibubbla och drömma sig bort, Det värsta jag befarar i Donetsk tror jag inte har inträffat än, men så länge Chelsea spelar och jag kan få stund i vardagen där jag befinner mig i min fantasibubbla. Är det inget som oroar mig och det är just därför jag älskar Chelsea.
Vill du skriva i Chelseabloggen? Kontakta redaktionen!
