HTBF 21/2 - Supporterpoesi
Februarinattens köld är hård. Snöblandat regn faller från skyn. Hunden är rastad och det var kallt men gick bra. Ändå är jag svart i min syn.
Februarinattens köld är hård. Stjärnorna gnistrar och glimmar. Allt gick helt enligt plan. Fram till den sista halvtimman.
Det är skimmer i molnen, allt går enligt plan och det glittrar härligt i sjön. Målet kom tidigt och det skulle gå bra, ute på planen grön.
Domaren missade en straff, kanske två och visst gör det ont när knoppar brister. Men spelet lämnade mer att önska och sju poängs ledning vi nu mister.
Rosor är röda, violer är blå och blåvita knuffar svarta. På stationen utspelas en fruktansvärd scen som får mitt hjärta att smärta.
Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad och den som är mest föraktad av dem alla just nu tar störst avstånd. Vi med honom, the special one. För jorden kan du inte göra om så stilla din häftiga själ. Rasism tar vi alltid avstånd från, det vet du så väl.
Min själ var en ljusblå dräkt av himlens färg fram till Matic såg rött. En ljusblå dräkt som smutsats ner, den situationen borde han ha bättre skött.
Svarta duvor dyker och av skator man ingen hjälp får (5-0). En tuff vecka går mot sitt slut och frågan är nu om vi hela vägen fram når.
Februarinattens köld är hård. Ute är öde och kall är min säng. Här jag ska sova i enslig gård. Vi leder dock fortfarande med fem poäng.
Vill du skriva i Chelseabloggen Hoist the Blue Flag? Kontakta redaktionen!
