Inför Premier League 2022/2023: Mason Mount
En gång i tiden var han Portsmouthpojken med en dröm, nu är han mannen som ska ta Chelsea tillbaka till toppen. Namnet, damer och herrar, är Mason Mount.
Mason Tony Mount är född och uppvuxen i Portsmouth, en hamnstad på sydkusten vars invånare är kända för att vara hårda och gediget arbetande. Där startade Mason sin karriär för lokalklubben Boarhunt FC, men det tog inte lång tid innan sexåriga Mase kom upp på Chelseas radar. Det var inget lätt beslut att skriva på för The Blues för Mount. Masons far, Tony Mount, har återgett diskussionen han hade med sin son: “Han varnades som barn att John Terry var den enda spelaren att ta sig från Chelseas akademi till A-laget de senaste åren. Mason svarade självsäkert att han skulle bli den nästa.”
Därifrån blev vägen framåt ganska spikrak, där Mount snabbt blev en framstående spelare genom Cobhams åldersgrupper. Mellan 2015 och 2016 var Mason del av Chelseas framgångsrika U19-lag, som vann konsekutiva FA Youth Cup och UEFA Youth League-titlar. Framgångarna på klubblagsnivå gav Mount chansen för Three Lions U19-lag. Mason blev en tongivande spelare för England, och blev utsedd till turneringens spelare när han hjälpte sitt land att ta hem U19-EM.
Efter sådana framgångar hade vissa spelare förväntat sig speltid i Chelsea direkt, men Mason tog ödmjukt chansen att ta in en ny kultur och en annan fotbollsfilosofi i nederländska Vitesse - också känt som Chelseas utvecklingscenter då 28 spelare har lånats ut till klubben. Mase var fast besluten att motbevisa sin fader genom att lyckas i Chelsea. I Nederländerna blev det nio mål och lika många målpass, vilket gav engelsmannen priset som lagets spelare.
Med en stark första säsong i professionell fotboll bakom sig fanns det intresse från de holländska jättarna Ajax och Eindhoven, men Mason kunde inte säga nej till att spela för sin idol, Frank Lampard, och skrev på för Derby County på lån. Efter att ha fått en teknisk och taktisk skolning i Cobham och Nederländerna, fick Mason känna på herrfotboll på riktigt i fysiska Championship. Mount verkade inte ha något problem med den anpassningen, då han fick spela 3000 ligaminuter, där hans 13 poäng och outtröttliga frenesi var en viktig anledning till att Rams överpresterade och tog sig till en playoff-final, där det blev förlust mot Tammy Abrahams Aston VIlla.
En fantastisk ungdomskarriär och två starka säsonger på lån: därifrån var det väl givet att Mount skulle få chansen i kungsblå tröja? Sanningen är att trots att Mason gjorde allt han kunde för att lyckas i Chelsea, så krävdes det en hel del gynnsamma omständigheter för att vi Chelseafans inte nu ska se tillbaka på Mount som ännu en spelare som Chelsea lät glida ur händerna. Sarri och Chelsea var nämligen mycket intresserade av den 22-åriga ryssen Aleksandr Golovin efter sitt fina VM, men Monaco vann den transferfajten. Men viktigare ändå, var att Mount fick behålla sin tränare från tiden i Derby, i och med att Lampard skrev på för Chelsea i juli 2019. Det var en coach som redan hade full koll på Masons kvaliteter och med en värvningsembargo minskade också Lampards valmöjligheter. Bara några veckor efter Franks inträde skrev Mount på ett femårskontrakt.
Mount fick känna på Premier Leagues brutala bitterhet i en 4-0 förlust på Old Trafford, men på Stamford Bridgedebuten kunde han presentera sig på riktigt för Chelseafansen. Det är fortfarande färskt i minnet hur Mason pressade till sig bollen från Wilfred Ndidi och avslutade behärskat förbi Kasper Schmeichel i bortre gaveln. Det blev startskottet för en lyckad första säsong som kröntes med den där frisparken mot Wolves samt frispelningen till Olivier Giroud som säkrade Champions Leaguespel i den sista ligaomgången. Det var en stark debutsäsong, men det fanns fortfarande utrymme för utveckling. Energin fanns alltid där i Mounts spel, men han var än inte så raffinerad tekniskt.
Säsongen därefter skulle bli Mounts mest kompletta i en Chelseatröja.Trots att Chelsea spenderade vilt och hade fotbollshistoriens dyraste transferfönster var det inte på kartan att ersätta den unge engelsmannen. Mount var en viktig del i att Chelsea toppade ligan i början av december efter en klassisk vinst mot gamla ärkerivalen Leeds. Det var dock början på slutet för Super Franks tränargärning i Chelsea, men Mason var en av de få spelarna som visade hjärta när laget som helhet krackelerade. Mounts passion och kampvilja lyste starkt i förlustmatchen mot Leicester i januari, där han likt flera gånger förr inte var rädd att backa upp sina lagkamrater i duster, trots sin ringa erfarenhet. Tony Mount tror att staden han växte upp i har format hans personlighet: “Man kan inte ignorera Portsmouthaggressionen i honom. Jag måste erkänna att Mason fortfarande är ett enormt Pompeyfan (Portsmouth), det är hela familjen.” Masons ansvarstagande och ledarskapsegenskaper ledde till att han belönades med kaptensbindeln i en 3-1 vinst mot Luton Town i Fa Cupen, vilket blev ett poetiskt slut på Masons och Lampards spelar-tränarrelation.
Thomas Tuchel klev in och då haglade de kritiska rösterna in. ‘Mason var ju bara Lampards gullgosse och nu när en kompetent tränare kom in skulle det visa sig att Mount inte var Chelseakvalitet.’ Viss skepsis kring Masons startplats var faktiskt berättigad. Han hade framförallt spelat till vänster i Lampards 433, och nu kom Tuchel in med en trebackslinje med en startelva som fokuserade på erfarenhet och lämnade Mount på bänken i ett mållöst möte med Wolverhampton. Men Mason lyckades övertyga sin tränare under de få minuter han fick mot Wolves, för därefter var han som gjuten i tyskens laguttagningar.
Han anpassade sig sömlöst till ett nytt spelsystem och en ny roll. Under Lampard fick Mount en nästan fri roll att styra och ställa på mittfältet. Nu minskade Mounts bolltouch och generella bidrag i spelet, men istället ökade den offensiva produktionen. Med ett avgörande mål mot Porto i CL-kvarten, ytterligare en utslagsgivande balja i semin mot Real, samt assisten till Havertz ikoniska mål mot City, slog Mason även hål på myten att han inte kunde leverera i de stora matcherna. Det kändes inte som en högoddsare när Mount nominerades till PFA Young Player of the Season Award, samt även röstades fram till säsongens spelare för Chelsea.
Efter en COVID-komprimerad säsong och ett dränerande EM-mästerskap verkade Mount utsliten när säsongen satte igång, likt flera av hans landsmän. Förmodligen hjälpte det inte att Mount kastades in i spel direkt av både Tuchel och Gareth Southgate, för energin och kvaliteten i hans spel sjönk drastiskt under hösten. Chelseasupportrarna gav inte upp hoppet på sin talang så lättvindigt, då ett plakat lyftes upp på Matthew Hardingläktaren i september till Masons ära. Mount ryckte upp sig under våren, och även om hans bidrag i spelet inte var det samma som forna säsonger, så blev han den yngsta Chelseaspelaren någonsin att göra minst tio mål och assist under en Premier Leaguesäsong, och den sista att göra det sedan Eden Hazard. I en stjärnspäckad offensiv som hade kostat miljarder att bygga var det den unge mittfältaren från de egna leden som drog de tyngsta lassen. Det kändes därför inte oförskyllt när Mason röstades fram till säsongens spelare för Chelsea för andra säsongen i rad, även om han hade gjort en starkare säsong året dessförinnan.
Framåt är den enda kvarstående frågan gällande Mounts kontraktsituation. Det femårskontrakt som Mount skrev på tills 2024 ser nu ut som rena rama rövarpriset, då Mason uppges tjäna omkring en fjärdedel av vad nyinköpta Raheem Sterling inhöstar. Det rapporterades att Todd Boehly skulle prioritera förlängningar av Mounts och James kontrakt, men hittills har inga framsteg skönjats. Med tanke på att storklubbar från höger och vänster suktar efter Masons signatur får man hoppas att genombrottet kommer snart. Chelseafans kan dock pusta ut lite av att Mount bara för en månad sedan pratade om hur nöjd han var i Chelsea och att han hoppades på diskussioner om ett nytt kontrakt inom kort.
Om Mount svär trohet till SW6 är han en kandidat så god som någon till att så småningom efterträda César Azpilicueta med kaptensbindeln. För finns det någon som genomsyrar Chelsea som Mason Mount?