Chelsea - Tottenham
Inför Chelsea - Tottenham
Ett Chelsea i akut poängbehov tar sig an Antonio Contes Tottenham för tredje gången på en månad i det monumentalt viktiga derbyt på Stamford Bridge under söndagskvällen. Kommer de blå att bärga sin fjärde raka seger mot rivalerna den här säsongen, eller tar Spurs sin revansch?
Chelsea
Det är bistra tider i sydvästra London. På drygt två månader har Chelsea FC gått från att vara ett av Europas bästa lag och leda ligan med fyra poäng till ett vacklande, lågpresterande och semikrisande gäng som blivit uträknade ur titelstriden. Den tidigare så ramstarka defensiven har börjat ge vika på regelbunden basis, varenda offensiv spelare i truppen har varit ur slag och laget i stort har mer ofta än sällan sett tröttkört ut.
Så vad är det som har hänt? Chelsea har under den tunga hösten och vintern präglats starkt av åtskilliga coronafall och tunga skador, framför allt på nyckel-wingbackarna Ben Chilwell och Reece James. Thomas Tuchels ställda diagnos? Trötthet, fysisk och mental. Och visst, det kan ligga någonting i det. Laget har matchats hårt. Faktum är att Chelsea har spelat flest matcher av alla lag i de fem stora ligorna i Europa den här säsongen (36). Laget är det enda som inte har fått någon match uppskjuten i ligan. Detta trots höga frånvarotal på grund av corona, skador och för den delen Africa Cup of Nations.
Så visst finns det förmildrande omständigheter, och trötthet kan mycket väl vara en faktor, men är det verkligen hela sanningen? Thomas Tuchel, som under den största delen av det gångna året har varit samlad och lugn som en filbunke, har på sistone sett bitvis pressad ut. Detta medan laget under stundom har visat prov på bristande inställning och disharmoniska tecken. Under veckans kryssmatch mot Brighton (1-1) var kroppspråket på sina håll illavarslande, inte minst då Hakim Ziyech inte bemödade sig att fira sitt fina kvitteringsmål – laget var för trött för att ens fira, hävdade Tuchel – för att senare ha en hätsk diskussion med Romelu Lukaku. Lukaku själv ägnade stora delar av matchen åt att uppgivet lufsa omkring i ingenmansland och slå ut med armarna efter uteblivna passningar. Känslan är att något inte står rätt till i truppen. Är det fortfarande Lukakus lite för öppenhjärtiga intervju som skaver, eller har något annat inträffat bakom kulisserna?
Hur än det är med tröttheten, skadeproblematiken och truppharmonin så har Chelseas sentida insatser och resultat lämnat mer att önska. Man stod förvisso för ett morahlhöjande kryss mot Liverpool (1-1) bara dagar efter Lukaku-intervjun, vilket följdes upp av triumfer mot helgens motståndare Tottenham två gånger om (3-0 totalt i ligacupsemifinalen) med en programenligt vinst mot Chesterfield (5-1 i FA-cupens tredje omgång) däremellan. Den senaste veckan har de blå däremot utmanövrerats av Man City (1-0) och tappat poäng mot Brighton (1-1) för andra gången inom loppet av en månad. Ett resultatfacit som lyder tre vinster, två kryss och en förlust i alla tävlingssammanhang på de sex senaste matcherna ser kanske inte så pjåkigt ut, men resultattrenden i Premier League utgör en desto dystrare läsning. CL-mästarna har endast vunnit en av sina sju senaste ligamatcher – en vändning mot Aston Villa (1-3). Går man ännu längre tillbaka har Chelsea bara vunnit tre gånger på elva försök, samtliga mot lag på nedre halvan: Leeds (3-2), Watford (1-2) och Aston Villa (1-3). Lägg därtill att laget endast har hållit en enda nolla på dessa elva matcher (0-0 mot Wolverhampton).
De tunga resultaten i Premier League har försatt Chelsea i ett prekärt läge i tabellen med 44 poäng på 23 matcher. Det innebär att det tredjeplacerade laget inte bara mist alla titelchanser och halkat tolv (!) poäng efter ett suveränt Man City (56 poäng på 22 matcher) och en poäng efter Liverpool (45 poäng på 21 matcher), utan att de nu även måste börja blicka nedåt i tabellen. Fyrorna West Ham ligger visserligen sju poäng efter med bara en färre spelad match (37 poäng på 22 matcher), men femtepositionerade Tottenham ligger åtta poäng bakom med fyra matcher tillgodo (36 poäng på 19 matcher) och kan alltså passera om de vinner sina hängmatcher. Dessutom kan sexorna Arsenal (35 poäng på 20 matcher) gå upp jämsides med Chelsea om de vinner sina tre. Med det givna tabelläget är det alltså oerhört viktigt att Chelsea hittar tillbaka till formen och besegrar Tottenham innan Premier League tar ett miniuppehåll efter helgens omgång.
Thomas Tuchel lät meddela på fredagens presskonferens att frånvaroläget är oförändrat från Brighton-matchen. Trevoh Chalobah har börjat träna med laget igen, men matchen kommer för tidigt för den unge engelsmannen. Även Andreas Christensen är indisponibel då han fortfarande självisolerar till följd av sin covid-sjukdom. Reece James har börjat träna lätt, men är fortfarande långt ifrån redo för en återkomst, och Tuchel ville inte avslöja vilken tidtabell klubben har för den suveräne wingbackens återhätmning. Vi vet även sedan tidigare att Ben Chilwell missar resten av säsongen.
Den gode tysken har ett antal överväganden att göra inför matchen mot Spurs, både vad gäller system och spelaruttagningar. Det går enligt undertecknads mening att argumentera för att Tuchels hittills föredragna 3-4-2-1 inte fungerar med Marcos Alonso och César Azpilicueta som vikarier för Ben Chilwell och Reece James. Den spanska duon har uträttat oerhört mycket för klubben tidigare i sina karriärer, men saknar helt enkelt den nödvändiga dynamiken som krävs för att både bidra offensivt och stänga till defensivt på samma sätt som de skadade engelsmännen gjorde på ett så förtjänstfullt sätt. Att använda Callum Hudson-Odoi och Christian Pulisic som wingbackar må vara gångbart mot sämre motstånd där de får använda sina offensiva färdigheter, men de saknar den nödvändiga disciplinen och egenskaperna för att klara av försvarsarbetet mot tuffare lag. Med begränsade wingback-alternativ blir Chelsea lidande både offensivt och defensivt. Det är inte heller helt orimligt att påstå att systemet i sig är något baktungt, och att det på så vis kan bidra till det faktum att samtliga offensiva spelare underpresterar. När defensiven ändå inte fungerar som den har gjort tidigare är det inte heller motiverat att spela ett system som inte får ut det bästa av truppens skickliga attackerande pjäser. Undertecknads åsikt är att Thomas Tuchel av de nämnda anledningarna bör använda sig av det 4-2-2-2-system, som dessutom fungerade ypperligt mot Spurs, som huvudsaklig spelmodell framgent. Åtminstone tills ledningen (eventuellt) har hämtat in alternativ till Alonso och möjligtvis Azpilicueta under januari månad, oavsett om det innebär lånevärvning(ar?) eller ett återkallande av företrädesvis Emerson Palmieri från Lyon.
De offensiva spelarnas underprestation är i viss mån en separat huvudvärk. Även om systemet möjligen hämmar dem så bör man kunna ställa högre krav på var och en individuellt. Även här finns ett övervägande att göra. Bör Tuchel fortsätta att rotera från match till match och tillämpa meritokrati i sina laguttagningar, eller ska han helt enkelt välja en föredragen trio och ge dem ett antal matcher i rad på sig att hitta ett samspel? Väljer han det senare alternativet så finns det inga givna svar gällande vilka spelare som bör utgöra denna trio, eftersom alla sju spelare har varit ojämna under säsongen. Bör Lukaku vara en av dem? Kanske inte. Det är tydligt att hans medspelare, av en eller annan anledning, inte ser eller utnyttjar belgarens löpningar och spelar bollen till honom i rätt tid. I stora stycken ser dessutom Lukaku själv obekväm och loj ut, och är sällan benägen att bidra i press-spelet eller involvera sig i spelet genom att sjunka djupare för delta i speluppbyggnaden. Att han hade totalt 20 bolltoucher mot City och 18 mot Brighton säger det mesta om hans perifera prestationer. Allt detta sammantaget, med intervjun som en extra bidragande aspekt, innebär att hans självförtroende sannolikt har påverkats, och så även hans status i truppen. Mitt förslag är att bänka Lukaku i åtminstone en match eller två för att om inte annat förflytta det enorma fokus som har legat på honom ända sedan den förödande intervjun, och testa någonting annat. Det går att argumentera för alla möjliga olika konstellationer i offensiven. Med det sagt skulle jag personligen vilja se trion Mount, Havertz och Werner tillsammans, som vann Champions League-finalen och som under perioder har visat tecken på ett väl fungerande samspel.
Nåväl. Med frånvaroläget och de taktiska övervägandena avhandlade, hur kan helgens startelva se ut?
Kepa är självskriven i mål. Oavsett om Tuchel väljer en tre- eller fyrbackslinje bör Rüdiger, Thiago Silva och Azpilicueta ingå i den. Som antingen vänster mittback i en trebackslinje eller som vänsterback i ett fyrmannasystem vore det önskvärt att se Malang Sarr, som imponerat på sistone när han väl getts chansen. Väljer Tuchel att spela med wingbacks får vi förmodligen se Azpilicueta till höger och Alonso till vänster. Det är möjligt, men i min bok mindre troligt , att Hudson-Odoi och/eller Pulisic startar på dessa positioner
På det defensiva mittfältet bör Kanté vara given, även om han har varit i svag form emellanåt under den sista tiden. Som hans parhäst är både Jorginho och Mateo Kovacic fullgoda val. Magkänslan säger att Tuchel väljer kroaten, som är något mer dynamisk och kan bryta linjer med sina genombrottslöpningar. Det är dock inte helt uteslutet att Saúl Ñiguez får chansen, med tanke på att han var bäst på planen i det första ligacupmötet med Tottenham.
Framåt vill jag som sagt se Werner, Havertz och Mount starta, men det är fullt möjligt att ”TT” väljer en helt annan kombination. Spelar Tuchel 4-2-2-2:n ska en fjärde spelare in i ekvationen. Det valet är hugget som stucket då ingen av Hudson-Odoi, Ziyecb, Pulisic eller Lukaku har varit tillräckligt bra på sistone (heller). En vild gissning är att Hudson-Odoi får Tuchels förtroende.
Eftersom det känns ovisst kring vilket system Tuchel väljer så redogörs för två möjliga uppställningar.
3-4-2-1, från vänster: Kepa; Sarr, Silva, Rüdiger; Alonso, Kovacic, Kanté, Azpilicueta; Werner, Havertz, Mount.
4-2-2-2, från vänster: Kepa; Sarr, Rüdiger, Silva, Azpilicueta; Kovacic, Kanté; Hudson-Odoi, Mount; Werner, Havertz.
Tottenham
Spurs hade en bedrövlig säsongsstart under Nuno Espírito Santos korta tid i klubben, men har varit på stark frammarsch med Conte vid spakarna. Med italienarens karakteristiska 3-4-3/3-5-2-system så är laget nämligen alltjämt obesegrade i ligan sedan ex-Chelseatränaren tog över den 2 november. Laget har endast slagits i cupsammanhang av slovenska Mura (!) i Europa Conference League och just Chelsea i Carabao Cup.
De var dock snubblande nära att få på nöten av Leicester i onsdags, men stod för en osannolik vändning med två snabba mål på stopptid av den utskällde Steven Bergwijn, som sedan dess har fått smeknamnet ”Stevie Wonder”. I övrigt har Spurs i tur och ordning kryssat mot Southampton (1-1), betvingat Watford (0-1), besegrats av Chelsea (2-0 borta i ligacupen), avfärdat Morecambe (3-1 i FA-cupen) och förlorat mot Chelsea igen (0-1 i ligacupreturen). Dessa ger en resultatrad bestående av tre vinster, två förluster och ett kryss i de sex senaste matcherna i alla tävlingssammanhang. I Premier League har man på samma antal matcher tagit fyra vinster mot Norwich (3-0), Crystal Palace (3-0), Watford (0-1) och Leicester (2-3) samt två lika mot Liverpool (2-2) och Southampton (1-1).
När Conte fick jobbet låg laget på åttonde plats med 15 poäng efter tio matcher. Efter den imponerande uppryckningen återfinns de nu på femte plats med 36 poäng efter 19 matcher. Detta ger som sagt för handen att de ligger en poäng bakom West Ham med tre matcher färre spelade, åtta poäng bakom Chelsea med fyra matcher färre och en poäng framför Arsenal med en match tillgodo. Conte och Tottenham sitter alltså i en gynnsam sits och har chansen att klättra upp till åtminstone en tredjeplats. Detta förutsatt att de vinner sina hängmatcher mot Burnley (B), Brighton (B), Arsenal (H) och ytterligare en match mot Brentford (B).
Den gode Antonio har alltså ”fått snurr på grejerna” och har gjort Tottenham betydligt mer svårgenomträngligt. De största tveksamheterna finns fortfarande i de bakre leden med spelare som Japhet Tanganga, Davinson Sánchez, Eric Dier och skadade sommarvärvningen Cristian Romero. Mittfältet ser däremot både spelskickligt och solitt ut med Pierre-Emile Højberg, Oliver Skipp och Harry Winks, som har fått ett lyft under Conte. Offensivt har framför allt Lucas Moura höjt sig ytterligare en nivå, och möjligtvis börjar Harry Kane hitta tillbaka till sitt gamla jag.
Så hur ser det ut med frånvaron i Tottenham inför striden på Stamford Bridge? Heung-Min Son saknas fortfarande, men Eric Dier är återigen uttagningsbar. I övrigt var Conte förtegen gällande eventuella övriga indisponibla spelare. Enligt rapporter ska dock Cristian Romero ännu inte vara i speldugligt skick, och frågetecken finns även för Emerson Royals medverkan.
Matchbild och tips
Utgången här känns oviss. Lagen borde känna varandra utan och innan efter att redan ha mött varandra två gånger i januari. Conte sade på presskonferensen att han har dragit lärdomar av de tidigare matcherna, och frågan är om Thomas Tuchel har gjort detsamma eller om han håller sig till receptet som bringade vinst i de tidigare mötena.
En annan intressant faktor är hur de respektive lagen har påverkats av de senaste resultaten. Tottenham borde rimligtvis komma till spel med ett stärkt självförtroende efter vändningen mot Leicester. Tuchel medgav att spelarna inte hade haft rätt inställning mot Brighton och måste råda bot på det. Det blir också intressant att se om Chelseas tvådagarsledighet ger önskad effekt både på det fysiska och mentala planet.
Att Son saknas är självklart ett tungt avbräck för Tottenham.Trots den svaga formen på sistone har Chelsea visat att de i enstaka matcher kan stå för enastående prestationer, med matcherna mot Liverpool och just Spurs som tydliga exempel. Nyckeln till seger blir att Chelsea spelar matchen med samma inställning, mod och övertygelse som i de tidigare mötena lagen emellan. Spelmässigt måste ambitionen vara att äga bollen och föra matchen med ett högt tempo.
Europamästarna måste vinna för att bryta den negativa spiralen och utöka avståndet till Spurs i tabellen, vilket blir av oerhörd vikt i en eventuell strid om Champions League-platserna. Den här matchen kan sluta hursomhelst, men om Tuchels mannar tar sig an matchen på rätt sätt, och åtminstone någon av de offensiva spelarna kliver fram så är det någonting som säger mig att vi vinner.
Tips: 2-1.
Värt att notera
- Chelsea har vunnit fem och kryssat en i de sex senaste ligamatcherna mot Tottenham. I fem av matcherna har laget hållit nollan.
- Spurs har gått mållösa från planen i de fem senaste matcherna mot Chelsea. 457 spelade minuter har förflutit sedan Erik Lamela gjorde det senaste i september 2020. De har aldrig blivit nollade i sex raka matcher mot någon motståndare.
- Tottenham har bara vunnit en av sina 31 senaste ligamatcher på Stamford Bridge (varav tio oavgjorda och 20 förluster. Den enda vinsten kom i 1-3-matchen i april 2018, då just Antonio Conte tränade Chelsea.
- Chelsea har spelat oavgjort i sina tre senaste hemmamatcher. Sist de spelade fyra raka utan att vinna var under Guus Hiddink 2016.
- Harry Kane är specialist i London-derbyn. Engelsmannen har stått för 39 mål i 65 derbyn i ligan, och endast Thierry Henry har gjort fler (43). Kane har dock bara gjort ett mål på sina sju senaste derbyn, vilket kom mot Crystal Palace på Boxing Day.
Matchen sänds direkt på V Sport Ultra HD och Viaplay med avspark kl. 17:30 den 23 januari.