Lagbanner
Stamford Bridge, 2022-08-14 17:30

Chelsea - Tottenham

Stekhett rivalmöte i hemmapremiären

Stekhett rivalmöte i hemmapremiären

Söndagskvällen bjuder på PL-säsongens första stormöte när Chelsea tar emot Tottenham Hotspur på Stamford Bridge. Ska Chelsea vara numret större än sina antagonister även den här säsongen, eller tar Antonio Contes mannar revansch för förra säsongens fiaskon och göra ett statement?

Chelsea

Londons blå har haft en turbulent sommar då Boehly/Clearlake-eran har tagit sin början med dunder och brak. Omvälvande förändringar har skett i såväl styrelsen som spelartruppen och mer är definitivt att vänta.

Försäsongen förlades, föga överraskande, till största del i USA. Den bestående känslan efter de 14 dagarna för många Chelsea-supportrar var att det kanske blev lite väl lite mycket “fun and games” och marketing och lite väl lite fysträning och spelmönstergnuggande. På Chelseas sociala medier publicerades soliga presentationsbilder, LA Dodgers-munderingar, besök på Universal Studios och pingisturneringar. Dessutom tillbringades en stor del av tiden i Staterna på resande fot då spelarna flög kors och tvärs. Truppen samlades i Los Angeles, spelade första träningsmatchen i Las Vegas, stannade i mindre än ett dygn i Charlotte och avslutade turnén i Orlandos obarmhärtiga hetta. Resultaten och framför allt prestationerna i försäsongsmatcherna gjorde inte situationen muntrare. Chelsea vann mot ett mediokert Club América (2-1) i Las Vegas utan att imponera och spelade oavgjort mot nybildade Charlotte FC (1-1, förlust med 5-3 efter straffar) innan man blev fullkomligt pulvriserade och förödmjukade av Arsenal (4-0) i Orlando. Kommersiellt sett blev möjligtvis turnén i USA en framgång, men sett till förberedelserna inför säsongen var den långt ifrån optimal. När laget stod i begrepp att åka hem beklagade sig Tuchel över resandet, värmen och den undermåliga standarden på träningsanläggningarna.

Chelsea visade förvisso på bättre takter i de två avslutande träningsmatcherna. A- respektive B-elvan slog Udineses diton i Italien (1-3 och 0-2), men med förnedringen mot Arsenal i färskt minne och intrycket av att spelarna fortfarande var ringrostiga kändes formen inför premiären mot Everton minst sagt oviss.

När premiären väl kom så lyckades Chelsea slå Frank Lampards Everton på Goodison Park (0-1), men det var med mycket möda och stort besvär. I en match som påminde mer om rugby än fotboll hade Thomas Tuchels mannar förtvivlat svårt att få till något som helst ordnat anfallsspel, det sedvanliga bollinnehavsövertaget till trots. Att majoriteten av de 16 hörnorna som Chelsea hade inte ens passerade den förste Everton-försvararen (oftast Mason Holgate) var knappast heller något att hurra över. Den individuella kvalitén lyste till största del med sin frånvaro. Chilwell såg fortfarande inte fit ut efter sin skada (även om han fixade den matchvinnande straffen) medan James verkade disträ och bjöd inte alls på det offensiva hot som vi blivit bortskämda med. Kai Havertz var precis lika osynlig och ineffektiv som under merparten av säsongsavslutningen och i samtliga matcher under försäsongen. Till och med Mason Mount, som sällan gör en dålig match, blev marginaliserad på sin högerkant. Mången var de som utmärkte sig i negativ bemärkelse. De som däremot utmärkte sig på ett bra sätt var den evigt unge 37-åringen Thiago Silva och de tre nyförvärven. Koulibaly visade direkt att han med sin spelförståelse, sina brytningar och sitt progressiva passningsspel kommer att bli oumbärlig för Chelsea. Raheem Sterling visade återigen att han är minst ett snäpp bättre än alla andra våra offensiva spelare och kunde med lite marginaler på sin sida ha gjort två mål. Under de 24 minuter som Cucurella var på planen så visade han precis varför han kommer att utmana Chilwell om en startplats från dag 1. Den hårfagre 24-åringen bidrog med fart, teknik och kreativitet. Spanjoren hade de facto fler lyckade dribblingar än Havertz och Mount tillsammans, och med ett hårt inlägg skapade han den enda Chelsea-chansen som klassades som en ”big chance”. (Chansen rann dock ut i sanden eftersom Sterlings skott blockerades.) Det krävdes ett straffmål av Jorginho sent i den första halvleken för att betvinga Everton, som ser ut att gå en nedflyttningsstrid till mötes även denna säsong, och man måste säga att Thomas Tuchels summering av matchen var smärtsamt träffsäker.

– Väldigt klassiskt att vi vinner med 1-0 efter en Jorginho-straff, sade tysken till Sky Sports.

Hur oroande prestationen än var så blev det trots allt en vinst och tre poäng i premiären, vilket ger laget medvind in i säsongen. Att vinsten kom just på Goodison Park hade dessutom ett extra symbolvärde. Chelsea hade inför lördagens match nämligen inte vunnit borta mot ”The Toffees” på de fem senaste försöken. Sist Chelsea vann på Goodison Park (0-3 den 30 april 2017) så vann Chelsea ligan. Se det som ett gott omen om ni vill. Lustigt nog tränades laget då av helgens motståndare: Antonio Conte.

Tre poäng är tre poäng, men det var talande att ett flertal spelare drabbades av kramp i matchens slutskede. Farhågan inför säsongen består således: Chelsea känns inte fysiskt redo, vilket är oroande eftersom helgens motståndare sannolikt är ligans allra mest vältränade.

Många spelare må ha varit trötta, men de som är skadade eller på annat sätt otillgängliga inför helgens drabbning är alltjämt få. Thomas Tuchel meddelade på fredagens presskonferens att Mateo Kovacic missar matchen på grund av knäskada och att Marcos Alonso är utanför truppen med anledning av sin stundande flytt till FC Barcelona. Bortsett från dessa två har Tuchel hela laget att tillgå då han tar ut sin startelva.

Den tyske taktikern skojade en hel del med Antonio Conte i de tre matcherna då de ställdes mot varandra förra säsongen. ”TT” utformade perfekta matchplaner med varierande approach och olika formationer, t.ex en 4-2-2-2. Här tror jag dock att han återgår till sin föredragna 3-4-3/3-4-1-2/3-5-2.

Undertecknad gissar på följande startelva. Éduoard Mendy hade en bättre match än på länge mot Everton är självskriven mellan stolparna. Framför honom, i en förmodad trebackslinje, känns två givna: Thiago Silva och Kalidou Koulibaly. Vem som tar den tredje platsen är dock ovisst. César Azpilicueta kan kännas som det självklara valet på förhand, men klarar kaptenen av att hantera Heung-Min Sons snabbhet? Trevoh Chalobah har bättre förutsättningar för det, men har visat svag form under försäsongen och det råder frågetecken kring hans status i truppen överhuvudtaget, särskilt om Wesley Fofana ansluter. Ett annat alternativ vore att flytta in Reece James som höger mittback, eller att spela Cucurella som vänster mittback och flytta över Koulibaly till den högra mittbacksplatsen. Min känsla är ändock att Tuchel vill ha sin kapten på planen i en match av denna dignitet och därmed ger Azpi sitt förtroende.

Spelar inte Reece James som mittback så gör han det naturligtvis som höger wingback, trots svag form. Flyttas James in som mittback ser jag helst Ruben Loftus-Cheek vikariera, snarare än Callum Hudson-Odoi. Den vänstra wingbackplatsen lär bli svårtippad hela säsongen. Med tanke på hur imponerande Marc Cucurellas inhopp var, och hur trög Ben Chilwell fortfarande ser ut, så tror och hoppas jag på en första start för Cucurella. På tvåmannamittfältet är Jorginho och Kanté det självklara valet i Kovas frånvaro.

Fronttrion då? Mason Mount och Raheem Sterling startar garanterat. Den som inte borde vara säker på sin plats är däremot Kai Havertz. Tysken har varit iskall länge och är långt ifrån den spelare som såg ut att explodera under vintermånaderna. 23-åringens svaga form har rentav lett till att många Chelsea-supportrar anser att unge Armando Broja, 20, bör starta längst fram i helgens match. Jag skulle dock tro att Tuchel trots allt väljer Havertz. ”TT” har satt stor tilltro till Havertz som nia, och han är trots allt en ”big game player”. Underpresterar han dock ännu en gång så bör Broja definitivt vara aktuell för en start mot Leeds i nästa omgång.

I enklare format alltså: (3-4-3/3-4-1-2/3-5-2) Mendy; Koulibaly, Silva, Azpilicueta; Cucurella, Jorginho, Kanté, James; Sterling, Havertz, Mount.

Chelseas spelschema ser efter en utmanande inledning lättare ut den närmaste tiden. Innan laget spelar nästa tuffa London-derby mot West Ham den 4 september så står Leeds (H), Leicester (B) och Southampton (H) för motståndet. Näst på tur är sedan ”lillebror” Fulham innan Chelsea möter Liverpool (H). Vid det laget talar det mesta för att de kungsblå har förstärkt truppen ytterligare. Kommer även Wesley Fofana, Frenkie De Jong och/eller Pierre-Emerick Aubameyang (eller någon joker) att tillhöra Chelsea när transferfönstret stänger?

Tottenham

Spurs hade en minst sagt bister höst förra året under Nuno Espiritos Santos korta tid i klubben, men när Antonio Conte tog över den 2 november förändrades läget i klubben. Till en början beklagade sig italienaren över både kvalitén på spelarmaterialet och sig själv, (inte minst när hans lag förlorade tre raka matcher mot Chelsea med målskillnaden 0-5) men så småningom fick han ”snurr på grejerna”. När Conte fick jobbet låg laget på åttonde plats med 15 poäng efter tio matcher, men när säsongen var över återfanns Tottenham på den åtråvärda fjärdeplatsen. Laget hade definitivt blivit mer solitt under säsongens gång och bland annat triumferat mot Manchester City. Detta utan att för den sakens skull låta offensiven bli lidande. Harry Kane, som hade surat under sommaren och hösten över sin uteblivna flytt till just City, avslutade säsongen med ett facit på 17 mål och 9 assist efter att ha stått på 1 mål och 1 assist den 20 december. Därtill hade nyförvärvet Dejan Kulusevski tagit Premier League med storm. Känslan i slutet av säsongen var definitivt att Spurs hade någonting på gång.

Vi Chelsea-fans vet bättre än de flesta att Antonio Conte inte är en man som är rädd för att stöta sig med ledningen och lämna om han inte blir backad på transfermarknaden. Men till allas vår förvåning har den tidigare så snikne styrelseordföranden Daniel Levy just backat Conte, och öppnat plånboken rejält. Inför sommaren pumpades £150 miljoner in i klubben av ägarna ENIC Group och med facit i hand har det mesta spenderats på transfers. Antonio Conte har fått nästan allt han har pekat på och har med Spurs Director of Football Fabio Paraticis hjälp plockat in inte mindre än sex spelare: Richarlison, Yves Bissouma, Djed Spence, Ivan Perisic, Fraser Forster och Clement Langlet (på lån). Spurs sägs inte vara klara där. I skrivande stund ryktas klubben vara ute efter ännu en offensiv spelare. Bland annat Nicoló Zaniolo från José Mourinhos Roma har nämnts som ett alternativ.

Fem av dessa sex spelare anslöt redan inför försäsongslägret i Seoul. Om Chelseas träningsläger till stor del mynnade ut i ”fun and games” så blev det raka motsatsen för Spurs. Sin vana trogen har Antonio Conte drillat sina spelare stenhårt. Efter den första träningen hade ett flertal spelare svårt att stå på benen på grund av utmattning, och Harry Kane spydde vid sidlinjen inför 6000 fans.

Spurs spelade fyra försäsongsmatcher med blandade utfall. Man besegrade K-League XI (6-3) och bärgade den ytterst prestigefulla ”titeln” Walter Tull Memorial Cup när laget vände och vann mot Rangers (1-2). Utöver dessa två vinster spelade Spurs oavgjort mot Sevilla (1-1) och förlorade i genrepet mot Roma (0-1).

Det var nog många motståndarfans som hoppades på en typiskt ”spursy” ligapremiär när James Ward-Prowse satte 0-1 till Southampton i den 21:a minuten. Men tji fick vi. Därefter tryckte Tottenham på gasen och körde över (ett förvisso svagt) Southampton. Spurs bevisade att de är det lag som gjort flest ligamål under kalenderåret 2022 (51 i jämförelse med Chelseas 34) och fixade tre poäng med strutar från Sessegnon, Dier, Salisu (självmål) och Dejan Kulusevski. Slutsiffrorna skrevs således till 4-1 och Spurs hade fixat tre premiärpoäng, utan att ens starta något av nyförvärven. Inte heller noterades Son eller Kane i målprotokollet. Istället var det den strålande Dejan Kulusevski som stal rubrikerna. Svensken har nu gjort fem mål och nio assist på 19 matcher. Ingen annan spelare har gjort lika många assist sedan han debuterade i februari. Tottenham, och inte minst Dejan Kulusevski, ser redo ut – se upp Chelsea!

Frånvaroläget inför matchen ser tämligen ljust ut även för gästerna. Conte får lov att klara sig utan blott Oliver Skipp och nyförvärvet Clément Lenglet. Det har de senaste dagarna spekulerats friskt i huruvida Antonio Conte ställde över samtliga nyförvärv för att spara dem inför matchen mot Chelsea eller om han helt enkelt vill matcha in dem försiktigt. Personligen tror jag mer på den första teorin och förväntar mig att se de flesta nyförvärven från start på Stamford Bridge. En tänkbar elva skulle kunna vara något i stil med: (3-4-3) Lloris; Davies, Dier, Romero; Perisic, Bentancur, Bissouma, Emerson Royal; Son, Kane, Kulusevski.

Sett till svårighetsgrad har Tottenham ett kommande spelschema som är ganska likt Chelseas. Efter helgens match möter Spurs: Wolves (H), Nottingham Forest (H), West Ham (B), Fulham (H) och Manchester City (B).

Matchbild och tips

Den stundande matchen är riktigt, riktigt svårtippad. Den utgör otvivelaktigt ett stort test för Chelsea som fortfarande letar efter formen. ”The Blues” dominerade och vann visserligen alla fyra matcher mot Tottenham förra säsongen med en sammanlagd målskillnad på 8-0. Antonio Conte hittade inget motmedel mot Tuchels smarta matchplaner då, men jag tror att han har gjort läxan. Dessutom ser hans lag ut som någonting helt annat i år. Efter deras otroliga transferfönster besitter de både klass och bredd. Att många på förhand har tippat dem som ligatreor i år känns inte alls orealistiskt i skrivande stund.

Vad beträffar matchbilden talade Tuchel på presskonferensen om vikten av att vara det dominanta laget, spela på motståndarna planhalva och se upp för kontringar. Det är sannolikt en helt riktig analys. Vi vet att Conte-lag trivs bäst med att kontra, och om Chelsea inte hänger med i omställningarna kan det sluta illa. Nyckeln för Chelsea blir, hur banalt och uppenbart det än må låta, att hålla Spurs livsfarliga anfallstrio i schack så gott det går, och hoppas att i alla fall någon av lagets offensiva spelare behagar leverera. Ett första mål Premier League-mål för Raheem Sterling i kungsblått skulle sitta fint

Trots att Chelsea var så överlägset förra säsongen och att Spurs vunnit endast en (1) ligamatch på Stamford Bridge sedan 1992 (!!!) så har jag sällan varit så orolig för att möta dem som nu.

Personligen befarar jag att den fysiska formen blir den utslagsgivande faktorn. Tottenham ser redo ut nu. Chelsea gör det inte, utan ser ut att vara 3-4 veckor från fysisk toppform. Det tar emot att tippa emot mitt lag och jag hoppas att jag har fel, men jag tror att Spurs drar det längsta strået den här gången.

Självklart avgörs inga tabellplaceringar i omgång 2, men helgens match är definitivt en tidig chans för de båda lagen att göra ett statement.

Tips: 1-2.

Värt att notera

  • Tottenham har bara vunnit en av sina senaste 37 matcher på Stamford Bridge i alla tävlingssammanhang. De har spelat oavgjort tolv gånger och förlorat 24.
  • Under den gångna upplagan av Premier League slog Spurs sitt rekord för hållna nollor under en säsong (16). Chelsea höll exakt lika många.
  • Thiago Silva gjorde både det första och det sista målet i matcherna mot Spurs den förra säsongen.
  • Chelsea tog endast 34 av sina totalt 74 poäng på Stamford Bridge förra säsongen.
  • Om Dejan Kulusevski gör en assist till mot Chelsea så så blir han den första spelaren att nå 10 assist på sina första 20 matcher sedan australiern Brett Emerton stod för den bedriften år 2003.
TV?

Matchen sänds direkt på Viaplay, V Sport Premium och V Sport Ultra HD imorgon (söndag) med avspark kl. 17:30.
 

Fredrik Temmes2022-08-13 13:59:00
Author

Fler artiklar om Chelsea