Fulham - Chelsea
Inför Fulham - Chelsea
Frank Lampard formsvaga Chelsea är i desperat behov av en vinst. Näst på det späckade spelschemat står ett ångestladdat grannderby mot bottenkämpande lillebror Fulham på lördag kväll. Har Chelsea-tränaren råd med ännu ett bottennapp?
Fulham
Fulham har haft en motig återkomst till Premier League under Chelsea-bekantingen Scott Parkers ledning. Inför säsongen tippade de allra flesta att nykomlingarna skulle åka rätt ner i The Championship igen. Det sades att Parker var för oerfaren för att leda ett lag i Premier League och att truppen, trots några spännande nyförvärv helt enkelt var för svag i jämförelse med konkurrensen. Inledningsvis såg det ut att vara en helt riktig analys. Med ett oinspirerat spel utan struktur varken framåt eller bakåt åkte ”The Cottagers” på fyra raka förluster i ligan innan den första poängen bärgades mot säsongens krislag Sheffield United. De fortsatte svagt under hösten, och saker och ting såg inte ut att ljusna nämnvärt för Scott Parker som ryktades vara nära att få sparken.
Men i slutet av november började något att hända då Scott Parker började experimentera med en ny 5-3-2-/3-5-2-formation. Ademola Lookman – tidigare under säsongen utskrattad för en av de sämst slagna straffsparkarna under Premier League-eran – och Ivan Cavaleiro agerade segerorganisatörer när Fulham skrällvann borta mot hyllade Leicester med 1-2 på King Power Stadium. Vinsten följdes visserligen upp med en väntad förlust mot Manchester City (2-0), men sedan tog laget fyra raka kryss fram till och med Boxing Day med allt bättre spel, i tur och ordning mot mästarna Liverpool (1-1 hemma), stapplande Brighton (0-0 hemma) och Newcastle (1-1 borta) och överraskningslaget Southampton (0-0 hemma).
Men precis när laget hade påbörjat något slags uppvaknande och skulle bygga på sitt nyfunna momentum kom coronaviruset i vägen. Bara några timmar före avspark mot Tottenham konstaterades ett massivt utbrott i Fulham-lägret och matchen sköts upp, liksom det följande mötet mot Burnley på Turf Moor den 3 januari.
Fulham återvände till spel först i lördags, då ett tämligen starkt manskap ordnade avancemang i FA-cupen efter en 0-2-seger mot Queens Park Rangers. Trots att spelarna hade tillfrisknat skulle Covid-19 visa sig att gäcka Fulham än en gång. Med siktet inställt på matchen mot Chelsea kom i måndags beskedet att Aston Villa, som också hade haft ett coronautbrott i A-truppen, inte skulle kunna mönstra ett lag mot Tottenham. Följdeffekten för Fulham? Att fredagens match mot Chelsea flyttades fram en dag, och att den tidigare uppskjutna matchen mot Spurs plötsligt skulle spelas på onsdagen. Hängde ni med? En extra match mitt i veckan för Fulham med två dagars varsel, och alltså mindre vila inför London-derbyt mot Chelsea. Scott Parker var inte särskilt munter över beslutet, men lyckades ändå leda sina mannar till ännu en imponerande enpoängsskalp – 1-1 efter en sen upphämtning mot ett förvisso blekt Tottenham.
Så var finner vi Fulham FC i tabellen efter fem oavgjorda matcher på raken? Alltjämt där de flesta förväntade sig – på en 18:e-plats, med tolv poäng på 16 matcher. Den poängskörden innebär att man har två poäng upp till Brighton, som befinner sig på säker mark med 14 pinnar på 18 matcher. Fulhams marginal ner till bedrövliga West Bromwich Albion, som har spelat 17 matcher, är fyra poäng. Så Fulhams läge är alltjämt prekärt, men de kommer att komma till spel med känslan att de har något på gång med sin nya formation, och vetskapen om att man mycket väl kan stjäla poäng av de bättre lagen. Att Ruben Loftus-Cheek, som efter en svag start har visat gryende form, inte får spela mot klubben som han tillhör är ett problem för Scott Parker. Att Tom Cairney och den gamle Juventus-spelaren Mario Lemina saknas är två andra bekymmer, men i övrigt har den före detta hårdföre mittfältaren troligtvis hela sin trupp att tillgå då han tar ut startelvan på lördag. Särskilt glädjande för Fulham-fansen är att skyttekungen Aleksandar Mitrovic har börjat träna igen och kan komma till spel.
Notervärt är att Ruben Loftus-Cheek och Scott Parker inte är de enda med Chelsea-anknytning hos ”The Cottagers”– även den forne akademiprodukten Ola Aina och inte minst den gamla ”kanonvärvningen” Michael Hector finns i truppen. Månne känner de lite extra motivation inför mötet med sin gamla klubb.
Chelsea
Om Fulham hade en (relativt) framgångsrik avslutning på året hade Chelsea det rakt motsatta. Efter den imponerande 3-1-triumfen mot Leeds var allt guld och gröna skogar i Chelsea-lägret. Londons blå slogs i tabelltoppen med Liverpool och Tottenham, hade inte förlorat på 17 matcher, spelade (mestadels) fantastisk fotboll och hade all anledning att ta sig an den hektiska decembermånaden med optimism.
Undertecknad påpekade dock i texten inför Leeds-matchen att tuffare motstånd väntade runt hörnet. Detta blev Chelsea varse med all oönskvärd tydlighet redan mot Everton i den kommande omgången. Frenesin, kreativiteten och den taktiska ”smartnessen” som laget hade visat upp mot Leeds var plötsligt som borta med vinden. Edouard Mendy stod för ett okarakteristiskt misstag som renderade i ett mål från straffpunkten signerat Gylfi Sigurdsson, och Chelsea förmådde aldrig riktigt att resa sig. 1-0 blev slutresultatet och sviten var därmed bruten. Att förlora mot ett kvalitativt Everton med Ancelotti vid rodret och ett starkt publikstöd i ryggen är ingen skam i sig. Sådant händer, och Everton har dessutom varit något av ett ”bogey team” för Chelsea. Även om spelet hade varit bedrövligt så var det var nog få som insåg att förlusten på Goodison Park skulle bli inledningen på en rejäl svacka.
Chelsea stod sedan för ännu en undermålig prestation mot ett Jiménez-löst Wolves på Molineux. Efter att Olivier Giroud hade gjort 0-1 tidigt i den andra så slutade laget att spela. Wolverhampton tackade och tog emot och tog över matchen totalt. Det kändes därför logiskt när Daniel Podence satte kvitteringen (om än något turligt efter att bollen styrts på Reece James) så småningom. Mot slutet tryckte Chelsea på för ett segermål, men blev istället sönderkontrade av Pedro Neto som fullbordade Wolves vändning och Chelseas fiasko med sitt 2-1-mål i matchminut 95. Två raka förluster således, och de mörka molnen började torna upp sig i horisonten.
Lampards mannar spelade lika dåligt i det efterföljande London-derbyt mot West Ham. Ändå fick laget på något sätt med sig en 3-0-vinst tack vare motståndarnas ineffektivitet, ett fint första Chelsea-mål av Thiago Silva och två märkliga, sifferputsande strutar av Tammy Abraham i matchens slutskede. Var det vändningen? Skulle Chelsea börja klättra upp mot toppen igen med en vinst i nästa London-derby mot ett krisande, 17:e-placerat Arsenal på Boxing Day?
”Nej!” blev det otvetydiga svaret. Arteta reste sig från halvgrävda grav och överträffade Lampard taktiskt medan den sistnämndes spelare samtidigt kapitulerade fullständigt på planen och saknade all form av vilja och geist. 3-1-förlusten kan ha varit den allra sämsta prestationen under Lampard-eran, och engelsmannen var själv inne på samma spår i intervjuerna efter matchen. För första gången under hans tid i klubben framstod han som märkbart pressad, och läget blev knappast lättare när laget kastade bort ännu en Giroud-ledning två dagar senare och spelade 1-1 mot ett kraftigt roterat Aston Villa i årets sista match. Den katastrofala månaden var därmed ett faktum.
Nytt år, nya tag mot ett hårt Corona-drabbat Manchester City på Stamford Bridge? Inte direkt. Chelsea stod för en lovande första kvart innan City trampade på gasen och körde över det tafatta hemmalaget med tre mål på 26 minuter. Gündogan, Foden, De Bruyne. Game, set, match. Trots en liten uppryckning i den andra halvleken var det svårt att blunda för faktumet att laget hade utklassats och att Lampard hade utmanövrerats totalt av Guardiola. För att strö ytterligare salt i ”Super Franks” sår publicerade The Athletic vid slutsignalen en artikel där det konstaterades att klubbledningen tittade på andra tränaralternativ. Sedan dess har namn som Thomas Tuchel, Julian Nagelsmann, ”Max” Allegri och Andriy Shevchenko (!) nämnts som tänkbara ersättare.
Sedan vinsten mot Leeds har Chelsea alltså tagit fyra av 18 möjliga ligapoäng och gått från titelutmanare till akterseglade topp fyra-aspiranter, med totalt 26 poäng på 17 spelade matcher. Det svänger fort i fotbollen. Dock så även i Premier League-tabellen denna märkliga säsong. Trots klubbens nattsvarta facit och nuvarande niondeplacering är avståndet upp till Leicester City på fjärdeplatsen endast sex poäng. Chelsea må ha haft större ambitioner än en fjärdeplats inför säsongen, men med tanke på utvecklingen den senaste dryga månaden får vi fans vara glada för att hoppet om Champions League-spel nästa säsong trots allt lever.
Lever gör även chansen till en FA-cuptitel. League Two-laget Morecambe besegrades programenligt med 4-0 förra helgen (med vissa tecken på spelmässig förbättring), och en gynnsam lottning ger för handen att Luton Town och potentiellt Norwich eller Barnsley står för det kommande motståndet i den turneringen.
Chelsea går nu in i en tuff period med sju matcher på 21 dagar. Efter helgens derby mot Fulham (B) lyder programmet: Leicester (B), Luton Town (H, i FA-cupen), Wolverhampton (H), Burnley (H), Tottenham (B) och Sheffield United (B). Vinster i merparten av dessa matcher kan katapultera Chelsea upp i tabellen, medan ytterligare poängtapp kan sänka laget ännu längre ner i avgrunden. Läget är inte utsiktslöst, men helt klart pressat. Inte minst för Lampard. Hur nära är den proverbiala kniven ”Lamps” strupe? Därom tvista de lärde, men jag sällar mig till den skara som tror att han inte har råd med särskilt många fler snedsteg. Det är ingen överdrift att påstå att det stundande mötet är en måstematch. Upp till bevis!
Men, låt oss fokusera på helgens uppgift först. Hur ser laguttagningsförutsättningarna ut? Väldigt bra. N’Golo Kanté må vara avstängd, men då Reece James och Andreas Christensen har förklarats speldugliga igen är laget helt utan skador. Det ger Lampard en hel uppsjö av alternativ och kluriga avvägningar att göra när han plitar ner startelvan. En annan intressant fråga är huruvida han fortsätter med sin 4-3-3 eller byter formation. Personligen skulle jag gärna se ett skifte till en 4-2-3-1. 4-3-3:n har gått i stå och ser ut att ha blivit sönderläst. Jag tror dessutom att vi skulle få ut mest av vår trupp med en 4-2-3-1-formation. Nåja, jag förutsätter ändå att Lampard väljer att ställa upp med sin 4-3-3, med följande manskap:
Kepa gjorde (faktiskt) inte bort sig mot Morecambe, men Mendy lär ändå återta sin givna startplats. Förutsatt att Reece James är helt återställd blir backlinjen den ordinarie: Chilwell, Silva, Zouma och James. I Kantés frånvaro tror och hoppas jag på Billy Gilmour. Även om motståndet inte var överväldigande så styrde han och ställde i FA-cupen, och vi vet alla vilken otrolig höjd han har i sig. En annan spelare som gjorde väldigt bra ifrån sig mot Morecambe var Kai Havertz, som dessutom bjudit på lovande inhopp på sistone. Så jag förväntar mig att se honom ta den högra mittfältsplatsen med direktiv att ta sig in i boxen så ofta som möjligt, vilket han gjorde med den äran förra helgen och ordnade både assist och mål. Mason Mount vilas aldrig och kommer därför ta den återstående platsen till vänster på det centrala mittfältet.
Vilka som tar de tre offensiva platserna är inte alldeles enkelt att gissa med en helt skadefri trupp, men jag vill se följande tre: Ziyech ska vara given till höger när han är frisk, punkt. Forwardsplatsen då? Werner bröt visserligen sin elva matcher långa måltorka mot Morecambe, men jag tycker inte att han visade tillräckligt för att förtjäna en startplats, och han behöver dessutom vila. Giroud är vår bästa nia i nuläget och bör därför starta. Pulisic till vänster? Nej. Han må ha varit lysande i återstarten av ligan förra säsongen, men har haft en ganska trög säsong hittills. För mig är det givet att Hudson-Odoi förtjänar en ärlig chans i startelvan. Den unge engelsmannen var riktigt bra mot Morecambe och har dessutom bidragit med både mål och assist när han kommit in från bänken i matcherna dessförinnan.
I mer lättläst format tror jag alltså på denna startelva: (4-3-3, från vänster): Mendy; Chilwell, Silva, Zouma, James; Mount, Gilmour, Havertz; Hudson-Odoi, Giroud, Ziyech.
Matchbild och tips
Matchbilden känns given på förhand. Chelsea kommer på sedvanligt manér att trilla boll, försöka att driva upp tempot och föra spelet. Fulham kommer ligga lågt, tålmodigt och kompakt i sin 5-3-2-/3-5-2-formation och försöka utnyttja gästernas akilleshäl – de defensiva omställningarna. Det blir oerhört viktigt för Chelsea att ta en tidig ledning, gärna med fler mål än ett. Har Fulham ett likaresultat, eller ett knappt underläge, sent in i matchen lär de släppa på tyglarna i en ansats att knocka Chelsea och kan då mycket väl, som mot andra storlag, ta minst en poäng.
Att Fulham blev snuvade på sin vila i veckan och har flera spelare som precis tillfriskat från Covid-19 kan möjligtvis bli avgörande faktorer. Men Chelsea har dessutom ett avsevärt bättre lag och ska i normala fall slå Fulham, som trots den fina formen ligger tredje sist. Men det finns sällan några vinstgarantier för Lampards Chelsea, särskilt inte just nu.
Det kommer att bli tätt och tufft, men jag tror och hoppas innerligt att de kungsblå drar det längsta strået. Jag är inte säker på att ”Lamps” har råd med ännu en förlust.
Tips: 1-2.
Värt att notera
- Chelsea har inte förlorat mot Fulham i ligan sedan 2006, då man föll med 0-1.
- Chelsea har inte inlett ett kalenderår med två raka förluster sedan 1993.
- Före Fulhams kryss mot Tottenham hade laget förlorat sina 13 senaste London-derbyn i Premier League.
- Timo Werner har inte gjort mål på sina nio senaste ligamatcher. Det har inte hänt sedan han gick mållös i elva ligamatcher mellan mars och september 2016.
Matchen sänds på Viasat Sport Premium och Viaplay med avspark på lördag kl. 18:30.