Lagbanner
Krönika: Vidskeplighet

Krönika: Vidskeplighet

Vidskepelse är en tankevilla om verklighetens beskaffenhet som inte baserar sig på kunskap eller förnuft. En slags sofistikerad form av skrock och är ett begrepp som kan appliceras till idrottsliga termer.

I hela mitt liv när det kommer till Chelsea ansåg jag mig vara vidskeplig. Rationalitet hade existerat i ett parallellt universum. Redan 17 år e.Kr menade historikerna Ovidius och Titus Livius att vidskeplighet kunde betraktas som en överdriven tro på eller rädsla för magi. För mig var det inte bara magi, det var realitet. Mitt beteende och närvaro kunde uteslutande påverka framgång för mitt lag ansåg jag, för de var en så pass närvarande del av mig.

Resonemanget vissa uttalar: ’’Hur kan du kalla ditt fotbollslag för vi?, du är ju inte med’’ har alltid gett mig avsmak och nästan försämrat vår ’’vänskapliga’’ relation. För mig har klubben alltid varit förenad med en själsig sammanlänkad känsla som övergränsar allt. Identiteten i en klubb är helt beroende av supporterskap. Det tror jag även herrar och damer som spelar i låga divisioner och inte är professionella fotbollsspelare kan intyga. Känslan av när bara några enstaka supportar eller någon förälskelse till dig kommer på din match; hur du kan höja dig på ett nästan omöjligt vis. För mig är en den individuella supportern och föreningen ett VI.

2015 kallade en vis portugis en läkare i Chelsea för nedsättande ord som ledde till en rad konsekvenser och utageranden. Detta var början på något som i grunden var osannolikt. Ett mästarlag som bara skulle jogga hem en back-to-back stod efter 13 omgångar på en femtonde plats med blott fem(!) poäng ner under nedflyttningsstrecket och ingen förändring syntes till. För var match skakade du som supporter på huvudet och tänkte: när vänder denna tragik?
För min del spelade jag varenda potentiellt kort jag hade. Jag gick till ställen Chelsea aldrig förlorat på, jag bjöd in vänner – vilket brukade leda till vinst och jag bröt principer och vanor.

Efter 2/3 av säsongen var den vise portugisen borta och Chelsea hade famlat sig till en tolfteplacering med lag som Watford och Stoke framför sig. 27 poäng mindre än året innan. Men hoppet existerade än – ’’bara’’ 7 poäng upp till Europa Leaguespel...
I omgång 36  var förhoppningarna helt raderade och vi stod för en säsong av bottenlöst mörker. I sista omgången lyckades vi placera oss bakom Stoke City med resultatraden: Plats 10. 12-14-12 +6 50P. Det sämsta en regerande mästare någonsin presterat (skall betonas att detta rekord övertogs av  Leicester City året efter). Jag har sedan barnsben varit en statistiker och hävdat mycket sanning med statistik. Men detta var ogreppbart.      

För mig var den säsongen början på något nytt. Jag hade brukat alla min säkra kort. Chelsea hade slitit sönder dem alla. Jag hade ingen utgångspunkt att utgå ifrån längre. Jag förnedrades av PSG på min absoluta favoritpub där uppenbarligen hela Sverige befann sig och vrålade en viss svensks namn. Min vidskeplighet var fullständigt nedbruten. Magin var slut.

Jag har lärt mig att jag kan leva utan den, Chelsea vinner och är bäst ändock.
Men jag har en liten aning om att både klubben och jag mår lite bättre om jag finns där någonstans i universum med ett bultande kungsblått hjärta - utan magi eller inte.

Blue is the colour


https://www.premierleague.com/tables?co=1&se=42&ha=-1
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nationalencyklopedin
http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text?doc=Perseus%3Atext%3A1999.02.0151%3Abook%3D1%3Achapter%3D9    
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vidskepelse   

Mattias Henriksson 2017-12-20 16:57:00
Author

Fler artiklar om Chelsea