Krönikan: Pojken som inte fick ett Playstation i julklapp
Och sedan skyllde på föräldrarna för att julen blev förstörd.
För det var så det började. Efter att paketen var öppnade och julen skulle avnjutas så fanns där en som var besviken, surade och vägrade ta ansvar för att julen inte blev som den borde ha blivit.
Låt oss inte glömma: En världsspelare på varje position ute på planen värvades in i somras.
En världsback i Rudiger.
En världsmittfältare i Bakayoko.
En världsanfallare i Morata.
Net spend £130m i runda slängar. På bara dessa tre herrar.
Senare skulle man även värva Zappacosta, Caballero, Emerson, Giroud, Drinkwater och Barkley. Totalt har Chelseas ledning spenderat uppskattningsvis £232m på nya spelare i år. Det är närmre en kvarts miljard pund.
En kvarts.
Miljard...
PUND.
Men spelarna som lämnade då? Låt mig påminna om att John Terry startade ynka sex matcher i ligan säsongen innan. Och att Nemanja Matic skulle ha varit tongivande i vinstsäsongen 16/17 är en efterkonstruktion. Diego Costa då... ja vems fel var det att han försvann? Jo, Contes...
Korten föll inte ut rätt. Morata floppade och Bakayoko visade sig vara en bluff, men ambitionen fanns där och det är lätt att vara efterklok.
'If you remember last season, we won the title. And then… I repeat, last season we won the title and you saw our transfer market" är ett av flera citat från den gångna säsongen som talar sitt tydliga språk. "Last year we won the league with a miracle. If you have money you can have the best players. Otherwise you have to find other ways" är ett annat.
Conte var besviken när säsongen började och han följde den tesen säsongen ut. Han kanske inte fick exakt de spelarna han ville ha, men det gör honom bara till pojken som inte fick ett Playstation i julklapp och sedan skyllde på föräldrarna för att julen blev förstörd. Men du fick ju många andra julklappar...
Han uppskattade inte de andra spelarna han fick. Det kändes inte ens som att han försökte göra det bästa av det. Utan han valde att sura. Att skylla ifrån sig.
Budskapet var tydligt och givetvis smittade det av sig på truppen.
Det är den synen vi har kvar på näthinnan idag när säsongen summeras. En uppgiven Conte ståendes vid sidlinjen när Chelsea blir förnedrade av Newcastle i säsongens sista match.
Måtte vi vinna FA Cup-finalen, för det är inte den bilden jag vill ha kvar på näthinnan när jag minns tillbaka på tiden med Conte.
Lika mycket som vi hyllade Conte förra säsongen,
lika mycket får han ta på sig att det ser ut som det gör när vi nu summerar denna.